Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hekuea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäret af hämnas återkallade Achilles
til striden. Wid åsyn af denna
förskräckliga krigare, darra Hekuba och
Priamus för deras sons dagar, och
bedja honom enständigt at undwika
striden; men han låter icke öfwertala
sig, och bunden af sitt öde, wäntar
han sin medtäflare. Han öfwergifwes
af Apollo. Minerva, under skapnad af
hans broder Deiphobus, bedrager
honom och lemnar honom åt döden.
Achilles beröfwar H. lifwet,
öfwerlemnar honom at Grekernes fega
raseri, fäster wid sin wagn den
besegrades döda kropp, och släpar honom
på et owärdigt sätt flera gånger
omkring stadsmurarna. Slutligen
förebrår Apollo Gudarne deras orättwisa.
Thetis o. Iris få af Jupiter det
updrager, den ena at förmå Achilles
lemna liket, och den andra at befalla
Priamus gifwa honom skänker för at
blidka hans wrede. Priamus kommet
bönfallande at kyssa sin sons
mördares blodiga hand och göra knäfall för
honom. Liket lemnas åt fadern, och
Apollo, som i lifstiden beskyddat H.,
har, på Veneris förbön, samma omsorg
omsorg om honom efter döden, samt
hindrar at han ej blir wanställd genom
Achillis gemena behandling.
Philostrates säger at Trojanerne, sedan de
åter upbyggt sin stad, wisade H.
gudomlig ära. På deras medaljer står
han i en char dragen af twå hästar,
med en pik i ena handen och
Palladium i den andra.
HEKUBA, dotter af Dymas I,
enligt Homerus, eller, enligt Euripides
och Virgilius, af Cisseus, konung i
Thracien, och syster til Apollos
prestinna Theano. Hon blef gift m.
Priamus, och hade med honom 50 söner
hwilka nästan alla omkomma under
moderns ögon wid Trojas belägring,
eller efter dess fall. H. undkom döden,
endast för at bli segrarens slafwinna.
Man sökte henne länge, innan hon
igenfans; men slutligen uptäckte Ulysses
henne ibland sonernes grafwar, och
gjorde henne til sin slafwinna: et öde
som rågade måttet på hennes olycka;
ty hon hade sett denna prins krypa
för sina fötter, då han ertappad i
Troja, förklädd såsom spion, bad henne
rädda honom ifrån en oundwiklig död.
Innan hon reste nedsweljde hon
Hektors aska, för at undandraga den
fienden, o. såg sin sonson Astyanax dö,
hwars lik hon följde til grafwen. Förd
til konung Polymnestor i Thracien,
at hwilken Priamus anförtrott sin
yngsta son Polydorus, tillika med
ansenliga skatter, finner hon sin sons
lik på stranden, men intränger i
mördarens palats, släpar honom ut
midtibland en hop af trojanska qwinnor,
som sticka ögonen ur honom med sina
sländor eller nålar, och hon sjelf
dödar twå af hans barn. Lifwakten och
folket i raseri förfölja Trojanskorna
med stenkastning. H. biter ursinnig i
dem som kastas på henne och,
förwandlad til hynda, upfyller Thracien med
sitt tjut, som til medömkan rör icke
allenast Grekerne, utan äfwen sjefwa
Juno, Trojanernes argaste fiende. I
Strabos tid wisade man ännu i
Thracien stället der H. war begrafwen,
hwilket kallades Hundgrafwen,
antingen i anledning af hennes
förwandling, eller för det elände, hwars hon
råkade, då hon war fjättrad som en
hund utanför Agamemnons port,
enligt hwad hon sjelf säger i Euripides.
Sägnerne om hennes död äro olika.
Diktys från Kreta säger at H.,
slafqwinna hos Ulysses, blef af honom
öfwergifwen då han nödgades resa, och
stenad af sina fiender: men sannolikt
war Ulysses sjelf hennes baneman,
emedan han wid sin ankomst til
Sicilien plågades af oroliga drömmar,
så at han måste upbygga et kapell åt
Hekuba. Hyginus tror at hon blef
kastad i hafwet, och at samma ställe blef
kalladt Cyneum.
HEL (Nord. M.) Dödens
Gudinna, war Lokes dotter med Angurboda.
Enligt Hyndlas sång war hon dotter
af Lokes broder Bileist. Odin
störtade henne i Niflhem, hwarföre stället
ock kallas Niflhel, at råda öfwer den
nionde werlden och der skifta
bonigar ibland dem, som sändes til henne,
neml. sådane som dogo af sjukdom
eller ålder. – Det onda i Niflhem
war ej at män blekwo skuggor, ty det
hände icke; men at köld
sammankrympte, giftigt mörker omhöljde, och brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
