Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gradivus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRADIVUS, et Martis tilnamn,
som han fick i krigstid. Han
föreställdes wäpnad med en pik o. gående m.
stora steg. Han hade et tempel under
detta namn. Se QUIRINUS.
GRÆA, et namn som gafs åt
Tanagra, Æoli dotter med Asope, för
hennes långa lifstid.
GRÆCUS, son af Thessalus, gaf,
enligt någre författare, sitt namn åt
Grekerne.
GRÆERNE, de äldsta döttrarne af
Phorcus och Ceto, o. systrar til
Gorgonerne. De woro tre: Enyo,
Pephredo och Dino; men Hesiodus nämner
endast de twå första. De kallades G.
derföre at de föddes med hwitt hår;
och de hade bara ett öga o. en tand,
som de skiftewis begagnade. Hesiodus
säger likwäl at de woro wackra. Se
GORGONERNE.
GRAF. Romarne hade trenne slag
deraf: griften, grafwården och
cenotaphen. Griften (Sepulchtum) war
sjelfwa den wanliga grafwen, der man
nedlagt hela liket efter den aflidne.
Grafwården ( monumentum ) erböd
mera pragt än den enkla grafwen: det
war en byggnad, bestämd at förwara
minnet af en person, utan någon
högtidlig likbegängelse. Man kunde
upföra flera minneswärdar til en enda
persons ära, men kunde blott hafwa
en enda graf. – Sedan man tilredt
en graf, och der firat likbegängelsen
med wanlig ståt, utan at likwäl
ditlägga liket, kallades den en Cenotaph
eller tom graf. Idén til dessa kom
ifrån Romarne, som trodde at deras
själar, hwilkas kroppar icke blifwit
begrafne, et helt sekel irrade omkring
långs utåt underjordens floder, utan
at så komma til elyseiska fälten. Man
upförde derföre en graf af grästorf,
hwilket kallades injectio glebæ.
Derefter iakttogos samma ceremonier, som
hade liket warit närwarande. Det är
på detta sätt Virgilius låter
Deiphobi själ fara öfwer til Charon,
ehuru Æneas endast upfört en
grifthög åt honom. Suetonius kallar
cenotapherne hedersgrafwar, emedan på
dem sattes orden: ob honorem eller
memoriâ; i st.f. at på de
grafwårdar, der den aflidne war förwarad,
ingrafdes bokstäfwerne D.M.S. för
at wisa at de woro helgade åt
Gudarne Manes. – Icke allenast platsen
der grafwen låg, ansågs helig, utan
äfwen et wisst område deromkring, likasom
wägen til grafwen. War
någon nog djerf at borttaga något ifrån
grafwen, såsom pelare eller
marmorskifwor, för at anwända dem til
profana byggnader, dömdes han at böta
tio marker guld til allmanna
skattkammaren, och hans byggnad indrogs
för Statens räkning. Lagen undantog
blott fienders grafwar, dem Romarne
icke ansågo wara helige. – Stundom
pryddes grafwarne med ullband och
blomsterfestoner; men i synn.
ingrafdes derpå grannlåter, såsom bilder af
djur, troféer, karakteristiska emblemer
och instrumenter, med ett ord allt
hwad som kunde tilkännagifwa den
aflidnes förtjenster, rang eller yrke.
GRAFWITNIR o. GRAFWÖLLUDR,
se NIDHÖGG.
GRAFÖL. Hos, Grekerne war det en
religiös ceremoni, för at hedra
minnet af en afliden, och göra honom
ihågkommen af wänner. Denna
måltid hölls hos en af den dödes
slägtingar, och wid skilsmessan omfamnade
man hwarandra likasom för sista
gången. Hos Romarne firades twå slags
G., det ena i sterbhuset efter
begrafningen; det andra wid grafwen. Der
anrättades en måltid för de
kringirrande själarne, och man trodde at
Hekate, som, under namn af Trivia,
wakade öfwer landswägarna, infann
sig för at borttaga den mat man der
lemnat, och föra den til dessa själar;
men det war egentligen de fattige som
bortstulo den om natten. Hos
Ebréerne kallades G. Dödens måltid, och
man iakttog derwid nästan samma
ceremonier.
GRAMMATIAS, et slags blodjaspis
som de gamle buro såsom
förwaringsmedel emot förgiftning.
GRAMMATIKAN (Sinneb. l.). Hon
föreställes wattna unga plantor, och
hålla i andra handen en nyckel, neml.
wetenskapernas, til hwilka G. är
första steget. Et barn, som släpper sin
skallra, ber henne at få igen den. En
wid fötterna liggande bok wisar
första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
