Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dæmogorgon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308
och gjorde bildstoder, som både såga och gingo. Aristoteles
säger at dessa automater gingo förmedelst inwändigt anbragt
qwicksilfwer. Pausanias, som hade sett några af dem, säger at de
stötte ögat genom sina orimliga proportioner; men medgifwer at
de hade et slags uttryck och lif. Systersonen Tali framgång
wäckte D:i afund: han slog ihjel honom, och dömdes af Areopagen
til döden; andre säga til landsflykt på lifstid. D. flydde til
Kreta och Minos’ hof, samt anlade labyrinten; men blef det
första offret för sin upfinning: ty sedan han hade gynnat den
ömma kärleken emellan Minos’ gemål Pasiphae och en tjur, blef,
han instängd i labyrinten tillika med Minotaurus och sin son
Ikarus. Då gjorde D. sig wingar, dem han med wax fästade wid
axlarna på sig och sonen, och kom sålunda sjelf på fri fot, men
sonen drunknade i ægeiska hafwet. D. anlände til Egypten, eller,
enligt andra, til Sicilien och konung Cocalus, der han qwäfdes i
et badkar. Det synes som D. riktat Memphis med något
mästerstycke af sin talang: ty efter hans död dyrkade inwånarne
honom såsom en Gud. – Man bör noga märka, at det funnits tre
Dæedaler, alle bildhuggare: den förste ifrån Athén, som nu är
nämnd; den andre ifrån Sikyon, o. den tredje ifrån Bithynien,
känd för sin bildstod af Jupiter Stratius, eller härarnes Gud.
Grekerne hafwa ofta förblandat dessa tre konstnärer, antingen af
fåfånga eller okunnighet. – En gammal bas-relief föreställer D.
som gör wingar åt Ikarus. – Giulio Romano har målat honom i det
ögonblick, då han wisar sonen den kosa han bör taga.
DÆMOGORGON, Jordens Gudomlighet eller Genius. Boccaccio, efter
Theodotion, säger at D. war en smutsig gubbe, betäckt med mossa,
blek o. wanställd, som bodde i det innersta af jorden, och hade
til sällskap Chaos o. Ewigheten. Ledsen öfwer denna ensamhet,
gjorde han sig et litet klot hwarpå han satte sig; och sedan han
uphöjt sig i luften, omgaf han hela jorden, och danade på det
sättet himmelen. Händelsewis gick han öfwer akrokerauniska
bergen, som blifwit träffade af åskan, tog derifrån eldämnet,
skickade det up til himmelen för at uplysa werlden, och gjorde
deraf Solen, som han gifte med Jorden, af hwilken förening
upkommo Tartaren, Natten etc. Uttråkad i djupet af sin grotta af
de födslowärkar Chaos kände, drog han ur dess sköte Twedrägten,
som öfwergaf jordens medelpunkt, för at begifwa sig up til dess
yta. På samma sätt lät han framfödas Pan, Parcerne, Himmelen,
Pitho och Jorden, hans åttonde barn. Det 9:de war Erebus, som
hade en talrik afkomma. D. dyrkades i synn, i Arkadien, der
inwånarnes wördnad för detta förskräckliga namn war så stor, at
man ej fick uttala det. Någre hafwa trott at D. war en så
skicklig trollkarl, at han hade fantomer och luftwarelser under
sitt befäl, twingade dem at lyda hans wilja, och straffade med
stränghet dem som icke på det nogaste hörsammade den.
DÆMON. 1. – Detta ord hade icke en elak bemärkelse hos de gamla
filosoferne, utan betecknade något gudomligt. Platonikerne,
efter Pythagoras, gåfwo detta namn åt wissa medelwarelser
emellan Gud och menniskorna, och som woro gradwis mera mägtige
och uplyste sinsemellan. De låta, heter det i detta system,
menniskornas önskningar o. löften til Gudarne gå så til sägandes
hand emellan o. återbringa til menniskorna de nådebetygelser,
som Gudarne lemna dem i utbyte. Det är således de som emottaga
böner o. offer, och som gifwa orakel. Menander säger, at hwar
menniska fått wid sin födelsestund en D. eller god Genius, som
under hela lifwet tjenar henne til lärare o. ledare. Plutarchus
tillägger at desse demoner fatta ofta en synnerlig wänskap för
menniskorna, underwisa dem om deras skyldigheter, leda dem på
dygdens wäg, waka öfwer deras säkerhet, och draga dem ur de
fördubblade faror, hwari dessa menniskor annars skulle kasta sig
af obetänksamhet o. okunniqhet. Men enligt wåra filosofer, äro
desse demoner icke blotta andewäsenden, utan iklädde en fin
kropp, som ej kan fattas af wåra sinnen. Hela werldsall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
