Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förening ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gästabud siras en så lycklig händelse.
Samma F. anses wr högst olyckligt
i staden Arebaf ehuru han ligger uti
samma rike.
(Peruv. M.) Om det krig
Peruvianerne ärnade företaga, skulle bli
lyckligt, om de skulle få rik skörd o.
s.w., så togo de et lam eller får,
och wände hufwudet åt öster, utan at
binda dess ben; men 3 eller 4 karlar
höllo det så at det icke kunde röra sig.
Så lefwande det då låg der, upskuro
de wenstra sidan, samt togo ut
hjertat, lungorna och allt innanmätet,
som borde komma helt och oskadadt
ut. Skälfde lungan då hon war
uttagen, ansågs det för et så godt F.,
at de alldeles icke brydde sig om de
öfriga, emedan detta war tilräckligt
at göra de andra goda, om de woro
än så elaka. När de tagit ut
hjertslaget, blåste de up strupen m. wäder,
bundo om den i ändan, ell. ströko den
med handen, och sågo noga efter om
de kanaler, genom hwilka luften går
in i lungorna och deras små ådror,
woro mer ell. mindre upblåste:
emedan ju mera de det woro, ju
lyckligare war F. Det ansågs för ganska
olyckligt, om djuret reste sig o. sprang
ifrån dem; likaså om strupen, som
wanligen sitter fast wid hjertslaget, gick
sönder, om lungorna woro rifna ell.
hjertat skamdt.
FÖRENING (Sinneb. l.), en
behaglig qwinna krönt med oliv, symbol af
freden, och myrten, en hieroglyf af
allmänna glädjen. Hon stöder sig på en
tätt hopbunden spöknippa (fascis),
utan at den böjes.
FÖRETRÄDET, högre rang,
(Sinneb. l.). En qwinna i enkel och ädel
drägt, bär på hjessan en konungsfågel;
med högra handen tyckes hon förswara
sig för en örn som söker at slå ner,
för at twista med sin swaga
medtäflare om en plats, som han påstår
tilhöra sig.
FÖREVITELSEN (Sinneb. l.) Den
utmärktes af de Gamle genom
Momus, och målades under bild af en
gubbe som håller på at tala och
stöter i jorden med en käpp. Hans
draperi är öfwerströdt med ögon, tungor
och öron.
FÖRGUDNING kallades den akt, då
menniskor sattes ibland Gudarnes
antal. Egyptierne skilde emellan twenne
slags Gudomligheter: odödliga, såsom
Solen, Månen, Stjernorna och
Elementerna; dödliga, d.ä. store män,
som genom deras wackra gerningar
förtjent gudomlig ära. Man kan i 6
eller 7 klasser indela dem som blefwo
föremål för förgudning: 1) de som
upkommit genom skaldernes
inbildningsgåfwa; 2) de som den faderliga eller
sonliga sorgen tog til föremål för sin
saknad, och snart derefter för en
dyrkan bestämd at den lindra; 3) de gamle
konungarne, såsom Uranus, Saturnus
m.fl.; 4) de som gjort
menskligheten stora tjenster genom upfinningen
af någon nyttig konst. ell. genom
eröfringar o. segrar; 5) de som fordom
anlagt städer; 6) de som uptäckt
länder, eller ditfört colonier, o. alla de,
med ett ord, som blifwit et föremål
för den allmänna erkänslan; 7) de,
som smickret uphöjde til denna rang,
hwaribland woro de romerske kejsare,
som på Senatens befallning,
förgudades. Se APOTHEOSEN.
FÖRLIKNINGEN (Sinneb. l.)
utmärkes genom twå gwinnor som
omfamna hwarandra. Den ena håller en
oliveqwist, fredens symbol, o. den
andra trampar på en orm med
menniskoansigte, emblem af sweket och
elakheten. F. skulle äfwen kunna
föreställas under bild af en täck o. blygsam
qwinna, som med högra handen
förenar twå små wingade Genier hwilka
nyss grälat; och i den wenstra håller
en bägare, ur hwilken hon ömsom
bjuder dem at dricka.
FÖRLOFNING firades hos Romarne
om natten, och stundom i dagningen.
Man undwek at hålla den under
jordskalf eller stormigt och mulet wäder.
Fästmannen gaf skänker åt fästmön o.
skickade til henne en jernring utan
ädelsten, som kallades Pronubum. De
fingo icke uttala sina rätta namn,
utan fästmannen antog namnet Caius,
och fästmön Caia, til minne af Caia
Cæcilia, Tarquinii sonhustru, som
war så utmärkt för sin dygd, at man
i Semo-Sanci tempel upreste åt henne
en bildstod, som hade sandaler o. höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
