Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Begrafningskronor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grafwårdar medan de lefde. Seneca
kallar skyldigheten at begrafwa de
döda, en lag som icke war skrifwen, men
som war kraftigare än alla skrifna
lagar. Också ansågo de gamle såsom
högsta grad af wanära at sakna B.,
och Romarne wägrade den blott åt
högmåls-brottslingar, för at ingifwa
mera fasa för brottet genom frugtan
för straffet, åt dem som korsfästes, et
straff för de nedrigaste brottslingar, o.
åt sjelfmördare. Utom dessa fall, war
B. för dem en helig ceremoni, och få
folkslag hafwa med större
religionskänsla och noggranhet upfyllt denna
sista skyldighet emot slägtingar och
wänner. Se LIKBEGÄNGELSE.
BEGRAFNINGSKRONOR, se under
KRONOR 2.
BEGRAFNINGS-LEKAR (Ludi
funebres eller gladiatorii). De höllos
til förnäma personers heder; sådana
anställde Achilles til Patrokli ära o.
Æneas til sin faders. I början
bestodo de deri, at krigsfångar offrades
wid deras bål, som stupat i fält; men
Romarne trodde sig wid dessa skådespels
införande förmildra denna barbariska
sed dermed, at de läto Gladiatorerne
fägta emot hwarandra, tils de
stupade på platsen. Skådespelen warade
3 til 4 dagar, och fingo ej biwistas
af fruntimmer, utan blott af karlar,
som då woro swartklädde.
BEGRAFNINGS-OFFER. Romarne
offrade åt Gudarne blodiga eller icke
blodiga offer, wid deras slägtingars
eller wänners död. På en agat-onix
i antiqvitetskabinett i
nationalbibliotheket ser man et sådant offer förestäldt.
Der ses under taket af en
landtmannaboning en naken qwinna framför et
altare, hwarpå den heliga elden är
uptänd. Hon offrar åt de
underjordiska gudarne, innan hon nedsätter i
grafwen den urna hon bär, som
förmodas innehålla askan efter en wän.
Bakom henne står på en pelare et
käril fullt med blommor, emedan det
war et heligt bruk at dermed beströ
grafwarna.
BEGRUNDANDET, Méditation.
En sittande qwinna stöder pannan emot
det inre af handen, och tyckes wara i
djupa tankar. Hennes tilslutna ögon
utmärka eftertanke, och hon är
omgifwen af en stor slöja. Omkring
henne synas böcker, geometriska figurer &.
BEGÄRELSEN, Cupidité (Sinneb.
lär.) en naken qwinna med ostadig
gång; hon har wingar på axlarna o.
bindel för ögonen.
BEGÄRET (Sinneb. l.) föreställes
genom en ung wingad man, som m.
häftighet kastar sig emot et föremål.
Man skulle kunna tillägga lågor som
frambryta ur bröstet.
BEHAGEN, se GRATIERNA.
BEHAGET, dotter af Erebus och
Natten; jfr TÄCKHETEN.
BEHAGSJUKAN (Sinneb. lär.) En
modern författare har afmålat denne
på följande sätt: “B. är klädd i en
robe beströdd med glitterguld: dess
gång är liflig och lätt, såsom Floras
när hon leker med Zephir på de
blomsterrika ängarna. Honing är på hennes
läppar, och malört i hjertat.
Stundom gnistra hennes ögon af begärets
förledande blixtar; stundom betäckas
de af en intagande mattighets lätta
skyar. Hennes lockande uptag lifwa
ömsom hennes hy med rosens friske
färg; ömsom färgas den af en
låtsad känslighets ljufwa skuggdrag.
Hennes hår fladdrar för de stormande
Nyckerna, bröder til de ostadiga
Zephirerna. I sina händer håller hon et
fint nät, bundet af list o. knep,
hwilket hon ouphörligt skakar öfwer en
stimmande swärm af små
genomskinliga warelser, som snart falla ned til
hennes fötter, i en ställning af harm,
slafweri o. förtwiflan.” Se
GALANTERI, PENHET, KÄNSLOFULLHET.
BEHEMOTH, en underbar oxe, som
Rabbinerne pastå förwaras til Messie
gästabud. Han är så tjock och stor,
at han hwar dag äter up höet på
tusen widsträckta berg. Han går icke
ifrån den plats som blifwit utsedd
för honom; och gräset som han ätit om
dagen, wäxer up å nyo om natten,
för at alltid förse honom med foder.
Kon til B. dödades i werldens
begynnelse, at et så ofantligt slägte ej
måtte foreplanta sig, och skada de
öfriga kreaturen. Men Gud saltade ej
in köttet, emedan salt kokött icke är
nog läcker rätt wid en så härlig
måltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
