Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dæmon bonus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är af dem upfyldt; de finnas
i luften, i Hafwet, på bergen och i
skogarna. Skalderne kalla äfwen
Demoner de dödes wålnader eller skuggor.
Se GENIUS.
2. – SOKRATIS. Denne filosof
påstod sig äga en D. ell. skyddsande,
hwars underrättelser aldrig ledde
honom til något företag, men afhöllo
honom blott ifrån at handla, så ofta
det skulle hafwa warit menligt för
honom. Då den armé, som anfördes
af prætoren Laches, lidit et stort
nederlag, säger Cicero, och Sokrates
flydde tillika med denna athenska
general, kom han til et ställe der flere
wägar stötte tilsamman, men wille ej
följa samma stråt som de andre;
tilfrågad om orsaken, swarade han, at
hans ande afstyrkte det. Utgången
rättwisade ock snart det råd som den
förrgifne anden hade lemnat: ty alle
de som togo en annan wäg än
Sokrates, blefwo af fiendens rytteri
antingen nedhuggne eller tilfångatagne.
Plato säger at om, när Sokrates
infann sig för domrarne som skulle
dömma honom, hans D. icke warnade
honom, såsom han wanligen plägade wid
farliga tilfällen, så kom det deraf at
anden icke ansåg det fåsom någon
olycka för Sokrates at dö, i synnerhet
wid hans höga ålder o. i de
omständigheter hwari han befann sig. Det
war icke blott til eget bästa han
erhöll dessa inre warningar: hans
wänner hade äfwen nytta deraf, när de
woro nära at inweckla sig uti någon
kinkig sak, den de meddelade honom;
och man anför flera tilfällen, då de
befunnit sig ganska illa af at icke
hafwa lydt honom. Jfr DEMONER.
DÆMON BONUS, ett af Bacchi
tilnamn, til hwars ära de sista
winbägrarne tömdes wid alla högtider.
DÆMONARCHES, et namn, som
Porphyrius gifwer Serapis och
Proserpina, o. Lactantius åt Beelzebuth.
DÆTA, Proserpinas namn, i
anledning af den högtidlighet man
firade på grafwarna.
DAGAR, LYCKLIGA OCH
OLYCKLIGA. Chaldéer o. Egyptier woro de
förste som gjorde skillnad dem emellan,
hwari Greker och Romare sedermera
liknade dem. Hesiodus har gjort en
förteckning öfwer lyckliga o. olyckliga
dagar, i sitt werk kalladt »Arbeten o.
Dagar«, der han anmärker 5:te dagen
i månaden såsom olycklig, emedan han
tror at då wandra Furierna på
jorden; hwilket gifwit Virgilius
anledning at säga: »Du må ej wälja den
»femte (dagen)! Han frambar Orcus
»o. Eumenidernes ätt; o. Jorden til
»missdåd, alstrade Cæus och dig
»Japetus, Resen Typhæus, och den
»förbrödrade flock, som swor at
»himmelen störta.« Plato ansåg fjerde
dagen lycklig, och Hesiodus den 7:de,
emedan Apollo war född på en sådan
dag. Dit räknades ock den 8:de, 9:de,
11:te och 12:te. Romarne hade äfwen
lyckliga och olyckliga dagar. Hwarje
dag efter Kalendæ, Nonæ och Idus,
ansågo de såsom olycklig, och orsaken
dertil säger Linius wara följande. Då
Tribuni Militares, i Roms år 363,
sågo at Republiken beständigt led någon
motgång, anhöllo de at Senaten måtte
undersöka orsaken dertil. Senaten lät
kalla spåmannen L. Aquinius, som
upgaf, at då Romarne högst olyckligen
stridt emot Gallerne, wid floden
Allia, hade man offrat åt Gudarne
dagen efter Idus Quintilis (Julii); o.
at wid Cremera blefwo alle Fabierne
dödade, emedan de hade stridt på en
sådan dag. I anledning af detta swar
och på Prest Collegii tilstyrkan förböd
Senaten åt dådanefter strida eller
företaga något på dagen näst efter
Idus, Kalendæ och Nonæ. – Utom
dessa dagar woro andre, som hwar o.
en ansåg olyckliga, i förhållande til
sig sjelf. Augustus wågade icke
företaga något då Nonæ inföllo; andre
frugtade för 4:de dagen af Kalendæ,
Nonæ och Idus. Vitellius hade
inträdt såsom Pontifex Maximus d. 15
af Kal. Augusti, o. samma dag
börjat widtaga åtskilliga anstalter
rörande religionen; men de uptogos m.
missnöje, emedan just på den dagen hade
nederlagen skett wid Cremera och
Allia. Det war ännu flere dagar, som
Romarne ansågo olyckliga, såsom den
dagen då man offrade åt de aflidnes
wålnader, dagen efter Vulcani fest,
den latinska högtiden (Feriæ latinæ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
