Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annie. Tror inte Karin hon skulle bli sjuk,
om något ledsamt skulle hända; som hon blef,
när pappa dog?
Kabin. Ja — det ä’ inte så godt att veta.
Men hvarför i alla da’r sitter Annie och tänker
på sådana der ledsamheter i dag? Kommer
sjukdom och sorg, så sänder väl Gud lyelp och
tröst med.
Annie (efter en stunds tystnad). Hur var
det, när Karin gick och läste?
Kakin. Jo, det va’ på landet det, och jag va’
bara en fattig torparflicka utan lärdom, förstås;
men det va’ ändå en lycklig tid.
Annie. Tyckte Karin det var roligt att gå
och läsa?
Kabin. Ja då, det tror jag, det. Jag fick
dagarna före nattvardsgången städsel hos
herr-gårdsfrun som barnpiga, med 30 riksdalers lön.
Och så fick jag en svart klädning, som fruns mor
hade lagt af, att gå fram i. Mor va’ langese’n
dö’, och far va’ allt lite’ snål af sig. Han sa’ ofta,
att syster min och jag va’ en för mycke’ i stugan.
Nu fick han liksom respekt för mig och skänkte
mig väfven, som jag hade satt upp under vintern.
Och gudmor i Rånäsåker, som hade bra med
pengar, fast hon visste hålla på dem, hon skänkte
mig både psalmbok och kängor. Ja, jag tyckte
just, som om englama med förgylda vingar hade
stigit ned ur ramen ofvanför soffan och följt mig
öfverallt. Ja, ja, det är tryggt att så der vid Guds
hand komma sig ut i verlden och få sitt bröd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
