Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Adonia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den warade i 8 dagar. I
Aleksandria bars Adonis’ bild af
drottningen eller det förnämsta fruntimret i
staden, åtfoljd utaf gwinnor af högsta
rang, som buro korgar fulla med
bakelse, rökelsedosor, blomster, grenar o.
frukt. Tåget slutades af andra
fruntimmer, som buro dyrbara tapeter,
på hwilka stodo twenne med guld och
silfwer broderade sångar, den ena för
Venus o. den andra för Adonis. Der
sågs den unga prinsens bild, med en
dödlig blekhet, som ej förminskade hans
fägring. Tåget gick på detta sätt
under ljudet af trompeter och alla slags
musikinstrumenter. "I Byblus, säger
Lucianus, på utsatt dag, anlade hela
staden sorgdrägt, o. begynte gifwa
offentliga tecken af sin sorg. Öfwerallt
hördes icke annat än gråt o. suckan.
Qwinnorna, som förrättade
gudstjensten, sprungo omkring gatorna med
rakadt hufwud och slogo sig för
bröstet. De qwinnor, som wägrade at
deltaga i denna ceremoni, twingades at
en hel dag lemna sig til pris åt
liderligheten för at til den nya
gudens tjenst, anwända de penningar de
derigenom förtjente. Sista
högtidsdagen förwandlades sorgen i glädje, och
alla firade Adonis’ upståndelse.
Denna fest inföl wid samma tid i
Nedra Egypten. Der utsattes på hafwet
en widekorg, som, drifwen af en
gynnande wind, nalkades pheniciska kusten,
der gwinnorna i Byblus, som med
otålighet wäntade på den, togo o. buro
den til staden, och det war då som den
allmänna sorgen lemnade rum för en
allmän glädje." Cyrillus tillägger, at
danna korg medförde bref, hwari
Egyptierne upmanade Phenicierne at roa
sig, emedan man hade igenfunnit den
Gud man begret. Enligt Meursius
firades sorg- o. upståndelsefesten hwar
sina 6 månader, i anledning af de 6
månader Adonis war dömd at ömsom
tilbringa hos Venus och ömsom hos
Proserpina.
I Athén utsattes i flera quarter af
staden taflor, som föreställde en ung
men död i blomman af sin ålder; i
sorgdrägt kommo qwinnorna och
borttogo dem, för at fira hans
likbegångelse, greto och sjöngo klagosånger.
Dessa sorgdagar ansågos wara
olyckliga. Det war af elak betydelse at
Nicias’ flotta afseglade under denna
högtid, för at anfalla Sicilien, och
kejsar Julianus intågade i Antiochia.
Ibland andra ceremonier är denna
högst märkwärdig: man bar i lerkärl
säd som man hade sätt deri, blomster,
spädt gräs, frukt, unga träd och
laktuk, samt kastade slutligen dessa
bärbara trädgårdar i hafwet, eller i
någon källa. Det war et offer åt
Adonis, och kallades Cathedra. Se
SALAMBO.
I. ADÓNIS (Syr. M.) war
frukten af blodskammen emellan Myrrha
och hennes fader Cinnras. Twungen
at fly undan faderns wrede, begaf hon
sig til Arabien, der Gudarne
förwandlade henne til et myrrhaträd. Då
hennes födslostund inföll, öppnade trädet
sig, för at lemna barnet fri utgång:
Nymferne i nejden emottogo det, och
upfostrade det i Arabiens grottor. När
A. blef stor, wandrade han til
Byblus. Der fick Venus se honom, och
som hon, enligt Ovidius, hellre
eröfrade A. än Gudarna, så öfwergaf hon
Kythera, Amathus och Paphos, för at
följa honom i skogarna på Libanon,
der han plågade jaga. Mars,
swartsjuk, förwandlade sig til et wildswin,
ell. begagnade, för sin hämnd, Dianas
biträde, som upwäckte et ofanteligt
wildswin och retade det genom et kast
af sitt jagtspjut. Wildswinet blef
ursinnigt, kastade sig på A. och slet
honom i stycken. Venus skyndade, men
förgäfwes, til sin älskares hjelp,
betäckte hans kropp med laktuk, och
förwandlade honom til sippa. Euripides
säger, at Diana hämnades på A.
Hippolyti död, hwartil Venus warit en
orsak. Då A. kom ner til
underjorden, förstod han ännu at wäcka öma
känslor. Proserpina blef kär i honom:
och då Venus genom Jupiter fick
återkalla honoun til lifwet, wägrade
Plutos gemål at släppa honom.
Jupiter, som icke wille göra någondera
Gudinnan missnöjd, wisade dem til
Calliope, at afbida hennes dom. Hon
skilde trätan på det sättet, at A.
skiftewis skulle bewisa Gudinnorna sin
wördnad. Timmarne afsändes genastΑ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
