Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dæmogorgon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gjorde bildstoder, som både sågo
och gingo. Aristoteles säger at dessa
automater gingo förmedelst
inwändigt anbragt qwicksilfwer. Pausanias,
som hade sett några af dem, säger at
de stötte ögat genom sina orimliga
proportioner; men medgifwer at de hade
et slags uttryck och lif. Systersonen
Tali framgång wäckte D:i afund:
han slog ihjel honom, och dömdes af
Areopagen til döden; andre säga til
landsflykt på lifstid. D. flydde til
Kreta och Minos’ hof, samt anlade
labyrinten; men blef det första offret
för sin upfinning: ty sedan han hade
gynnat den ömma kärleken emellan
Minos’ gemål Pasiphae och en tjur,
blef, han instängd i labyrinten tillika
med Minotaurus och sin son Ikarus.
Då gjorde D. sig wingar, dem han
med wax fästade wid axlarna på sig
och sonen, och kom sålunda sjelf på
fri fot, men sonen drunknade i
ægeiska hafwet. D. anlände til Egypten,
eller, enligt andra, til Sicilien och
konung Cocalus, der han qwäfdes i
et badkar. Det synes som D. riktat
Memphis med något mästerstycke af
sin talang: ty efter hans död dyrkade
inwånarne honom såsom en Gud. –
Man bör noga märka, at det funnits
tre Dæedaler, alle bildhuggare: den
förste ifrån Athén, som nu är nämnd;
den andre ifrån Sikyon, o. den tredje
ifrån Bithynien, känd för sin bildstod
af Jupiter Stratius, eller härarnes
Gud. Grekerne hafwa ofta förblandat
dessa tre konstnärer, antingen af
fåfånga eller okunnighet. – En
gammal bas-relief föreställer D. som gör
wingar åt Ikarus. – Giulio Romano
har målat honom i det ögonblick, då
han wisar sonen den kosa han bör taga.
DÆMOGORGON, Jordens
Gudomlighet eller Genius. Boccaccio, efter
Theodotion, säger at D. war en
smutsig gubbe, betäckt med mossa, blek o.
wanställd, som bodde i det innersta af
jorden, och hade til sällskap Chaos o.
Ewigheten. Ledsen öfwer denna
ensamhet, gjorde han sig et litet klot
hwarpå han satte sig; och sedan han uphöjt
sig i luften, omgaf han hela jorden,
och danade på det sättet himmelen.
Händelsewis gick han öfwer
akrokerauniska bergen, som blifwit träffade af
åskan, tog derifrån eldämnet,
skickade det up til himmelen för at uplysa
werlden, och gjorde deraf Solen, som
han gifte med Jorden, af hwilken
förening upkommo Tartaren, Natten etc.
Uttråkad i djupet af sin grotta af de
födslowärkar Chaos kände, drog han
ur dess sköte Twedrägten, som
öfwergaf jordens medelpunkt, för at
begifwa sig up til dess yta. På samma
sätt lät han framfödas Pan, Parcerne,
Himmelen, Pitho och Jorden, hans
åttonde barn. Det 9:de war Erebus,
som hade en talrik afkomma. D.
dyrkades i synn, i Arkadien, der
inwånarnes wördnad för detta
förskräckliga namn war så stor, at man ej fick
uttala det. Någre hafwa trott at D.
war en så skicklig trollkarl, at han
hade fantomer och luftwarelser under
sitt befäl, twingade dem at lyda hans
wilja, och straffade med stränghet dem
som icke på det nogaste hörsammade den.
1. DÆMON. Detta ord hade icke
en elak bemärkelse hos de gamla
filosoferne, utan betecknade något
gudomligt. Platonikerne, efter
Pythagoras, gåfwo detta namn åt wissa
medelwarelser emellan Gud och
menniskorna, och som woro gradwis mera
mägtige och uplyste sinsemellan. De
låta, heter det i detta system,
menniskornas önskningar o. löften til
Gudarne gå så til sägandes hand
emellan o. återbringa til menniskorna de
nådebetygelser, som Gudarne lemna
dem i utbyte. Det är således de som
emottaga böner o. offer, och som gifwa
orakel. Menander säger, at hwar
menniska fått wid sin födelsestund en D.
eller god Genius, som under hela
lifwet tjenar henne til lärare o. ledare.
Plutarchus tillägger at desse demoner
fatta ofta en synnerlig wänskap för
menniskorna, underwisa dem om deras
skyldigheter, leda dem på dygdens wäg,
waka öfwer deras säkerhet, och draga
dem ur de fördubblade faror, hwari
dessa menniskor annars skulle kasta sig
af obetänksamhet o. okunniqhet. Men
enligt wåra filosofer, äro desse
demoner icke blotta andewäsenden, utan
iklädde en fin kropp, som ej kan
fattas af wåra sinnen. Hela
werldsalltet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
