Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nen Öfwergudarna i himlarne samt
alla dem som tilhöra de 66
provinserne i riket, och bedja at dessa
Gudars hämnd och den werdliga magten
måtte drabba dem om de bryta sin ed.
– Japanerne hafwa et slags ed, som
icke består i förbannelser. De skrifwa
fina löften med blod; och den som
bryter en så helig förbindelse, straffas m.
döden. – Twå personer på ön
Formosa, som wilja ingå et obrottsligt
contrakt, bryta tilsammans sönder et
balmstrå. Det är deras högtidligaste
ed. – Banianerne äro i allmänhet
af en oförmitlig redlighet och
trofasthet, och det wore at på det ömmaste
såra dem, om man fordrade annan ed
än deras ord. De äro til och med så
finkänslige i denna punkt, at de ofta
hellre föredragit at dömmas af sina
domare, än at genom ed bewisa sin
oskuld. Likwäl då en oundwiklig
nödwändighet twingar dem til en
ytterlighet så skymflig för deras redlighet,
lägga de händerna på en ko, et för
dem heligt djur, och säga: »Jag
samtycker at äta af detta wördade djurs
kött, om o.s.w.« Detta är deras
försräckligaste ed. – I konungarifet
Dekan nyttjas et helt annat
edgångssätt. De som skola aflägga ed, ställa
sig midti en askhög, hwaraf de taga
några näfwar och strö på hufwudet.
Under denna ceremoni uttala de eden,
och tro sig derigenom bundne på det
mest heliga o. obrottsliga sätt. – På
Cejlon afläggas alla högtidliga eder
i templen inför Gudarnes ansigte.
Inbyggarne plåga under sina samtal,
likasom wi, ofta inblanda flera
swordomar, mer af wana än af redlighet.
De swärja wid sina föräldrar o. barn,
en wanlig ed hos de gamle. De swärja
äfwen stundom wid sina ögon, o.
oftare wid sin Gud. När det saknas
tilrackliga bewis emot någon anklagad
för stöld, tillåter man honom gå
wärjemålsed, hwilfet tilgår på det
sättet: den anklagade tager sina barn
med sig inför domstolen, eller, om han
icke har några flera af sina
närmaste slägtingar; på deras hufwuden
lägger han stenar och uttalar dessa ord:
»Om jag är skyldig til det brott för
hwilket jag är anklagad, så önskar jag
at mina barn eller mina slägtingar ej
måtte lefwa längre än så många
dagar, som antalet af de stenar jag
lägger på deras hufwuden.« Efter eden
taga parterne afträde, och hwar och
en betalar sin andel af
rättegångskostnaden. Man tror denna ed wara
så kraftig, at om någon swär falskt,
dö barnen eller slägtingarne inom den
föreskrifna tiden. – Under sista
månaden af året fordrar bruket i
Sunquin, at rikets herrar förnya deras
trohetsed, hwilfet wanligen foregår i
et tempel. Man slagtar en kyckling,
hwars blod rinner i et käril fullt m.
arrac. Sedan hwar herre gjort sin
ed, dricker han en klunk af denna
likör, för at bekräfta sin ed; men man
känner icke orsaken, hwarföre
konungen utsätter til denna ceremoni en af
de dagar, som anses wara olyckliga.
– Patanerne, et folkslag i Indien,
o. ifrån hwilka Mogolerne inkräktar
Ispahan, hysa et ewigt hat til sina
besegrare, och hoppas at en dag
återwinna sitt land. De fleste föra
beständigt denna ed på läpparna: »Må
jag aldrig bli fonung i Dehli, om det
icke är sant hwad jag säger!« – Då
hedningarne på Moluckerne wilja
obrottsligen förbinda sig til något,
lägga de guld, jord och en blykula i
en slef med watten. Häraf dricka de,
sedan de förut deri doppat udden af
et swärd eller en pil. – Hos
Ostiakerne består edgångens högtidlighet deri,
at eden aflägges öfwer flera slags
wapen. De tro at menedaren aldrig
undgår at dö för något af de wapen som
emottagit hans ed. De iakttaga ock
en annan ceremoni, tjenlig at
bibehålla edens helgd. En björnhub
utbredes på jorden, och derpå lägges en
yxa och en knif, hwarefter man
bjuder en brödbit åt den som skall swärja.
Innan han för den til munnen,
aflägger han eden, som slutas m. dessa
ord: »Må jag bli qwäfd af denna
brödbit, upslufas af denna björn, och
mitt hufwud afhuggas m. denna yxa,
om jag någonsin bryter mina
förbindelser!« Wid andra tilfällen gå de
eden på följande något löjliga sätt:
båda parterne träda framför en
afgud, och enhwar i sin ordning hugger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
