Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Ginnistan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GINNISTAN, et diktadt land, der
de Genier som äro undergifne Gud o.
Salomo, hafwa sina hemwist.
GINNUNGA-GAP, (Nord. M.),
afrgrundens swalg, låg emellan
Muspelshem och Niflhem. Likasom köld utgick
ifran Niflhem, och allt ifrån den
kanten war bistert, så war allt det som
gränsade til Muspelshem, warmt o.
klart, och G. war der så lätt som den
renaste luft.
GIOERNINGA VEDUR kalla
Isländarne den magiska gåfwan at wäcka
owåder och storm, samt låta fartyg
förgås i hafwet. De werktyg som
begagnas af de inwigde, äro ganska
enkla, t.ex. käftbenet af en fisk,
hwarpå de måla ell. inrista åtskilliga
magiska figurer, ibland andra hufwudet
af Guden Thor, af hwilken de lånat
denna swartkonst. Den stora konsten
bestod i at endast nyttja en ell. twå
karakterer, och hela hemligheten war
at orden thors, hafot ell. hafut
kunde läsas för dem, ell. i deras
frånwaro, utan at begripas af dem som
icke woro inwigde i dessa mysterier.
GIR, afgudar hos Tschutkis, en
folkstam på Kamtschatka. Det är
träbitar af olika form, med utskurna
hufwuden. Wid ceremonierne stryka de
dem i ansigtet med renmerg. Det är
med Gir de gnida up eld. Detta folk
har en eldsgud, en god o. en ond Gud.
GIRIGHETEN (Sinneb. lär.). Den
föreställes alltid gammal, mager,
stundom wattusiktig, med en blek likfärg,
sysslosatt at räkna penningar, ell. ock
hållande i handen en mycket wäl
tilknuten pung. Til attribut har hon en
uthungrad warg. Hos skalderne är
Tantalus emblemet af den girige. För
at utmärka at en girig aldrig gör
någon god gerning förrän han är död,
hafwa Italienarne gifwit honom til
devis en huggorm med följande ord:
offende viva, e risana morta, “han
sårar medan han lefwer, o. läker
sedan han är död.” G. kan ock
afbildas såsom en qwinna, hwilken
nedgräfwer et ymnighetshorn.
GIRIOTS, afrikanske taskspelare o.
arlekiner, lika dålige spåmän som usle
poeter. Det finnes äfwen ganska
många qwinnor af samma namn. Man
ser alltid en hop af dessa swarta
barder wid konungarnes hof, der de prisa
och smickra lika käckt och oförskämdt
som trots någon hofman i Europa.
De anses såsom trollkarlar och
djefwulens amanuenser, och tros i denna
egenskap draga förbannelse öfwer
jorden, ja til och med öfwer det watten
hwari de legat. Derföre förborga och
förtorka de deras lik i ihåliga
stammar af det ofantliga trädet Baobab.
GISL. se ASAR.
GISON (Jap. M.), en Gudamagt
af första ordningen hos
Budsdoisterne. Den föreställes under bild af et
oxhufwud med swarta horn.
GISSEL, se LANSDPLÅGA 2.
GIU, den tolfte af de dagar som
Khatajerne utmärka såsom lyckliga ell.
olyckliga. Det är 4 swarta ell.
olyckliga; et gula ell. lyckliga bland
hwilket antal är Giu; 2 hwita, som äro
mycket lycklige, och 2 rödbruna, högst
olycklige.
GIURTASCH (Mah. M.), en
hemlighetsfull sten, som Turkarne tro sig
hafwa fått hand ifrån hand af sina
förfäder, ända ifrån Jafet, och påstå
förfäder, ända ifrån Jafet, och påstå
kunna skaffa dem regn när de behöfwa.
GIWON, en japansk Gudomlighet.
Inwånarne tro at den wakar isynn.
öfwer deras lif, o. bewarar dem för alla
olyckliga händelser, helst för koppor.
Också pläga de ställa Gudens bild
öfwer ingången til sina hus.
GJALL , se BALDER.
GJALLARBRON, se HEL.
GJALLARHORN (Nord. M.)
Heimdalls basun.
GJALP (Nord. M.), en dotter af
jätten Geirröd. Se THOR.
GJÖLL (Nord. M.), en stor klippa.
Se FENRISULFVEN.
GLAD, se ASAR.
GLADIATORER. I hjeltetiderna
war det en plägsed at upoffra fångar
åt wålnaderne efter store män som
dött i krig. Sedan offrades slafwar
wid förnäma personers likbegängelse.
Men snart ansågs det mera menskligt
at låta dem slåss emot hwarandra. G:s
yrket blef då en konst, som hade sina
lärare, skolor o. principer. Man
lärde sig at slåss, at falla med behag,
och at dö med stolthet; man öfwade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
