Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Druidinnorna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
til de aflidne, och lade dem i deras
grafwar eller på bålen. De woro
skicklige i geografi och astronomi, trodde
sig noga känna jordens storlek o.
utseende, planeternes rörelser och
inflytande, samt betjente sig deraf at
förutsäga det tilkommande. De sysslosatte
sig mest at undersöka egenskaperna o.
nyttan af simplicia, och upblandade
detta studium med åtskilliga
widskepelser. Plinius säger, at innan de
plockade en ört, undersökte de noga
planeternes ställning. Den plockande
skulle wara hwitklädd samt gå m. bara
och rentwättade fötter. Det war
äfwen föreskrifwet med hwilkendera
handen örten skulle uptagas. Se MISTEL,
ORMEGG. En annan mening hos D.
war, at werlden en dag skulle
förstöras genom eld o. watten. Deras
karakter war wild och blodtörstig. De
rysliga offer de anställde, bidrogo at
hos dem qwäfwa all känsla af
mensklighet. Missbrukande den myndighet,
religionen lemnat i deras händer,
suckade folken under et tyranniskt ok. Då
Gallerne underkufwades af Romarne,
samtyckte de derföre gerna at antaga
de segrandes religion, för at
undandraga sig D:s grymma herrawälde.
Desse gjorde likwäl allt hwad de
kunde, för at hindra framstegen af den nya
läran, som hotade at undergräfwa
deras kredit; men de måste gifwa wika
för folkets allmänna önskan o.
Romarnes magt. Det war då de utbytte det
förhatligt blifwa namnet D. och
kallade sig Senani, som betyder wise o.
wördnadswärde män. Deras Orden
ägde länge bestånd efter ändringen i
Gallernes religion; men war aldrig
mera så talrik eller så mägtig. De
fortsatte likwäl sina blodiga offer, i
trots af kejsarnes stränga förbud; ja
til och med långt efter
Christendomens införande i Gallien, finner man
spår efter D:s barbariska Gudstjenst.
På deras samlingsdagar offrades
alltid den som kom sist, för at göra de
andra mera upmärksamma.
DRUIDINNORNA, eller
Druidernes hustrur, delade sina mäns
anseende, och blandade sig, likasom de, ej
allenast i politiska affärer, utan ock i
dem som rörde religionen. Det fans
tempel i Gallien, der ingen
mansperson fick inträda; der befallte D. och
bestyrde om allt som rörde offren och
ceremonierna. De woro i synnerligt
rop för deras spådomsförmåga; och
ehuru Druiderne någon gång
befattar de sig dermed, hade de nästan alldeles
öfwerlemnat den saken åt sina
hustrur, antingen at de woro skickligare,
eller bättre forstodo konsten at
bedraga. Utom dessa qwinnor, presternas
hustrur, funnes äfwen sådana som
lefde beständigt ogifta, o. woro
Gallernes Vestaler; samt andra som, ehuru
gifta, alltid wistades i templen, der
de förrättade Gudstjensten, utom en
enda dag på året, då de fingo besöka
sina män. En tredje klass betjenade
de andra. D:s förnämsta syssla war at
rådfråga stjernorna, at ställa plånet
och förutsäga tilkommande ting,
oftast blott genom at betrakta
inelfworna i de menniskor de slagtat. Strabo
har åt oss förwarat en noggrann
beskrifning om dessa blodiga ceremonier,
sådana de iakttogos hos Cimbrerne.
»Wid sådana tilfällen, säger han,
woro D. hwitklädda och barfotade samt
omgjordade med et bälte af koppar.
Så snart Cimbrerne hade gjort
några fångar, sprungo qwinnorna fram
med swärd i händerna, kastade
fångarne til jorden, och släpade dem til
brädden af en cistern, wid sidan
hwaraf låg et slags trappa, på hwilken stod
Druidinnan som förrättade
offertjensten. På hwar fånge som framleddes,
stack hon en lång knif i bröstet, o.
betraktade noga huru blodet flöt. De
andra qwinnorna, som biträdde henne,
öppnade liken, undersökte inelfworna,
och hemtade deraf spådomar som
meddelades arméen eller rådet, och tjente
at leda de wigligaste företag. D. af
ringaste klassen höllo nattliga
sammanträden wid stränderna af kärr o. träsk.
Der rådfrågade de månen och
förrättade otaliga widskepliga ceremonier,
som ådrogo dem folkets förakt. D.
åtnjöto wida mera aktning o. wördnad
hos Germanerne än hos Gallerne. De
förre företogo aldrig någonting af wigt,
utan at hafwa rådfrågat D., dem de
ansågo wara inspirerade; och om de
woro än så säkre om segern, wågades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
