Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Cupido ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så föreställes han sittande framför sin
moder, som wisar honom en pil;
stundom, med ena foten i wädret, tyckes
han fundera på något skälmstycke, ell.
ock står han på en bas, och håller
emellan händerna instrumenter som
tiden utplånat; eller blåser han på en
trumpet, med ansigtet wändt åt
himmelen. En annan gång håller han en
fågel, den han omfamnar; denna
fågel är ofta en swan, han bär en
kruka (amphor); han är sänkt i djupt
begrundande öfwer en hufwudskalle;
eller ock är han fjättrad och twungen
at arbeta i jorden. Man ser honom
äfwen spela på Pans pipa, medan
bågen och kogret ligga wid hans fötter:
stundom har han hjelm på hufwudet,
en pik på axeln och en sköld på
armen, samt går med en segrande min,
likasom för at utmärka huru den
afwäpnade Mars öfwerlemnar sig åt
kärleken. Sittande framför et
brinnande altare, spelar han på en pipa
med flera rör; eller ock sitter han i
skuggan af et palmträd o. omfamnar
en wädur, som står och ser på et
lågande altare. Sittande på et lejon,
en Centaur, ell. Herkulis axlar, lär han
oss at han herrskar öfwer allt hwad som
andas. Slutligen föreställes han i
twekamp med en tupp, och besegrande en
fågel, som mest af alla är begifwen på
älskog. På en af de gamla karnioler,
som man tilegnar Phrygillus,
är C. en yngling med utslagna
örnwingar. Ofta är han ock försedd med
wingar af en gam. De wackraste
Cupidoner af marmor som finnas i Rom,
är den sofwande C. i Villa Albani;
den på Capitolium, som leker med
en swan; o. et barn i Villa Negroni,
som rider på en tiger, tillika m. twå
kärleksgudar, af hwilka den ene
skrämer den andra med en masque.
Rafael har i lilla Farnese i Rom
målat C., som wisar Psyche för
Gratierna. Hans tegelbruna färg kastar
återsken på dem, och liknar et
brinnande eldkol, hwaraf reflexen faller på
de omgifwande föremålen. Denna idé
är lånad ifrån skalderne, som säga at
C. icke är hwit utan eldfärgad. En
af de qwickaste allegorier hos de
gamle, neml. Horatii, har blifwit utförd
i en tafla som man ser i Chantilly.
Kärleksgudar wefwa omkring en
slipsten. En annan kärleksgud, som
stuckit sig i armen, låter blodet rinna
på stenen, och C. slipar derpå sina
pilar, ur hwilka eldgnistor flyga.
CURA, Sorgens Gudinna, hade,
enligt Hyginus, föresatt sig at af en
lerklimp skapa menniskan, o. bad
derefter Jupiter at gifwa lif åt hennes
arbete. Sedan blef fråga om at gifva
den nyskapade et namn; Jorden
påstod at det tilkom henne, emedan hon
bestått ämnet til kroppen. Jupiter
bestred det, såsom uphofsman til det
ädlaste hos menniskan. Sorgen påstod
äfwen sin rätt såsom tilwerkare.
Saturnus afgjorde saken til Jordens
fördel, emedan menniskan, homo, war
danad af jord, ex homo; men befallte
at Cura skulle äga menniskan så länge
denna lefde.
CURÆ, hämngudinnor, som Virgilius
säger bo wid ingången til
underwerlden.
CURBAN, et slags begrafningsfest hos
de cirkassiske Tartarerne, efter en
förnäm man. Bockar o. gumsar
slagtas derwid. I likhet med andra
tartariska horder fästa de offerdjurens skinn
wid ändan af en lång stång o. egna
dem en gudomlig dyrkan. Wissa
heliga orter äro utsedde til dessa slags
offer. Ofta ditsättas offer, som den
djerfwaste röfware ej skulle wåga
borttaga. På träden rundtomkring hänga
bågar, pilar och sablar, som wittna
om deras upfyllda löften.
CURCHUS, en afgud hos de gamle
inbyggarne i Preussen, hwilken
troddes waka öfwer mat och drick, också
offrades åt honom förstlingen af
jordens gröda. En beständig eld
underhölls til hans ära, och hwart år
nedbröts dess bild, för at upsätta en ny.
CURDER, et folkslag i Levanten,
som för en irrande lefnad och utgör
en särskilt sekt, lika skild ifrån
Islamismen som ifrån Christendomen.
De erkänna Guds tilwarelse, men
wisa Honom ingen dyrkan! twertom
tilbedja de djefwulen, och tycka derföre
mest om den swarta färgen.
CUREOTIS, tredje dagen af festen
Apaturia, på hwilken ungdomen skar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
