Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fitischerer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
424
ibland dem. Detta ord, som på Senegal är tilskapadt af
sjöfarande, kommer af portugisiska ordet fetisso, som betyder et
dyrkadt, förgudadt föremål.
FETISCHERER (Afr. M.), negerprester, inwigde til Fetischernes
dyrkan.
FETISCH-FISKEN (Afr. M.) har erhållit sitt namn af den wördnad
ell. dyrkan som wisas honom af Negrerne på Guldkusten. Det är en
owanligt wacker fisk, hwars skinn, som är brunt på ryggen, blir
mera klart och skinande omkring buken; snytet är rakt o. slutar
med et slags hårdt o. spetsigt horn af 3 tums längd; ögonen äro
stora o. lifliga; på båda sidor om kroppen, strax bakom gälarne,
uptäckas 4 öppningar på längden, hwilkas nytta man icke känner.
Barbot har gifwit figuren til en af dessa fiskar som war 7 fot
lång. Han kunde icke få weta huru den smakade, emedan han ej
kunde förmå Negrerne at sälja den; men de tilläto honom at den
afrita.
FETRIER, Gudinnor hos Romarne. Makrobius nämner dem wäl, utan at
säga någonting widare om dem.
FETT. De gamle trodde at allt fettet på offerdjuren tilhörde
Gudarne; derföre brände de äfwen up det helt och hållet, sedan
de med en dubbel duk omlindat låren, dem de ansågo såsom
förnämsta stycket af offerdjuret; på duken lades bitar af alla
de andra delarna, såsom förstling.
FICARII, et namn som Romarne gåfwo åt Fauner, stolsteg på ögonen
och andra utwäxter på kroppen, dem Latinerne utmärka med ordet
Ficus.
FICTORES. När de gamle ej hade djur at offra, nyttjades i
stället figurer af wax, bröd, frukt o.d.; och de som
förfärdigade dem, kallades F.
FICUS NAVIA, se FIKONTRÄD 3.
FIDES, se TROHETEN.
FIDIUS (Sinneb. l.), Ärlighetens Gud, som hos Romare wakade
öfwer eders o. förbindelsers helgd. Man känner icke hans
härkomst, anledningen til hans olika namn, och ej en gång huru
de rätt böra skrifwas. Någre förblanda honom med Jupiter, andra
m. en son af honom, Dius Fidius. Somlige taga honom för Janus,
o. en del för Sylvanus. Andre påstå at F. är lånad ifrån
Sabinerne. Dionysius ifrån Halicarnassus berättar, at en ung
flicka, i spetsen för en trupp af danserskor, hade gått in i
Enyalii tempel, der blifwit betagen af Gudomens ingifwelse,
lemnat sina kamrater, o. stängt sig inne i helgedomen. Nio
månader derefter fick hon en son, som blef kallad Dius Fidius.
När han blef fullwäxL war han öfwermenskligt skön och blef en
rygtbar krigare, anlade staden Cures, och lemnade efter sig en
son, wid namn Sabinus, som blef den förste konungen öfwer
Sabinerne, hwilka, efter hans död, satte honom ibland Gudarnes
antal. Meningarne äro icke mindre delade angående hans namn. De
allmännaste woro Sancus Fidius och Semi-Pater F. hade flera
tempel i Rom: ett i stadens 13:de region; et annat, som hette
Ædes Dii Fidii Sponsoris, o. et tredje på Mons Quirinalis, der
hans fest firades den 5 Juni. En gammal marmor, som ännu finnes
i Rom, föreställer på ena sidan, under et slags pavillon, Hedern
under bild af en man i romersk drägt, och på den andra Sanningen
lagerkrönt, som hålla hwarandra i händerna. Midtemellan dessa
figurer står en ung och wacker gosse, och ofwanföre läses: Dius
Fidius. Se DIUS FIDIUS.
FIEL-TENK-SER (Ind. M.), et helgon, hedradt med en synnerlig
dyrkan af Ceurawatherne, en af de fyra hufwudsekterne ibland
Banianerne i Hindostan.
FIKONTRÄDET. 1. – Detta träd war helgadt åt Mercurius. Pausanias
säger at Ceres gaf det åt Athenaren Phytalus, af erkänsla för
den gästfrihet, som han hade wisat henne. Spartanerne hedrade
Bacchus dermed, o. wid hans högtider buros fikon i korgar. De
personer, som wid Isis’ o. Osiris’ mysterier buro de heliga
korgarne på hufwudet, nyttjade kransar af fikonlöf. 2. – Det war
under et fikonträd, säges det, som Romulus och Remus diade en
warginna, och derföre blef detta träd namnkunnigt. Tacitus
berättar, at detta träd, som efter 830 år blef förtorkadt,
började åter at grönska. Det kallades Ruminalis af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
