Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Adam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han englarne, at kasta sig ned
för honom, hwilket de ock gjorde,
utom Eblis, som för sin olydnad blef
drifwen ur paradiset, och hwars plats
lemnades åt Adam. Då denne
sedermera förböds at äta frukten af et
wisst träd, ingick Eblis förbund med
påfågeln och ormen, och gjorde så
mycket med sitt listiga tal, at A. blef
olydig. Så snart de båda makarne
ätit af den forbudna frukten, föllo
deras kläder af dem, och de blygdes at
wara nakne. De skyndade genast til et
fikonträd, för at betäcka sig med dess
löf; men fördrefwos snart ur
paradiset, och dömdes til arbete och döden.
A. nedföll på berget Serendib på ön
Ceilon, der man ännu ser bergstoppen
kallad Adams spets. Eva, skiljd ifrån
honom i sitt fall, föll nära det ställe,
der staden Mekka sedan anlades.
Eblis, som nära följde henne, kom på
samma gång som hon til Arabien.
Påfågeln fördrefs til Hindostan, och
ormen til Persien. Det elände och den
uselhet hwari den olycklige A. befann
sig, bragte honom snart at betänka
widden af hans fel. Han anropade
Skaparens mildhet, då Gud ifrån
himmelen nedsänkte et slags paviljon,
som ställdes på samma ställe, der
Abraham sedan byggde templet i Mekka.
Gabriel underwisade honom i de
ceremonier han borde iakttaga omkring
Denna helgedom, för at erhålla
förlåtelse, och förde honom sedan til
berget Arafat, der han återfann Eva
efter 200 års skilsmessa.
Andra turkiska legender säga, at Gud
först skapade Adams kropp, och ställde
den såsom en wacker bildstod i Eden.
Själen, som han skapat flera sekler
förut, fick befallning at uplifwa
denna bild. Sedan hon undersökt den
boning henne war ämnad, låt hon Gud
förstå, at denna bräckliga o.
förgängliga massa föga förtjente hennes
warelses wärdighet och andeliga
wäsende. Gud, som ej wille anwenda wåld,
befalte sin trogna tjenare Gabriel at
på sin pipa spela ett stycke eller twå
bredwid Adams kropp. Wid ljudet af
detta intrument tycktes själen
glömma all sin frugtan: hon blef rörd o.
liflig; engeln fortfor, och hon började
dansa omfring bilden. Slutligen i et
ögonblick af yrsel gick hon in i A:s
kropp wid fötterna, som genast
började röra sig; och ifrån den stunden fick
hon icke öfwergifwa sin nya boning,
utan särskilt befallning af den Ewige.
(Rabb. Myth.) Talmudisterne
räkna de 12 timmarne af dagen, då A.
blef skapad, och lemna ingen fåfäng.
På I:a timmen samlade Gud stoftet,
hwaraf Han ärnade förfärdiga honom,
och A. blef et foster ; på den 2:a stod
han på sina fötter; på den 4.de gaf
han djuren namn; den 7:de anwändes
til ägtenskapet med Eva, som Gud
förde fram til sin man, sedan Han
förut klädt henne i håret. Wid 10:de
timmen syndade A., och mid den 12:e
kände han redan de beswär och den
swett som åtfölja arbetet. Gud hade
gjort honom så stor, at han upfylde werlden,
eller åtminstone räckte up til
himmelen. De förwånade englarne
knotade deröfwer, och sade til Gud at det
fans twenne Högsta Wäsenden, ett i
himmelen, och det andra på jorden.
Som Gud fann at Han felat, lade
Han handen på A:s hufwud, så at han
blef endast 750 alnar. I början hade
Han gjort honom dubbel, så at man
med en yxa kunde klyfwa honom och
få twå fullständiga kroppar. Deraf
slöt man at han war tweköning. A.
blef skapad i et fullkomlighetstilstånd;
ty hade han såsom barn kommit til
werlden, så hade han behöft amma o.
informator. Ämnet til hans kropp
war så fint, at han närmade sig til
englarnes natur. Han hade kunskap om
Gud och andeliga ting, utan at han
behöfde mer än blott tänka derpå; han
kände til och med Guds namn: ty
sedan A. gifwit alla djuren namn,
frågade Gud honom: "Nå, hwad heter
jag?" A. swarade: "Jehovah, d.ä.
Du som är." Sedan förföll han i en
ryslig liderlighet, och anwände alla
skapade werk, utan at kunna släcka sin
brånad, til dess han slutligen förenade
sig med Eva. Andre säga, at Eva
war den förbudna frukt, han icke fick
smaka utan brott, men han kunde ej
motstå frestelsen af hennes
utomordenteliga skönhet. – A. blef så
bedröfwad öfwer Abels död, at han tilbragte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
