Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diamichius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
til tecken af glädje och seger; och
begrafningen skedde på allmän bekostnad.
Sedermera åtnöjde man sig med at
icke längre än til dess blod wisade sig
piska dessa gossar, som kallades
Bomoneikai, d.ä. de som täfla på altaret.
Man är icke ense om ursprunget til
denna plägsed. Någre säga at den
war införd af Lykurgus, för at i tid
härda ungdomen emot plågor o. åsyn
af blod. Andre, at det war til
åtlydnad af et orakel, som befallt at
utgjuta menniskoblod på Dianas altare.
Någre ledå denna sed ända ifrån
Orestes, som förde den ifrån Scythien
til Lakonika tillika m. bilden af Diana
Taurica. Det berättas äfwen, åt då
den spartanske Generalen Pausanias
offrade åt Gudarne, innan slaget gafs emot
Mardonius, anfölls han af en trupp
Lydier, den han dref tilbaka m. piskor o.
käppar, de enda wapen som
Spartanerne hade för ögonblicket, o. at det war
i anledning häraf, som D. stiftades.
DIAMICHIUS, Phæniciernes namn
på Vulcanus.
1. DIANA. Cicero upräknar flera
med detta namn: den första war
Jupiters dotter med Proserpina, moder
til den tvingade Cupido; den andra
war Jupiters dotter med Latona;
fadern til den tredje war Upis, gift m.
Glauke. Men de fleste hafwa prisat
den, som ansågs wara Jupiters
dotter med Latona, och som tros wara
syster til Apollo. Det är henne man
wisat gudomlig dyrkan, byggt tempel
och uprest altaren. Likasom brodern,
tilbads hon under tre särskilta namn:
Diana på jorden, Luna i himmelem,
och Hekate eller Proserpina i
helwetet. Skalderne gifwa henne tre
hufwuden: ett af häst, ett af qwinna ell.
sugga, och ett af hund; andre af tjur,
hund och lejon. Då D:s moder
nedkom med twillingar, war D. den
förstfödda, och hjelpte modern at
framföda Apollo. Wittne til moderns
plågor, fattade hon en sådan afsky för
giftermål, at hon af Jupiter erhöll
den nåden at förblifwa en ewig mö,
likasom systern Minerva; hwilket
gjorde at dessa Gudinnor kallades af
Apollos orakel »de hwita jungfrurna.«
Jupiter sjelf wäpnade henne m. båge
och pilar, gjorde henne til skogarnas
drottning, gaf henne et medfölje af
60 Nymfer, som kallades Oceanider,
och af 20 andra, benämnda Asior, af
hwilka hon fordrade en obrottslig
kyskhet. Jagten war hennes wanliga nöje;
hwarföre hon ansågs såsom jägares o.
fiskares egen Gudinna, och i
allmänhet alla deras som begagnade nät.
Hämndfull och oförsonlig, war hon
alltid färdig at utfara i stränghet emot
dem som förtörnat henne at bortrycka
hjordar genom boskapspest, förstöra
skördar, och förödmjuka föräldrar genom
förlusten af deras barn. Hinden och
wildswinet woro i synn. helgade åt
henne. At henne offrades förstlingen
af jordens gröda, oxar, wädrar o.
hwita hjortar, någon gång äfwen
menniskor, hwarom wittnar Grekernes
Iphigenia. Spartanerne offrade sådana
åt D. Orthia. Achajerne offrade åt
henne en ung gosse och en ung flicka.
I Tauris blefwo alle Greker, som
lidit skeppsbrott på denna kust,
slagtade til D:s ära, eller störtade i et
brådjup. I staden Castabala i Cilicien
hade hon et tempel, der hennes
tilbedjare gingo barfota på glödande kol.
(Sinneb, lär.) På de flesta gamla
medaljer ses D. klädd i jagtklädning
med håret upknutet i nacken, roben
upskörtad med en gördel, kogrer på
axeln, en hund wid sidan, o. hållande
en spänd båge, hwarmed hon afskjuter
en pil. Ben o. fötter äro nakna, ell.
betäckta med kängor. Högra bröstet
är bart. Ofta har hon en halfmåne
öfwer hjessan. Skalderne afmåla D.
åkande i en wagn, dragen af hindar
eller hwita hjortar; stundom rider hon
sjelf på en hjort, eller springer m. sin
hund, nästan alltid omgifwen af sina
Nymfer, wäpnade likasom hon m.
båge och pilar; men hon är ett hufwud
längre än alla de andra. Sabinernes
D. war klädd i et slags harnesk, höll
sin ofpända båge i handen, och hade
en hund wid sidan. Många af hennes
bilder stodo i skogarna och föreställde
henne jagande, eller i badet, ell.
hwilande efter jagtens beswärligheter. –
Då D. tages för Månen, är
hufwuder prydt med en halfmåne, och hon
sjelf klädd i en lång och fladdrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
