Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Deviana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frillor af en förtjusande skönhet. Der
för han ordet för 330 millioner
Gudomligheter, och det är derifrån han
understöder östra delen af
werldsrymden. D. måste emot Jättarne,
Gudarnes fiender, föra många krig, som
äro utförligt besktifna uti de heliga
böckerna. Ömsom segrande o. ömsom
besegrad, har han flera gånger
blifwit drifwen ur Sorgon. Det är
endast genom Schiwas, Wischnus och
Brahmas beskydd, som han slutligen
kunde besegra Jättarne och komma i
lugn besittning af paradiset. Det
berättas at han en gång blef ledsen wid
himmelens fröjder, o. nedsteg på
jorden, der han blef kär i hustrun åt en
botgörare wid namn Guadamen. Detta
helgon plågade hwar morgon då tuppen
gol, stiga up för at rena sig i
Ganges’ watten. D. förwandlade sig til
tupp, och gol förr än wanligt. Det
bedragna helgonet stod up för at bada
sig; men då han märkte at det blott
war midnatt, gick han hem igen; der
fann han Guden utgjuta sin nåd
öfwer hustrun, och förbannade honom ej
allenast, utan önskade äfwen at hela
hans kropp måtte bli full med
märken swarande mot hans horiska
lustar. Förbannelserne lyckades, och D.
brydd öfwer sin nya prydnad, wågade
icke wisa sig mer, bad Gudarne om
förlåtelse, o. erhöll den jemte den
ynnest at alla propagationskrukorna
förbyttes i lika många ögon. Han
föreställes öfwer allt betäckt med ögon,
försedd med 4 armar, hållande en krok
ell. hake i handen, och ridande på en
hwit elefant.
DEVERKELS, se DEUTAS.
DEVERRA, en Gudinna som
wakade öfwer renligheten i husen. Hon
dyrkades i synn, när man sopade
ihop den kastade säden, och då, efter et
barns födelse, man sopade huset, för
at hindra Sylvanus komma in och
oroa modern.
DEVERRONA, densamma som
Deverra, men wakade under detta namn
öfwer fruktplockningen.
DEVETAS, se DEUTAS.
DEVIANA , et tilnamn som gafs
Diana i anledning deraf, at jägare
ofta pläga gå wisse.
DEVOTIO, eller lifwets upoffrande
til Gudarnes försoning, war en
religions-akt hos Romarne. När
romerska krigshären war nära at förlora
et fältslag, föregaf dess Augur at
Gudarne woro wrede. För at således
blidka dem och winna segern, påtog sig
friwilligt en Dictator, Prætor eller
Consul, som anförde armén, at
upoffra sitt lif, hwilket skedde på
följande sätt. Sedan befälhafwande
Generalen gifwit Pontifex Maximus sitt
upsåt tilkänna, bad denne honom
kläda sig i Toga prætexta, den han
omgjordade m. en gabinist gördel.
Derefter betäckte han sitt hufwud,
ställde sig på et spjut, och uttalade följande
af Pontifex förestafwade ord: “Du
Janus, Jupiter, Fader Mars,
Quirinus, Bellona, J Larer, Novensiler o.
Indigeter, J Gudar, som ägen magt
öfwer oss och wara fiender, J Maner,
eder anropar och tilbeder nåd, at J.
utbeder mig eder nåd, at I fötlänen
den romerska folket styrka och seger,
samt låten förskräckelse, fasa och död
komma öfwer dess fiender. Under
denna min önskan upoffrar jag mitt lif
i döden tillika med fiendens legioner
och hjelptrupper, för romerska
republiken, dess krigshär, legioner o.
hjelptrupper.” Sedan satte han sig i full
rustning på hästen, rusade in i
fiendtliga hären, o. stridde til dess han
stupade. – Historien wisar flera exempel
af Romare, som sålunda friwilligt
gifwit sig sjelfwa i döden för
fäderneslandet. Den förste war en ung Patricier
wid namn M. Curtius, som i Roms
år 393 red ned i en förpestad grop på
torget i Rom, hwilken derföre
kallades Lacus Curtius. Decierne, 3 män
af en adelig slägt, neml. fadern,
sonen o. sonsonen, upoffrade sig äfwen,
dock på särskilta tider, för at rädda
armén; fadern i det latinska, sonen i
det etruriska, o. sonsonen i pyrrhiska
kriget. Romarne behöllo segern i alla
dessa krig, hwilket mycket bidrog åt öka
förtroendet för Devotioner.– D. war
äfwen et anropande af Gudarnes
förbannelse och wrede. Detta skedde mot
en fiendtlig krigshär o. belägrad stad.
I sednare fallet utkallades först stadens
skyddsgudar. Denna plägsed ha
Romarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
