Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eleusinia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott til detta sednare ändamål, sedan
de förrå woro tilgängliga för alla
nationer. Det war 5 år emellan hwar
gång de firades; andre säga ett år
åtminstone, för medborgare o. för dem
man wille gynna. Under detta år
kallades den som skulle intagas, Mystes,
och sedan han styckewis sätt inhemta
Gudstjenstens hemligheter, erhöll han
tilträde i den större festen och
kallades Epoptes, samt underwisades i de
hemligaste saker. Fruntimmer som
intogos, kallades Melissai. Ceremonien
skedde nattetid. De inwigde samlades
nära templet, på en stor plats, som
kunde rymma en ansenlig folkmängd.
De buro myrtenkransar, och
twättade händerna wid ingången af
portiken. Efter åtskilliga förberedelser
gjorde Gudinnans förnämste tjenare dem
en hop frågor, som beswarades efter
et wisst formulär. Efter detta swar
lät man dem hastigt genomgå
beständiga omwexlingar af ljus o. mörker:
en mängd orediga föremal swäfwade
för deras ögon; flera röster hördes;
omsider slutades ceremonien dermed,
at för deras ögon framställdes
föremålet för deras wäntan, o. de gingo
sin wäg under fröjderop. De inwigde
nyttjade sin drägt til dess han föll
sönder, då den helgades åt Ceres o
Proserpina. – Fyra embetsmän förestodo
ceremonierna wid inwigningen: den
förste war Hierophanten, ell. den som
uppenbarar heliga ting; den andre war
Daduchos, ell. chefen för
fackelbärarne; dem tredje Hierokeryx eller chefen
för de helige härolderne; den 4:de war
Epimomios, som biträdde wid
altaret, och hwars allegoriska drägt
föreställde månen. Archont-konungen hade
högsta inseendet öfwer festen i
Eleusis, och til biträde fyra personer som
utnämndes af folket. De twå förste
waldes alltid i prestfamiljer, de twå
andre hwar som helst. Dessutom war
et betydligt antal underbetjente,
fördelade i flera klasser, hwar och en
lydande under de fyra första, och alla
slutligen under Hierophanten,
äfwensom en offerdrottning, hwilken
presiderade wid de hemligaste mysterierna.
– Dessa fester warade i nio dagar.
Första dagen kallades Agyrmos, eller
samlingsdagen; den andra Alade
Mystai, emedan Mystæ då renade sig
genom badningar i sjön; tredje dagen
offrades säd åt Ceres: detta offer war
så heligt, at presterne fingo ingen del
deraf. På 4:de dagen hölls en
högtidlig procession, då Kalathion eller den
heliga korgen, fylld m. blomster,
granatäplen o. wallmoknoppar, sattes på
en wagn dragen af et par oxar,
under folkets fröjderop. Efter wagnen gick
en hop fruntimmer, som på hufwudet
buro äfwen dylika korgar, til minne
deraf at, Proserpina blef bortröfwad
af Pluto, under det hon plockade
blomster, och at Ceres hade ätit wallmo,
för at glömma sorgen öfwer sin
förlorade dotter. Femte dagen kallades
Fackeldagem emedan om natten gingo
Mystæ, man och qwinnor, m. facklor
i händerna, för at likna Ceres, som
sökte Proserpina. På 6:te dagen, som
kallades Jacchos, fördes ifrån
Ceramicus til Cereris tempel i Eleusis,
Jacchi bild, krönt med myrten och m.
en fackla i handen, hwarunder sjöngs
och dansades efter musik. Om 7:de
dagen tilbragtes med kämpalekar, då
segraren erhöll et mått bjugg i
belöning. 8:de dagen kallades Epidauria,
emedan Æskulapius kom ifrån
Epidaurus til Athén samma dag han wille
intagas i E. 9:de dagen hette
Plemochoe, som betyder stenkäril, hwaraf 2
fylldes med win eller watten; det ena
ställdes åt öster och det andra åt
wester, och kullslogos under uprepande af
wissa mystiska ord. Så länge festen
warade fick ingen wid lifsstraff
inmana någon i häkte; domstolarne woro
tilslutne, alla ärenden hwilade. En
formlig lag förböd fruntimmer, som
wille biwista festen, at resa i wagn
til Eleusis wid 6000 drachmers wite.
– Athenarne läto redan i waggan
inwiga sina barn. Det war en
skyldighet at wara inwigd åtminstone
innan man dog; försummelsen häraf
ansågs såsom et helgarån. Personer af
alla åldrar och stånd intogos efter skedd
förberedelse; men man uteslöt
mandråpare, äfwen dem som woro det af
wåda, trollkarlar, lastfulle,
ogudaktige, och i synn. Epikuréer. Den
helige härolden tilsade dem m. hög röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
