Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Abraham ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudomlighet updiktad af Vasiliderne, en
sekt i början af 2:dra seklet. Han war,
enligt dem, en af de högre Gudarne,
af hwilken berodde flere andre Gudar,
som styrde 365 himlar och hwilka de
tillade 365 bygder, förmodligen
emedan bokstäfwerne i detta namn på
grekiska språket, tagne hwar och en för
en siffra utgöra tilsammans talet 365.
Gaumaise påstår at det war en
egyptisk Gud, wanligen föreställd såsom en
pansarklädd man, med en sköld i ena
handen och en piska i den andra. Han
hade en konungs hufwud, och ormar
til fötter. Stundom afbildades han
såsom Anubis, eller såsom et lejon.
Någre anse honom wara densamme
som i Persernes Mithra: men hwad som
ger anledning at tro honom wara en
egyptisk Gud, är at man ännu ser en
mängd amuleter, hwarpå Harpokrates
föreställes sittande på en Lotus med
sin piska i hand och ordet Abrasax.
Abraham, eller Ibrahim enligt
Österländningarne (Mah. Myth.)
Efter deras fabellära hade Nimrod sitt
residens i Babylon; denne furste såg
i drömmen en stjerna, hwars ljus
öfwerträffade solens. Spåmännen
rådfrågades och swarade med en röst, at
i Babylon skulle födas et barn, som
inom kort tid skulle blifwa en stor
furste, och af hwilket han hade allting
at frugta. Förskräckt öfwer detta swar,
befallte Nimrod genast, at alle gifte
män skulle skilja sig wid sina hustrur,
och inrättade en bewaknings-anstalt af
tio hus i hwar afdelning, för at
hindra makarne at se hwarandra. Azar,
en af de förnämste wid Nimrods hof,
bedrog sin wakt, och låg om natten
hos sin hustru Adna. Morgonen
derpå kommo spåmännen til Nimrod och
sade honom, at barnet som hotade
honom, aflades natten förut. Detta
föranlät honom at utgifwa en ny
befallning, at man skulle hafwa den
noggrannaste upmärksamhet på alla
hafwande qwinnor, och döda alla
swenbarn som de födde til werlden. Adna
som icke gaf någon anledning at hon
war hafwande, fäste ingens
upmärksamhet; så at då hon war nära at
föda, gick hon ut på landet för at
aflägga sin älskade börda. Det skedde i
en grotta, och hon tilstängde ingången
ganska sorgfälligt. När hon kom
tilbaka til staden, föregaf hon sig hafwa
framfödt en son, som genast hade dött.
Emedlertid gick Adna ofta ut til
grottan för at sköta sin son och gifwa
honom di; men fann honom alltid suga
på fingerändarna, af hwilka den ena
gaf honom mjölk och, den andra
honing. Glad at se Försynen draga
försorg om sonens uppehälle, ökades
hennes förwåning och glädje, då hon såg
ut han på en dag wäxte så mycket,
som andra barn på en månad. Femton
månader woro knappast förslutne, då han
förekom henne såsom en 15 års gosse.
Han hade icke ännu lemnat grottan,
då Adna sade til sin man, at barnet
hon fått och föregifwit wara dödt, war
wid lif och öfwermåttan wackert.
Azar gick med förtjusning til
grottan: sedan han betraktat och smekt sin
son, tilsade han modern at skaffa
honom til staden, ty han ärnade
presentera gossen för Nimrod och skaffa
honom en syssla wid hofwet. Emot
aftonen gick Adna med sin son öfwer
en äng, der mycken boskap betade. A.
begärde at få weta namn på allt som
han såg; Adna beswarade hans frågor,
och underwisade honom om alla dessa
djurs egenskaper och nytta. A. wille
weta hwem som hade frambragt dessa
olika arter. – “Min son, swarade Adna,
det finnes ingenting här i werlden,
som icke har sin Skapare och sin Herre,
och som icke beror af Honom.” –
“Hwem har då bragt mig til
werlden, och af hwilken beror jag?” – “Af
mig.” – “Hwem är då din herre?”
– “Din fader Azar.” – “Än Azars
herre?” – “Det är Nimrod.” – Han
wille widare weta hwem som war
Nimrods herre; men Adna, som blef 0brydd
för hans frågor, swarade at det war
farligt at wilja weta mer. A., som
nattetid gick ifrån grottan til staden,
betraktade stjernorna, och ibland
andra Venus, och sade wid sig sjelf:
“den der är kanske werldens Gud och
Herre.” Men sedan han tänkt öfwer
saken en stund, sade han: “Jag ser at
denna stjerna går ned och förswinner;
hon kan således icke wara werldens
uphofsman.” Derefter betraktade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
