Ax och halm. Berättelser / 159 (1887) Author: Amalia Fahlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tea Kvist förestod en friskola för småbarn,
belägen i en af hufvudstadens utkanter. Hon
innehade två rum och kök i ett envånings trähus,
hvilket vette åt en gammaldags gård, prydd med
en lind.

Det yttre och rymligaste af rummen var
skolsalen. Långa bänkar sträckte sig der i rader
framför låga bord, vid hvilka den andliga spisen
serverades. Midt för dörren bakom katedern sågs det
skandinaviska lejonet i full belysning, der det
stannat i sitt djerfva språng öfver Östersjön, hållet
vid bakbenen af kosacken samt här och hvar
luggslitet af pekpinnen, som tydligen for fram värre
än en kosack. På väggarna syntes till religiös
uppbyggelse Kain slå ihjäl Abel, Loths hustru vända
sig med saknad mot det brinnande Gomorrha,
Potifars hustru med den flyendes mantel, och Saul
fallande på sitt eget svärd. I ett hörn stod
kulställningen, talande logik: ett plus ett plus ett plus ett
summa fyra. Men nära katedern hade svarta taflan
stigit fram i rummet, dominerande det hela och
vördnadsbjudande som pastorn sjelf, när han en
gång om året kom och stälde sig på andra sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>