Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Avani-Mulon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ministerns dygder, wille sjelf blifwa
hans Guru (prest som inwigde honom);
han antog derföre utseende af en
bramin, och åtföljd af 999 Budus
(jättar, Schiwas lifwakt), som woro
förklädde til lärjungar, satte han sig
under et träd, der Manicavasser skulle
gå fram. Denne blef icke förr warse
den föregifna braminen, än han gick
til honom för at fråga hwem han war,
och hwad bok han bar under armen.
Guden swarade at han war en Guru,
och at boken hette Schiwe-Jana-
Podon. Då ministern begärte förklaring
på hwart ord, tilfredsställde Schiwa
honom med så mycken wishet, at den
förwånade ministern icke längre
twiflade at det war Gud sjelf, kastade sig
framstupa för at tilbedja honom, och
utbad sig den nåden at få blifwa en
af hans lärjungar. Hans bön blef
hörd, och Schiwa sjelf förrättade
inwignings-ceremonien. Den inwigde
aflade alla sina prydnader, betäckte
kroppen med aska, och bjöd Schiwa
alla de penningar han hade med sig
för hästhandeln. Guden befallte
honom at gifwa en del åt de fattige,
och anwända det öfriga för at
upbygga tempel i hans namn. Ministerns
ressällskap trodde at han blifwit tokig
och berättade för konungen hans
upförande. Monarken skref til honom
och befallte honom komma tilbaka,
men som han wägrade, fingo hans
kamrater befallning at med wåld föra
honom med sig. I denna kinkiga
belägenhet wände ministern sig til
guden, som befallte honom infinna sig
hos konungen, säga honom at
hästarne skulle komma på utsatt dag, och
skänka honom en rubin, som Schiwa
lemnade honom. Ministern tog åter
på sig sina prydnader, kom med sin
svit tilbaka til staden, och upfyllde
noga allt hwad Schiwa hade befallt.
Rubinen war så owanligt wacker at,
i stället för at få bannor, blef
ministern mycket nådigt emottagen. På
den dagen hästarne skulle komma, fick
man se en ofantlig mängd närma sig
til staden. Nyfiken at få se dem, tog
konungen med sig några skickliga
hästhandlare för at undersöka dem, och
red dem til mötes. De blefwo
alldeles intagne af hästarnes fullkomlighet,
kasserade ingen, och lät föra dem til
de inredda stallen. Om natten fick
man der höra et förskräckligt
buller, och sprang dit; men huru
förwånad blef man icke at se alla
hästarne förwandlade i lika många
räfwar (schakaler), som upåto konungens
gamla hästar. Monarken, upbragt
öfwer det knep han trodde at ministern
spelt honom, lät hudflänga honom
offentligen och sedan ställa honom naken
i solbaddet, med tilsägelse at stå blott
på en fot. Den olycklige åkallade
Schiwa, och i ögonblicket började floden
Waigne stiga, bryta sina dammar o.
hota staden med en fullkomlig
undergång. Nu fann konungen at en
osynlig hand beskyddade ministern; han
wände sig derföre til denne, bad
honom förlåta sig och inställa
öfwerswämningen. Ministern samlade
genast arbetsfolk som lagade dammarna,
och Schiwa war en ibland dem; men
en kitslig pådrifware fick det infallet
at slå til guden med sitt spö, och af
detta slag hade hela naturen känning;
alla kreatur o. sjelfwa gudarne kände
det. Derpå förswann Schiwa.
Oaktadt alla konungens böner, lemnade
ministern sin plats, öfwergaf sin
egendom, och gick under penitentdrägt
ifrån den ena pagoden til den andra,
för at tacka Gud för all den nåd Han
hade bewisat: men då han en dag
förrättade sin andakt i et tempel,
förswann han i ögonblicket och flyttades
til Cailassa, Schiwas boning o. hans
tilgifnes paradis.
AVATARS (Ind. M.) Wischnus
uppenbarelser eller incarnationer.
AVENTIA (Celt. M.) en gudinna
hos Helvetierne.
AVENTINA, ett af Dianas tilnamn
efter et tempel som på berget
Aventinus byggdes, under Servius
Tullius, på Romares och Latiners
gemensamma bekostnad, såsom en underpant
af wänskapen emellan båda folken.
AVENTINUS, Herkulis son med
Rhea. Då denne hjelte kom til
Tiberns stränder, blef han kär i Rhea,
som bodde på et berg i grannskapet;
af denna kärlek föddes A., som
upfostrades af sin mor på samma ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
