Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Ginnistan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
469
GINNISTAN, et diktadt land, der de Genier som äro undergifne Gud
o. Salomo, hafwa sina hemwist.
GINNUNGA-GAP, (Nord. M.), afrgrundens swalg, låg emellan
Muspelshem och Niflhem. Likasom köld utgick ifran Niflhem, och
allt ifrån den kanten war bistert, så war allt det som gränsade
til Muspelshem, warmt o. klart, och G. war der så lätt som den
renaste luft.
GIOERNINGA VEDUR kalla Isländarne den magiska gåfwan at wäcka
owåder och storm, samt låta fartyg förgås i hafwet. De werktyg
som begagnas af de inwigde, äro ganska enkla, t.ex. käftbenet af
en fisk, hwarpå de måla ell. inrista åtskilliga magiska figurer,
ibland andra hufwudet af Guden Thor, af hwilken de lånat denna
swartkonst. Den stora konsten bestod i at endast nyttja en ell.
twå karakterer, och hela hemligheten war at orden thors, hafot
ell. hafut kunde läsas för dem, ell. ideras frånwaro, utan at
begripas af dem som icke woro inwigde i dessa mysterier.
GIR, afgudar hos Tschutkis, en folkstam på Kamtschatka. Det är
träbitar af olika form, med utskurna hufwuden. Wid ceremonierne
stryka de dem i ansigtet med renmerg. Det är med Gir de gnida up
eld. Detta folk har en eldsgud, en god o. en ond Gud.
GIRIGHETEN (Sinneb. lär.). Den föreställes alltid gammal, mager,
stundom wattusiktig, med en blek likfärg, sysslosatt at räkna
penningar, ell. ock hållande i handen en mycket wäl tilknuten
pung. Til attribut har hon en uthungrad warg. Hos skalderne är
Tantalus emblemet af den girige. För at utmärka at en girig
aldrig gör någon god gerning förrän han är död, hafwa
Italienarne gifwit honom til devis en huggorm med följande
ord:offende viva, e risana morta, “han sårar medan han lefwer,
o. läker sedan han är död.” G. kan ock afbildas såsom en qwinna,
hwilken nedgräfwer et ymnighetshorn.
GIRIOTS, afrikanske taskspelare o. arlekiner, lika dålige spåmän
som usle poeter. Det finnes äfwen ganska många qwinnor af samma
namn. Man ser alltid en hop as dessa swarta barder wid
konungarnes hof, der de prisa och smickra lika käckt och
oförskämdt som trots någon hofman i Europa. De anses såsom
trollkarlar och djefwulens amanuenser, och tros i denna egenskap
draga förbannelse öfwer jorden, ja til och med öfwer det watten
hwari de legat. Derföre förborga och förtorka de deras lik i
ihåliga stammar af det ofantliga trädet Baobab.
GISL. se ASAR.
GISON (Jap. M.), en Gudamagt af första ordningen hos
Budsdoisterne. Den föreställes under bild af et oxhufwud med
swarta horn.
GISSEL, se LANSDPLÅGA 2.
GIU, den tolfte af de dagar som Khatajerne utmärka såsom
lyckliga ell. olyckliga. Det är 4 swarta ell. olyckliga; et gula
ell. lyckliga bland hwilket antal är Giu; 2 hwita, som äro
mycket lycklige, och 2 rödbruna, högst olycklige.
GIURTASCH (Mah. M.), en hemlighetsfull sten, som Turkarne tro
sig hafwa fått hand ifrån hand af sina förfäder, ända ifrån
Jafet, och påstå förfäder, ända ifrån Jafet, och påstå kunna
skaffa dem regn när de behöfwa.
GIWON, en japansk Gudomlighet. Inwånarne tro at den wakar isynn.
öfwer deras lif, o. bewarar dem för alla olyckliga händelser,
helst för koppor. Också pläga de ställa Gudens bild öfwer
ingången til sina hus.
GIALL , se BALDER.
GJALLARBRON, se HEL.
GJALLARHORN (Nord. M.) Heimdalls basun.
GJALP (Nord. M.), en dotter af jätten Geirröd. Se THOR.
GJÖLL (Nord. M.), en stor klippa. Se FENRISULFVEN.
GLAD, se ASAR.
GLADIATORER. I hjeltetiderna war det en plägsed at upoffra
fångar åt wålnaderne efter store män som dött i krig. Sedan
offrades slafwar wid förnäma personers likbegängelse. Men snart
ansågs det mera menskligt at låta dem slåss emot hwarandra. G:s
yrket blef då en konst, som hade sina lärare, skolor o.
principer. Man lärde sig at slåss, at falla med behag, och at dö
med stolthet; man öfwade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
