Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Asar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom o. tog smidet af elden. Det
war en Galt med guldborst. Derefter
lade han guld i elden, bad honom
blåsa utan uppehåll til dess han kom
tilbaka, och gick så bort. Bromsen kom
då igen, satte sig på hans hals, och
stack en gång til så starkt. Dock
fortfor Brok at blåsa, til dess smeden
kom och tog ur elden den guldring,
som heter Draupner. Tredje gången
lade han jern i elden, och bad
brodern blåsa, med tillägg, at allt war
förloradt, om han lät blåsbälgen
stanna. Nu satte bromsen sig öfwer hans
öga och stack hans ögonbryn. Då
blodet slöt ner, och han icke kunde se,
grep dan hastigt til med handen, lät
bälgen stanna, och jagade bort
bromsen. I det samma kom smeden och
sade at det nära hade warit förloradt,
som war i elden. Det han tog fram,
war en Hammare. Han lemnade nu
alla dessa dyrbarheter sin broder Brok
i händer, sägande, at han kunde gå
til Asgård, och få wadet afgjordt.
Då han och Loke kommo, hwar med
sina kostbarheter, satte Asarne sig på
sina domsäten och öfwerenskommo,
at den dom skulle gälla, som Odin,
Thor och Freja afsade. Loke gaf åt
Odin spjutet Gungner, åt Thor
håret til Sif, åt Freja Skidbladner, o.
förklarade dessa tings beskaffenhet,
huru nemligen spjutet alltid träffade hwad
man stack efter, håret skulle wäxa
fast, så snart det kom på Sifs
hufwud, och Skidbladner få medwind
hwartåt man än wille, så snart derpå
hissades segel; jemwäl kunde man
swepa det tilsamman såsom et kläde, och
föra det med sig i sin pung. Nu kom
Brok fram med sina kostbarheter. Han
gaf Odin ringen, och sade, at hwar
nionde natt skulle af den drypa åtta
lika dyrbara ringar. Frej gaf han
galten, o. tillade, at den kunde fara fram
både i luft och haf, natt o. dag,
starkare än någon häst, och ehuru mörkt
och skumt det än wore, så blef det
ljust nog af hans borst. Thor
förärade han hammaren, och sade, at han
kunde slå så dråpligt med den, som
han wille, och hwad som än komme
honom för händer, utan at den skulle
deraf taga skada. Hwart han kastade
den, skulle han dock aldrig förloras,
och aldrig flyga så långt, at den icke
återkomme i hans hand. Om han
wille, blefwe hammaren så liten,
at han kunde stoppa den i sin pung.
Dess enda fel war, at skaftet war nog
kort. Domen blef, at hammaren war
bästa klenoden af allt, då de i den
skulle hafwa et stort wärn emot
Hrimthussarne. I följd häraf hade
dwergen wunnit wadet. Loke böd honom
lösningspenningar för sitt hufwud; men
dertil wille dwergen på intet sätt
samtycka. Så tag mig då! sade Loke;
men då han wille gripa honom, war
han långt borta, emedan han hade
skor, hwarmed han kunde fara både i
luft och haf. Dwergen bad då Thor
taga honom, hwilket han äfwen gjorde.
Då dwergen derefter wille hugga
hufwudet af Loke, sade denne, at blott
hufwudet war hans, men icke halsen.
Dwergen tog en rem och en knif, för
at sticka hål i Lokes läppar, och sy
munnen tilsamman: men knifwen
wille icke bita. Han sade då, at det wore
wäl, om han här hade haft sin
broders syl, och i samma stund då han
nämndes, war den hos honom. Dermed
sydde han läpparne tilsamman på Loke.
Följande hästar nämnas af
Grimner och i prosaiska Eddan såsom
Asarnes oskiftade tilhörighet: Glad (Gladr),
Gyller, Gler (Glenr), Skridbrimir
(Skeidbrimer), Silfrintopp
(Silfwertopp), Sinir (Siner), Gisl (Giel),
Falhrafnir (Falhofnir), Guldtopp och
Lättfot (Lettfete) och den åttafotade
Sleipner. – Man är icke enig om
hwad ordet As betyder, och har sökt
at utleta det af Grekiska, Ebreiska osw.
Rimligast är wäl at söka dess slägtskap
med Ans, som hos Ulfilas betyder
herre eller halfgud. Isländarne
antaga namnet infördt af mannen Odin
och härleda det från Asien.
ASBAME, en källa i Kappadocien,
nära Tyana, helgad åt Jupiter.
Ehuru hon tycktes koka, war hennes
watten likwål kallt och flödade aldrig
öfwer bräddarna. Philostrates säger at
det war wackert o. lugnt för hederligt
folk, men et dödande gift för de elake.
1. ASBOLUS, sotswart, en af
Aktæons hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
