Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Devotio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmodligen lärt af
Österländningarne, emedan den fans hos
Israeliterne, 4 Mose B. 22:11.
Macrobius anför det Devotions-formulär,
som nyttjades då Romarne belägrade
Karthago. »Om Du är en Gud ell.
Gudinna, som. beskyddar karthagiska
folket och staden, så beder jag på det
högsta Dig, som tagit i wård denna
stad och detta folk; jag önskar,
wördar och begär af Eder den nåd, at J
öfwergifwen folket o. staden Karthago,
samt lemnen dess orter, tempel,
heliga rum, och gån ifrån dem;
upwäcken hos detta folk o. staden frugtan,
fasa och glömska; och när J utgått,
så kommen til Rom, til mig o.
mina landsmän. Wåra orter, wåra
tempel, wåra helgedomar och wår heliga
stad blifwa eder angenämare och
nöjsammare. Waren mine, det romerska
folkets och min krigshärs föreståndare,
så at wi måge weta och förstå det.
Om I det gören, gifwer jag et
heligt löfte at wilja åt Eder bygga
tempel och inrätta skådespel«. Men
Dictatorer och Generaler kunde ensame
göra följande D., såsom Macrobius
säger: »Pluto, Jupiter, Maner, ell.
med hwad namn jag kan nämna
Eder, jag beder Eder alla, at J med
frugtan förskräckelse och räddhåga
upfyllen denna stad Karthago o. dess
krigshär, och dem som wilja bruka wapen
emot wåra legioner o. krigshärar, at
J då wissen fördrifwa en sådan
krigshär, sådana fiender och folk, förgöra
deras städer och fält, slå dem med
blindhet, samt låta förbannelse
komma öfwer deras städer och åkrar,
tillika med deras inwanare. Jag
förbannar dem enligt mitt embetes
myndighet för mig, för det Romerska
folket, för wår armé och för wåra
legioner, på det jag, mitt erhållna
förtroende, befäl, legioner och wår
krigshär, som utför detta krig, må
blifwa bewarade,« m.m. – Då den
General, som upoffrat sig, omkom
i slaget, war hans löfte upfyldt, och
man firade hans likbegängelse med
mycken ståt. Men om han öfwerlefde
blef han genom de förbannelser han
utöft emot sig sjelf, alldeles oskicklig
at frambära något offer åt Gudarna.
För at rena sig måste han helga sina
wapen åt Vulcanus eller åt den Gud
han sjelf behagade, och offra et
slagtoffer eller något annat offer. Om
den soldat som war devotus af sin
general, förlorade lifwet, så tycktes
allt wara lyckligen fullbordadt; kom
han åter derifrån med lifwet, så
nedgräfdes en 7 fots hög bildstod, och et
försoningsoffer anställdes. Denna bild
war förmodligen soldatens som
helgades åt jorden, och
nedgräfnings-ceremonien war en mystisk upfyllelse af
det ofullbordade löftet. De Romerske
Magistratspersoner som biwistade den,
fingo icke gå ner i gropen, för at ej
genom den smittade luften på detta
förbannade ställe orena deras
embetsmanna-renhet. Kastspjutet som
Consulen hade under fötterna då han
förrättade devotionen, borde mycket
noggrant förwaras, at det ej måtte falla
i fiendernes händer, hwilket skulle
haft en elak betydelse af deras
öwerlägsenhet öfwer Romerska wapnen. Om
det likwäl olyckligtwis inträffade,
fans intet annat medel än at til
Martis ära anställa det offer som
kallas Suovetaurilia. – Lagen
upoffrade äfwen brottslingar åt döden;
sådan war den som Remulus stiftade
emot de patroner som gjorde orätt
emot sina clienter. Då den brottslige
blef offentligen devotus, hade hwar
och en rättighet at slå ihjel honom.
I Augusti tid införde smickret et nytt
slags D. Det war en folktribun, wid
namn Pacuvius, som gaf första
efterdömet häraf, och som upoffrade sig
på de barbariska folkslagens sätt, för
at lyda furstens befallning, äfwen m.
förlust af sitt eget lif. Detta exempel
wann efterföljd; och Augustus, i det
han wisade sig flat öfwer detta
nedriga smicker, underlät likwäl icke at
belöna upfinnaren.
(Celt. M.) Under allmänna
landsplågor belastade Gallerne en man m.
alla deras synder och med alla de
olyckor som hotade dem. De
öfwerhopade honom med förbannelser o.
upoffrade honom åt himmelens wrede. J
pesttider förmådde Druiderne en
tiggare at friwilligt upoffra sig för det
allmänna bästa, och inbillade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
