- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
346

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Djefvulen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med honom, hafwa blifwit dödade;
också samlas de til stort antal då de
ärna inga samtal med honom. –
Folket i Pegu anser D. såsom
uphofwet til alla de olyckor som drabba
dem, och derföre offra de flitigt åt
honom. När de äro sjuke, söka de
bot af honom. För at blidka hans
wrede, upresa de en ställning hwarpå
en myckenhet mat framsättes åt
honom. Detta satans kalas åtföljes af
illumination och musik. En gammal
trollkarl är ceremonimästare, emedan
han genom sin långa bekantskap med
D. lärt sig allt hwad som tilhör hans
dyrkan, och derföre kallar man honom
“Djeswulens Fader.” Några
andäktiga själar springa bittida om
morgonen omkring gatorna, hålla en
fackla i ena handen och en korg full
med risgryn i den andra, samt ropa
med full hals at de wilja gifwa D.
frukost. Detta gör dem trygga dygnet
om. Andre underlåta aldrig at,
innan de börja måltiden, kasta bakom
sig några bitar åt D. at tugga på.
I cantonen Tanai förse de i början
af året sina hus rikligen med alla slags
lifsmedel; och lemna derefter ägande
rätten åt D. för tre manader, i hopp
at på det sättet skaffa sig ro och lugn
för dela det öfriga året. De äro så
rädde för D. at de beständigt inbilla
sig hafwa honom i hälarna på sig;
och om de händelsewis möta en
maskerad mansperson, sätta de til
fötterna och tro at det är hin onde som
kommer för at plåga dem. – Det
är i synn. under deras sjukdomar,
som inwånarne på Cejlon frukta D:ns
wrede, och fördubbla då sina löften
och böner för at blidka honom. –
Öboerne på Maldiverne äro lika
widskeplige; offer, gästabud, bön, allt
omvändes när de äro sjuke, för at
göra D. dem bewågen. De offra
äfwen tuppar och hönor til hans ära.
I Swerige har man alldeles ingen
aktning för D.: om man afräknar
packets o. gatpojkarnes brinnande
böner til honom. Se DEMONER.

D. har likwäl icke warit så utan
sin stora nytta, i thy han satt många
stora målares penslar i rörelse.
Téniers och Callot i deras »den Heliga
Antonii frestelser!« Rafael i hans
taflor öfwer den »Hel. Michael, St.
Göran och den Heliga Margareta;«
Michel Angelo och Jean Cousin, i
deras compositioner öfwer »Yttersta
Domen;« Rubens och Lebrun i deras
taflor öfwer de »uproriska änglarnes
fall,« der de målat D. och hans
anhang såsom änglar. Hieron. Bos,
Flamandare och en af de första
oljefärgs-målare, målade wanligen
helwete och djeflar. På en af hans taflor
ser man dem släpa Judas wid halsen
ur djupet af helwetet, för at hänga
honom i fria luften. Den rygtbare
Lucas von Leyden graverade djefwulens
figur, i »St. Antonii frestelse«
under bild af en wacker flicka som
förför den heliga mannen. – Dante
har gifwit djeflarna i sitt helwete
namn, som swara mot deras
karakterer: Scarmiglione, en som
hanterar illa, söndersliter, rycker ut
håret; Allichino skälm, bedragare;
Calcobrina, som föraktar den
Gudomliga nåden; Caynazzo, elak, bitande,
arg; Barbariccia, yfwigt, borstigt,
skägg, grymhet, wrede; Libicocco,
ursinnig lusta, brinnande passion;
Dragninazzo, smittad af drakgift;
Ciriato Sannuto, swin, wildswin,
wäpnadt m. långa huggtänder;
Grafficane, hwad som biter och sliter
sönder; Farfarello, lättsinnig,
pratmakare; Rubicante, röd, ursinnig,
upblossande af wrede.

DJEMSCHID (Pers. M.), en
persisk hjelte, fjerde konungen i
Parsernes första dynasti, blef uptagen til
himmelen, der Orinuzd satte i hans
händer en goldene dolk, med hwilken
han skar i tu jorden och danade
landskapet Wermaneschne, der menniskor
och djur föddes. Döden hade der ingen
magt, men der härjade en
winter, hwarunder berg och slätter
höljdes af en brannande snö som
förstörde allting. D. war den förste som såg
Gud ansigte mot ansigte, och gjorde
underwerk genom den röst, som
Ormuzd ingaf i hans mun.

DJERFHETEN (Sinneb. l.). Det
är en ung qwinna med stolt blick,
djerf upsyn och rynkade ögonbryn, som
omfattar en pelare hwilken
understöder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free