- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
445

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förebud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gas upmårksamheten på lampskenet,
hwaraf man drog F. för wäderskifte,
och äfwen för framgången af et
företag. Dit hör ock det barnsliga
bruket at smälla med löf i handen, eller
sprätta äplekärnor emot taket, för at
se om man war älskad af sin flicka.
– Hwad angår de tilfällen då man
tog sin tilflykt til F., fans ingen tid
då man kunde ostraffadt försumma
dem; men isynn. iakttogos de wid
början af allt hwad man företog sig.
Deraf kom bruket i Rom at den 1 Jan.
aldrig säga annat än hwad som war
behagligt, at göra hwarandra
förbindliga önskningar, åtföljde af små
skänker, i synn. af honing o. andra
småsaker. Denna upmärksamhet för F.
ägde rum wid alla
religions-ceremonier, o. offentliga akter, hwilka
derföre alltid börjades m. dessa ord: Quod
felix, faustum, fortunatumgue sit!
De iakttogos lika samwetsgrant wid
enskilta handlingar, såsom wid
ägtenskap, barns födelse, resor, måltider o.
s.w. – Men det war icke nog m. at
blott wara upmärksam på F. Man
borde äfwen antaga dem, när de
syntes gynnande, at de icke måtte
förlora sin kraft. Man borde tacka
Gudarne för dem såsom deras uphofsmän,
bönfalla om deras upfyllande, och
äfwen utbedja sig nya F., som
bekräftade de förra. Om deremot F. war
olyckligt, förkastades idén derom med
fasa: man bad Gudarne afwända dess
menliga werkan, när detta F.
händelsewis inträffat; ty hade man utbedt
sig det, måste man underkasta sig
Gudarnes wilja.– Man förekom på
flera sätt werkan af olyckliga F. Det
wanligaste war at genast spotta. Då
man icke kunde undwika at begagna
wissa olycksbådande ord, hade man
alltid den forsigtigheten at genom en
uttryckt afsky aflägsna allt hwad deri
kunde wara af elak betydelse.
Wanligaste utwägen war at förmildra
uttrycken, och i stället anwända sådana
som framställde för sinnet mindre
bedröfliga och rysliga bilder. Således,
i st. för at säga at någon war död,
sade man at han hade lefwat. Derföre
kallade Athenarne fängelset “huset”,
skarprättaren “den offentliga mannen”,
Furierna “Eumenider”, eller de
förbarmande Gudinnorna, o.s.w., Jfr
AUGURIUM.

(Ind. M.) En Indian ärnar sig
at gå ut i et angeläget ärende, han
har redan foten på tröskeln, men hör
i detsamma någon nysa, och går
genast in. Om en skata under flygten
widrör någon, tros genast at han ell.
någon af hans slägt skall dö inom 6
weckor. – Om öboerne på Cejlon
nysa när de begynna et arbete, ha de
stort skäl at genast sluta. De tilegna
en profetisk gåfwa åt en liten ödla.
Höra de henne skrika, så tro de at hon
warnar dem ifrån at företaga något
den stunden, emedan hon står under
inflytelsen af en ond planet. När de
gå ut om morgonen och möta en
hafwande qwinna ell. en hwit menniska,
är det för dem af bästa betydelse.
Möta de deremot först en wanför gubbe,
eller en ful käring, så är det nog för
at hålla dem inne hela dygnet:
likaså öboerne på Molukkerne. –
Inwånarne i det inre af ön Borneo ha
ingen annan regel för deras upförande,
än fåglarnes läte och flygt. När de
gå hemifrån om morgonen och få se
en fågel flyga emot dem, är det et
ganska elakt F., som gör at de hålla
sig inne hela dagen. Twertom är det
af god betydelse, när fågeln flyger åt
det håll dit de ärna sig. – På
Philippinerne måste öboerne nödwändigt
hemta et F. af första föremål de möta
på en resa; o. ofta händer at de
wända om, i fall de träffat någon insekt
som förefaller dem af elak betydelse.

(Siam. M.). Tjutningar och skrik
af wilda djur, af hjortar o.
markattor, äro elaka F. Om en orm ligger
twers öfwer wägen, är det skäl för
dem at wända om. Möbler som
händelsewis falla omkull, båda icke heller
något godt; slår åskan ner, förderfwar
det den bästa affär. I en brydsam
omständighet rätta de sig efter de
första ord de händelsewis få höra af en
förbigående, och det är deras orakel.

(Afr. M.) I konungariket Benin
anses som et gynnande F., at en
qwinna nedkommer med twillingar.
Konungen underrättas genast om denna
wigtiga nyhet, och med concerter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free