Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Charon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rygtbara labyrinten, der folktron snart
förlade ingången til underwerlden.
Denna byggnad, som ännu til en del
äger bestånd, bibehåller sin
grundläggares namn, och Araberne kalla den
Quellai Charon, Charons byggnad.
Inbyggarne gifwa samma namn åt
sjön Mæris, och berätta om C.
följande anekdot. “Det war en man af
låg härkomst, säga de, som bosatte
sig wid sjön, och fordrade
egenmägtigt en wiss tullafgift för hwart lik
som öfwerfördes; denna pålaga upbar
han i flera år, til dess hans wägran
at öfwerföra konungens sons lik,
uptäckte bedrägeriet. Konungen, som
insåg hela fördelen af denna pålaga,
för sina egna finanser, gillade den,
och lät C. behålla den syssla han sjelf hade
inrättat, o. som blifwit den
indrägtigaste i dela riket. Kassören
riktade sig och blef slutligen så mägtig,
at han lät mörda konungen o. upsteg
sjelf på thronen.” Af alla
förklaringar öfwer detta namn är Diodori den
mest naturliga, som härleder C. från
egyptiska språket, och öfwersätter det
med båt- eller färjkarl. – I sjelfwa
werket utmärkte detta namn endast
den, som på konungens befallning i
sin båt öfwerförde dem, hwilka erlagt
begrafningsskatten, och rodde dem nära
Memphis, til de täcka fälten i nejden
af sjön Acherusia. Orpheus war den
förste, som i Grekland införde det
egyptiska bruket at i grafurnorna
inlägga en wiss penning, för at erhålla
C:s tillåtelse at passera
helwetesfloderne; och detta bruk understöddes af
allmänna nyttan. Egyptiske presterne
wägrade farten öfwer sjön för dem som
dött utan at då betalt sina skulder;
och slägtingarne måste behålla liket
hemma hos sig, til dess de sjelfwe
betalt fordringsägarne. Myntet lades i
den dödes mun, och utmärkte at alle,
borgenärerne woro godtgjorde. Utom
den wanliga skatten, lade Grekerne
äfwen någon gång i dessa grafwar
bewis öfwer den aflidnes
medborgerlighet. Den fördel sederne wunno genom
detta bruk, gjorde at det äfwen
antogs i Italien, och man har der i en
graf funnit dessa för den deri
begrafne hedrande ord: “Öfwerste presten
Sextus Anicius intygar, at denne
medborgare alltid fört en dygdig
wandel. Njute hans wålnad en evig hwila!”
Denna plägsed träffas ock hos
Ryssarne: brefwet eller passet är stäldt til
den hel. Niklas. – Skalderne hafwa
afmålat C. såsom en stark o. kry
gubbe, hwars lifliga ögon och
majestätiska, ehuru något stränga, anletsdrag
utmärkte någonting gudomligt. Hans
skägg är hwitt o. yswigt; kläderne af
en dyster färg, nedsölade af den swarta
äsjan i helwetesfloderne. Hans båt är
försedd med jerngrå segel, o. han styr
den med en lång stång. På en
gammal sarkophag i Palermo föreställes
C. anlända med sin lilla båt, för at
bortföra skuggan af en qwinna, som
nyss aflidit: på bada sidor om
liksängen stå twå qivinnor som stöda sig
emot en pelare: de hafwa skägg o.
stora wingar. Polygnotus ifrån Thasos,
son af Mykon, målade, för
Delphierne, C. i sin båt. Michel Angelo
har i sin tafla öfwer Yttersta Domen
målat C. då han far öfwer Acheron,
som flyter wid korsets fot; o. Ariosto
har satt honom wid sidan af
Johennes Döparen. I Admiranda Romæ
ses på en basrelief C. som emottager
skuggor i sin båt, och några som
stiga derutur. Man ser ibland dem en
qwinna och en soldat, som ännu är
wäpnad med sin hjelm och sin sköld.
1. CHARONIA, et namn, som de
gamle Grekerne gåfwo sådana ställen,
hwarifrån utdunstade en förskämd och
dödande ånga, til ex. sjön Avernus.
Cicero kallade dem Plutonia.
2. – (FONS), en källa nära
Terracina, i Latium, hwars giftiga
watten hwarken dugde för menniskor eller
kreatur; men efter lång tids förlopp
likwäl förlorade sin skadliga egenskap.
CHARONIUM, en grotta wid
staden Nysa i Mindre Asien, uti en by
benämnd Acharaka. Strabo säger, at
der är en helig lund med et tempel,
inwigdt åt Jupiter och Pluto. De
sjuke, som hafwa förtroende för dessa
Gudar, begifwa sig til byn, der de
bo nära grottan hos skickliga prester,
hwilka åkalla Gudarne. De föra de
sjuke mellanåt in i grottan, der de
wistas flera dagar utan någon föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
