Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Harpya ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MUTA, TYSTNAD,
TACITA.
HARPYA, den glupska, en af
Aktæons jagthundar.
HARPYERNE, widunder, barn af
Neptunus och Hafwet, men, enligt
Hesiodus, af Thaumas och Elektra 2.
Dirgilius nämner blott Celæno,
mörkheten. Hesiodus upräknar tre: Iris,
Ocypete, snabbflygerskan, och Aello,
stormen. Andre kalla dem Alope,
Acheloe o. Ocythoe eller Ocypode. H.,
med käringansigte, näbb och krokiga
klor, gamkropp och fladdriga bröst,
åstadkomma hungersnöd hwar de foro
fram, borttogo maten på bordet, och
spridde en sådan stank, at man icke
kunde nalkas det de hade lemnat.
Fåfängt försökte man at drifwa bort dem,
ty de kommo alltid tilbaka; de woro
slutligen hundar åt Jupiter o. Juno,
och nyttjades emot sådana som de wille
straffa. Så förföljde de Phineus I,
som Calais och Zetes befriade, i det
de jagade H. ända til strophadiska
öarne, der de slogo ner sina bopålar.
Då långt derefter Trojanerne, under
Æneas, landstego på deras ö, funno
de många hjordar af wildoxar,
hwaraf de slagtade flera til sitt uppehålle.
H., som ägde dessa hjordar, rusa
genast fram ur bergen, göra et gräsligt
buller i luften med sina wingar, och
slå ner i mängd på Trojanernes mat
hwaraf de borttaga det mesta och
nedsmutsa det öfriga. Desse rusa på H.
med sina swärd; men deras fjädrar
göra dem osårbara. – Målnings och
bildhuggarekonsten begagna H. för at
personifiera lasterna: så t.ex. är
Girigheten utmärkt genom en Harpy,
som sitter på penningpåsar.
HARUGA war egentligen et
wädursoffer, men sedermera betecknades
dermed hwarje offerdjur, hwars inelfwor
brukades til spådom.
HARUSPICES, se SPÅMÄN.
HASCHA, se BENAN.
HASTA war et spjut utan jern i
ändan, eller snarare en antik spira,
som man på medaljer ser i Gudars
händer. Romarne gåfwo et sådant
spjut åt adelsståndet. Hasta pura ell.
donatica war utan band och
grannlåter och skänktes åt de tappre i krig.
HASTIGHETEN (Sinneb. lär.)
Rörelsens hastighet är föreställd
genom en qwinna som kastar en pil o.
föreställes springande med wingar på
ryggen, o. hälwingar såsom Mercurius.
2. – AF MENSKLIGA LIFVET. En
Centaur i fullt galopp, eller en
blomma som utspricker o. wissnar, eller en
flygtig o. förswinnande skugga.
HATE. (Nord. M.), en ulf. Se
SOL.
HATET (Sinneb. l.). Hos
Egyptierne war en fisk hieroglyfen deraf.
De olika allegorier af H. som
förefinnas, bewisa hwad Winckelmann
säger, at hatet war en concentrerad
känsla, och ganska swår at på et
allegoriskt sätt uttrycka. Ripa, t.ex.
afmålar Haten såsom en wäpnad man,
som håller et swärd o. en sköld, hwari
synas et rörstånd och en
ljungqwist. I ställe för dessa dunkla och
obetydliga emblemer har Cochin anwändt
en ursinnig qwinna som håller en dolk
med en omwirad orm, och letar sig
fram med en blindlykta i handen.
HATT, fr PILEUS.
HAUDA (Ind. M.). Under detta
namn dyrkas Månen på Cejlon.
Inwånarne tillägga stundom namnet
Hamui, en hederstitel för de högsta
personer, och Dio, som hos dem betyder
Gud. Se IRRI.
HAVAMAL, Högsången ell. Odins
Höga Sång den gamla (Nord. M.),
den andra af Eddans ethiska sånger.
Odin införes här såsom talande, och
det hela utgöres af högst
märkwärdiga gnomiska fragmenter öfwer moral,
lefnads filosofi och wissa mystiska
wetenskaper. Til prof deras må följande
anföras:
Som eld brinner
fred mellan owänner,
i fem dagar;
men på den sjette
slocknar den ut,
då sämre blir all wänskap.
Tidigt skall upstå
den annans lif
och gods will winna:
liggande ulf
får sällan et lår:
ej slumrande mannen seger.
Bättre är dem
som lefwa, än sotdö;
den lefwande wäl en ko förwärfwar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
