Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Herkules ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jupiter och Amphitryons maka
Alkmene. Den natt då han aflades,
räckte i tre nätters tid, utan at tidens
ordning derigenom förändrades,
emedan de påföljande nätterne woro
fortare. Samma dag han föddes hördes
åskan i Thebe med dubbla knallar,
utom flera andra järtecken, som
förkunnade Jupiter-sonens ära. Alkmene
nedkom med twillingar, H. och
Iphiklus. Apollodorus berättar, at när
Amphitryon wille weta hwilkendera
af dem war hans son, skickade han 2
ormar til deras wagga: Iphiklus blef
rädd och wille springa sin wag; men
H. strypte begge ormarne, och wisade
redan i sin späda barndom, at han
förtjente wara Jupiters son. De fleste
mythologer säga at det war Juno,
som genast efter H:s födelse gaf
utmärkta bewis på sitt hat til honom,
för moderns skull, i det hon skickade 2
rysliga ormar i hans wagga, för at
upsluka honom; men H. slet sönder dem.
Då blef Juno, på Minervas förbön,
något mildare, och samtyckte til och
med at låta honom di hennes
gudomliga bröst, för at göra honom
odödlig. Diodorus anför denna fabel på
helt annat sätt: "Alkmene, som
frugtade för Junos swartsjuka, wågade ej
erkänna sig wara H:s moder, utan
satte honom ut på et stort fält strax
han war född. Minerva o. Juno
gingo snart der förbi, och som Minerva
beundrade barnet, tillstyrkte hon Juno
at gifwa det bröstet, men barnet bet
henne så at det gjorde mycket ondt,
och hon gick ifrån det. Minerva tog
då den lilla H., bar honom til
Alkmene, likasom til amma, o. lät henne
upfostra honom.” – H. hade flera
lärmästare: af Rhadamanthus och
Eurytus lärde han at skjuta med båge; af
Castor at strida wäpnad ifrån hufwud
til fot; af Chiron lärde han
astronomien och läkarekonsten; Linus lärde
honom at spela fiol, och då
Herkules spelte falskt, blef han något
allwarsamt bannad; men oläragtig och
kort om hufwudet, slog han ihjel
Linus m. fiolen. H. blef ofantligt
groflemmad och stark; också hade en
ganska god matlust. En dag då han reste
med sin son Hyllus, bleswo de mycket
hungrige; han begärde mat af en
bonde som gick och plöjde, men som han
ingenting fick, spände han den ena
oxen ifrån plogen, offrade den åt
Gudarne och åt up den. Denna
glupskhet följde honom äfwen in i
Himmelen; hwarfore också Kallimachus
upmanar Diana at icke taga harar,
utan wildswin och oxar, emedan H.
ibland Gudarne icke hade förlorat sin
fråssare-talang, den han haft ibland
menniskorna. Se BUPHAGUS 2. Han
war dock en ännu större drinkare, om
man skall dömma efter hans stora
bägare, som alltid måste bäras af twå
man; sjelf nyttjade han blott ena
handen, när han wille dricka ur den. –
Xenophon berättar, at när H. blef
stor, gick han en dag afsides, för at
öfwerlägga hwad lefnadssätt han
borde wälja; han fick då se twå
storwäxta qwinnor, af hwilka den ena,
mycket wacker, war Dygden, med et
majestätiskt anlete, full af wärdighet,
blygsam, anständig i hwar enda
åtbörd, och klädd i en hwit drägt. Den
andra, Wekligheten eller Wällusten,
war mullig och läcker, och af mera
liflig färg: på hennes fria blickar o.
prägtiga kläder kunde man genast se
hwem hon war. Begge sökte at
winna H. genom sina löften: slutligen
beslöt han at följa Dygden (Vintus),
som här tages för mannamodet eller
tapperheten. På en medalj synes H.
sinande emellan Minerva och Venus:
den förra, igenkänd af sin hjelm och sin lans,
är en afbild af Dygden; den
andra, som har Cupido framför sig,
är en symbol af Wällusten. Sedan
H. sålunda friwilligt walt et swårt
och mödosamt lefnadssätt, infann han
sig hos Eurystheus, under hwars
order han skulle företaga sina strider o.
arbeten, i följd af sitt födelse-öde.
Det påstås likwäl at detta beslut ej
war friwilligt, o. at H. i början
wägrade at underkasta sig Eurysthei
lagar. För at straffa H:s olydnad,
gjorde Juno honom så ursinnig, at han
mördade sina egna barn, i den tron
at det war Eurysthei. Då han
återwann sitt förstånd, blef han så
betagen af sorg, at han en lång tid
undwek allt umgänge m. menniskor;
slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
