Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fasta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Eleusinska och Thesmophorierne,
hwarwid iakttogs en sträng fasta, i
synnerhet af gwinnorna, som hela
dagen sutto på jorden i sorgdrägt utan
at njuta någon föda. En af dessa
högtidsdagar kallades Nesteia, såsom
ensamt helgad åt fastan. Jupiter hade
sina fastor likasom Ceres, och hans
prester på Kreta fingo, enligt
statuterne, i hela deras lifstid icke äta
kött, fisk eller någon kokad mat. I
allmänhet fordrade alla gudamagter
denna skyldighet af dem som wille
inwigas i deras mysterier, af de prester
och prestinnor som förkunnade deras
gudaswar, af dem som infunno sig för
at rådfråga dem, för at få
uppenbarelser då de tilbragte natten i deras
tempel, eller för at annars rena sig.
Det war en oundwiklig förberedelse. –
På samma sätt war det i Italien.
Numa Pompilius iakttog en periodisk
fasta, för at bereda sig til de offer han
årligen sjelf offrade för jordens gröda.
Då Tarentinerne, som belägrades af
Romarne, begärde hjelp af inwanarne
i Reggio, anbefallte desse en tio
dagars fasta öfwer hela deras område,
och lyckades at skicka lifsmedel til de
förre. Romarne uphäfde belägringen,
och til åminnelse af sin befrielse,
påbödo Tarentinerne en dags fasta för
hela framtiden. Af Dionysius från
Halikarnassus weta wi, at Albanerne
fastade länge efter striden emellan
Horatierne och Curiatierne, hwars
utgång blef för dem så olycklig. Livius
berättar, at då Decemvirerne hade,
på Senatens befallning, rådfrågat
Sibyllinska böckerna, wid tilfälle af flera
inträffade järtecken, påbjödo de til
Cereris ära en allmän fasta, som
borde iakttagas hwart femte år. Det
tyckes som Rom äfwen haft ordentliga
fastor til Jupiters ära. I Horatius
förekommer en mor som är bekymrad
för sin sons helsa, ställer sina böner
til Jupiter, och lofwar honom, at om
gossen blir frisk skall han icke
underlåta at genast rena sig i Tibern,
morgonen efter den fastedag som war
helgad åt Guden. – Julius Cæsar
beröfwade sig en måltid i hwar månad,
af religiös grundsats, och åtnöjde sig
den dagen med en lätt föda til
aftonen. I Suetonius skryter Augustus
öfwer en dylik återhållsamhet, och at
han tilbragt en hel dag med strägt
fastande, likasom Judarne, samt höll
ut dermed till dess natten inföll.
Detsamma säges om Vespasianus,
Marcus Aurelius och Severus, men isynn.
om Julianus, som i den punkten
utmärkte sig ej allenast framför alla sina
företrädare, utan äfwen för de
strängaste prester och filosofer.
Gymnosofisterne eller Brahmanerne gjorde
äfwen fasta til en af deras förnämsta
pligter och ofrast infallande
botöfningar. Enligt Le Comte, skola
Chineserne alltid hafwa haft ordentliga
fastor, med wissa bön-formulär, som i
synnerhet gingo ut på at bewara dem
för ofruktbara år, öfwerswämningar,
jordbäfningar och andra landsplågor.
Se Ramadan.
2. – (Sinneb. l.). En man i sina
bästa år ser up åt himmelen, och har
en bindel öfwer munnen. Öfwer hans
bruna drägt, symbolisk färg af
kroppens späkning, är en grön öfwerrock,
en allusion på hoppet at förtjena
himmelen. Han håller en liten fisk, med
öfwerskrift: paucis vescor, jag
lefwer af litet. Krokodilen, på hwilken
han trampar, war hos Egyptierne en
hieroglyf af glupskheten.
Fasti. Romarnes kalender, hwari
woro utmärkte, dag för dag, deras
fester, lekar och ceremonier, under
dagarnas indelning i fastes och
nefastes, tillåtna och påbudna d.ä.
arbets och hwilodagar. Denna indelning
tilskrifwes Numas wisa politik. Fasti
förwarades hos Pontifex Maximus,
hwarigenom desse herrar slutligen fingo
en ganska farlig magt, emedan de
under förewändning af dagar som woro
fastes ell. nefastes, kunde påskynda ell.
fördröja de wigtigaste sakers
afgörande, samt motarbeta de högre
embetsmännens och enskilta personers
klokaste planer. Denna myndighet räckte
i 400 år. F. woro af twenne slag:
Majores woro wissa marmortaflor i
hwilka inhöggos Dictatorers,
Consulers och segerfirande Generalers namn,
och som smickret sedermera inwigde åt
kejsarne; Minores innehöllo årliga
fester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
