Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trotjenarinnan hyste djupt medlidande med
b&da; men när hon var nog obetänksam att tala
med Ruth derom, fick hon till svar ett leende så
bittert, att hon lät ämnet falla för alltid. Ruth
hade ingen tröst för de två, som orsakat hennes
tröstlösa sorg.
En dag kom den gamla in och berättade med
gråten i halsen, att Ruth skulle flytta. Det var
mycket rigtigt så. Ruth tycktes gripen af ifver
att ailägsna minnet af Nelly. Hon uthärdade ej
att se hennes bokhylla och andra små minnen,
utan hade packat ned allt.
En dag bad hon gumman göra sig i ordning
att följa med och se på en våning. Just när man
skulle gå, kom en främmande herre och bad om
ett samtal. Efter en cirklad och omständlig
inledning fick Ruth veta, att hon plötsligt blifvit en
rik arftagerska. En slägting till Nelly hade dött
och testamenterat henne sin ansenliga förmögenhet,
och nu öfvergick arfvet till Ruth.
Aldrig hade en lagkarl sett en person med så
exempellös likgiltighet taga emot ett stort arf.
Han fick det intryck, att arftagerskan förut egde
minst tio gånger så mycket, och aflägsnade sig
efter en djup bugning. När han kom ned på
gatan, vände han sig om och såg upp mot huset.
En underlig smak att bo så enkelt och aflägset,
när man hade en sådan förmögenhet! Han antog
emellertid, att hon åtminstone bebodde öfre
våningen i hela dess längd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
