Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fitischerer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem. Detta ord, som på
Senegal är tilskapadt af sjöfarande,
kommer af portugisiska ordet fetisso, som
betyder et dyrkadt, förgudadt föremål.
FETISCHERER (Afr. M.),
negerprester, inwigde til Fetischernes dyrkan.
FETISCH-FISKEN (Afr. M.) har
erhållit sitt namn af den wördnad ell.
dyrkan som wisas honom af
Negrerne på Guldkusten. Det är en
owanligt wacker fisk, hwars skinn, som är
brunt på ryggen, blir mera klart och
skinande omkring buken; snytet är rakt
o. slutar med et slags hårdt o.
spetsigt horn af 3 tums längd; ögonen
äro stora o. lifliga; på båda sidor om
kroppen, strax bakom gälarne, uptäckas
4 öppningar på längden, hwilkas
nytta man icke känner. Barbot har
gifwit figuren til en af dessa fiskar som
war 7 fot lång. Han kunde icke få
weta huru den smakade, emedan han
ej kunde förmå Negrerne at sälja den;
men de tilläto honom at den afrita.
FETRIER, Gudinnor hos Romarne.
Makrobius nämner dem wäl, utan at
säga någonting widare om dem.
FETT. De gamle trodde at allt
fettet på offerdjuren tilhörde
Gudarne; derföre brände de äfwen up det
helt och hållet, sedan de med en
dubbel duk omlindat låren, dem de
ansågo såsom förnämsta stycket af
offerdjuret; på duken lades bitar af alla
de andra delarna, såsom förstling.
FICARII, et namn som Romarne
gåfwo åt Fauner, stolsteg på ögonen
och andra utwäxter på kroppen, dem
Latinerne utmärka med ordet Ficus.
FICTORES. När de gamle ej hade
djur at offra, nyttjades i stället
figurer af wax, bröd, frukt o.d.; och de
som förfärdigade dem, kallades F.
FICUS NAVIA, se FIKONTRÄD 3.
FIDES, se TROHETEN.
FIDIUS (Sinneb. l.), Ärlighetens
Gud, som hos Romare wakade öfwer
eders o. förbindelsers helgd. Man
känner icke hans härkomst, anledningen
til hans olika namn, och ej en gång
huru de rätt böra skrifwas. Någre
förblanda honom med Jupiter, andra m.
en son af honom, Dius Fidius.
Somlige taga honom för Janus, o. en del
för Sylvanus. Andre påstå at F. är
lånad ifrån Sabinerne. Dionysius
ifrån Halicarnassus berättar, at en ung
flicka, i spetsen för en trupp af
danserskor, hade gått in i Enyalii
tempel, der blifwit betagen af Gudomens
ingifwelse, lemnat sina kamrater, o.
stängt sig inne i helgedomen. Nio
månader derefter fick hon en son, som
blef kallad Dius Fidius. När han
blef fullwäxt, war han öfwermenskligt
skön och blef en rygtbar krigare,
anlade staden Cures, och lemnade efter sig
en son, wid namn Sabinus, som blef
den förste konungen öfwer Sabinerne,
hwilka, efter hans död, satte honom
ibland Gudarnes antal. Meningarne
äro icke mindre delade angående hans
namn. De allmännaste woro Sancus
Fidius och Semi-Pater F. hade flera
tempel i Rom: ett i stadens 13:de
region; et annat, som hette Ædes Dii
Fidii Sponsoris, o. et tredje på Mons
Quirinalis, der hans fest firades den
5 Juni. En gammal marmor, som
ännu finnes i Rom, föreställer på ena
sidan, under et slags pavillon, Hedern
under bild af en man i romersk drägt,
och på den andra Sanningen
lagerkrönt, som hålla hwarandra i
händerna. Midtemellan dessa figurer står en
ung och wacker gosse, och ofwanföre
läses: Dius Fidius. Se DIUS FIDIUS.
FIEL-TENK-SER (Ind. M.), et
helgon, hedradt med en synnerlig
dyrkan af Ceurawatherne, en af de fyra
hufwudsekterne ibland Banianerne i
Hindostan.
1. FIKONTRÄDET. Detta träd war
helgadt åt Mercurius. Pausanias
säger at Ceres gaf det åt Athenaren
Phytalus, af erkänsla för den gästfrihet,
som han hade wisat henne.
Spartanerne hedrade Bacchus dermed, o. wid
hans högtider buros fikon i korgar.
De personer, som wid Isis’ o. Osiris’
mysterier buro de heliga korgarne på
hufwudet, nyttjade kransar af fikonlöf.
2. – Det war under et fikonträd,
säges det, som Romulus och Remus
diade en warginna, och derföre blef
detta träd namnkunnigt. Tacitus
berättar, at detta träd, som efter 830
år blef förtorkadt, började åter at
grönska. Det kallades Ruminalis af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
