Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Féer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embetsmän hos Romarne,
hwilka förkunnade traktater, fred,
stillestånd och krig. Deras collegium
stiftades af Numa, och bestod af 20
ledamöter, alle af de ädlaste familjer.
Deras personer woro helige, och
embetet ansågs såsom et slags
prestwärdighet. Deras förnämsta åliggande war
at hindra republiken börja något
orättwist krig. Hos dem anfördes
klagomål af de folkslag, som trodde sig
wara förfördelade af Romarne; och
woro klagomålen rättwisa, ägde F.
rättighet at straffa den anklagade. Då
krig skulle förklaras, gick en af dem,
som war utwald genom de flesta
rösterna, klädd i sin presterliga skrud o.
krönt med en jernörts-krans, til den
stad eller det folk som brutit freden;
der tog han Jupiter o. de andra
Gudarne til wittne, at han fordrade
uprättelse för den oförrätt, som blifwit
romerska folket tilfogad; samt
nedkallade förbannelse öfwer sig och Rom,
om han talade osanning. Följde
ingen uprättelse inom 30 dygn, reste
han tilbaka til Rom, sedan han
åkallat himmelens Gudar o. Manerne
emot fienden, och slungat et kastspjut
i dess läger.
(Ind. M.) Inwånarne på Ceraka,
en af Moluckerne, hafwa ock sina F.
Då de wilja förklara et grannfolk krig
skicka de en härold dit, för at
utweckla skälen hwarföre de anse det såsom
fiende. Han tager himmel och jord,
wattnet o. de döde til wittnen af sin
rättwisa sak, och slutar med at
högljudt förkunna, at fienden må bereda
sig på at möta honom i et ärligt krig,
men ej med swek och krigsputs. Wid
wissa tilfällen uprenar härolden nio
gånger denna krigsförklaring.
FÉER, nyare tiders Gudinnor, som
efterträdt forntidens Nymfer, i synn.
dem som kallades Faner. De indelas
i goda o. elaka, samt hafwa en
brottning som årligen sammankallar et
allmänt möte af Féerna, låter dem
aflägga räkenskap för deras handlingar,
straffar dem som missbrukat sin magt,
och belönar dem som anwändt den
blott til oskuldens beskydd. De äro
odödliga, men stå under em narragtig
lag, som ålägger dem at årligen för
några dagar antaga skapnad af et djur,
hwarigenom de blottställas för
allahanda faror, och äfwen för döden.
FEGHETEN (Sinneb, lär.). Ripa
målar den såsom en illa klädd
qwinna, hwilken ligger i en puss och
höller i ena handen en tofslärka, som
säges lefwa blott af orenlighet.
Bredwid henne står en kanin. F.
föreställes ock under bild af en man m. en
slända i handen, swärdet släpar efter
honom i et långt snöre, o. han
trampar under fötterna attributerna af sin
rang och sin pligt, den han förråder.
FEGJAFAGUD, walgöraren, ett af
Niords tilnamn.
FEGOR, se ANARAZEL.
FELICITAS, se LYCKSALIGHETEN.
FELIX, ett af Veneris tilnamn,
betraktad såsom principen för den
allmänna afwelsamheten.
FELLENIUS, en särskilt Gud,
som dyrkades i staden Aquileja.
FEMTALET, se NUMROR.
FENESTRELLA (Porta fenestralis),
fönsterporten, en port i Rom så
kallad derföre, at Lyckan hade der
krupit in genom fönstret til Servius
Tullius, at förena sig med honom.
FENRISULFVEN (Nord. M.) war
enligt den prosaiska Eddan, en
ohygglig afföda af Loke med den onda
Angerboda, en gammal trollqwinna
österut i jernskogen. Han upföddes hos
Asarne, och Tyr war den ende som
wågade gifwa honom mat. Då
Gudarne sågo huru mycket han wäxte m.
hwar dag, och alla spådomar sade at
han war bestämd at bli deras olycka,
beslöto de at göra en mycket stark
fjetter, som de kallade Läding. Den buro
de til F. och bådo honom derpå
pröfwa sin styrka. F., som tyckte at den
icke kunde bli honom för stark, tillät
dem göra dermed hwad de wille; men
så snart han sträckte sig, brast
fjettern, och F. blef lös. Asarne gjorde
då en annan fjetter, hälften starkare,
som hette Drome. Denna skulle F. ock
pröfwa, och då föreställde de honom,
at han blefwe namnkunnig för sin
styrka, om et så starkt band ej förmådde
hålla honom. F. märkte wäl at
fjettern war mägta stark, men också at
hans krafter tiltagit, sedan han
sönderslet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
