Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre. Jag är stark. Jag lyfter dig och för dig
med mig. Gud gaf mig vingar. Vet du ej, att
der tanken stannar, der börjar tron.
Fbtt Klahb. Nej, Annie. Der vi lemna tanken,
der böijar klenmodet, hyckleriet eller vansinnet.
Kxbxohebden (iännu strängare). Fru Klahr
— mins! »Hvem som förargar en af dessa minsta
mina små...»
Fbu Klabb. Jag står henne ej i vägen. Jag
säger icke: gå, och icke heller: kom. Jag tillropar
henne blott: Ransaka dig sjelf ännu en gång, innan
du .ger löftet! Det är ej i hennes tro, det är i
hennes bekännelse, jag ingriper. Hon står vid
barndomens gräns. Hon måste sjelf tiuttafiirsta
steget. Det är hennes hjerta mer än
l^^^UÖr-stånd, det är hennes samvete, som ^^^Kda
henne. Herren vare med henne! (Orge^niöres
från kyrkan. Annie står med händerna för
ansigtet; lyfter slutligen upp hufvudet.)
Asmb. Mamma, jag skall följa den inre rösten;
Gud gaf mig dig till stöd vid mitt vacklande i
mörkret. (Går fram och lägger armen om
moderns skuldra.) Heliga anda, sanningens
anda, kom att oss ledsaga!
Kxbxohebden. Annie, du stackars fader- och
moderlösa. Kom! »
Aknie. Nej, inte i kt, kanske nästa år, kanske
aldrig.
Ktbkohebden (högtidligt). Ve! (Närmar sig
dörren, men återkommer och säger mildare)
Kyrkan håller likt Försonaren armarna öppna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
