Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Herdestaf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reställes under bild af en ung herde,
ell. ung blomsterkrönt herdinna. Hon
håller en pipa med sju rör, en
herdestaf och har matsäcken bredwid sig.
HERDESTAF. Den man på gamla
minnesmärken ser i handen på
Fauner, Sylvaner och alla landtgudar,
är lång, knölig, krokig i ändan, och
stundom äfwen mycket kort.
1. HERESIDER, Nymfer som
bäddade Junos säng.
2. – Junos prestinnor i Argos,
der de woro så ansedda, at åren af
deras embete tjente til tidräkning på
allmänna minnesmärken.
HEREVIS, eller HIZREVIS, (Mah.
M.) en munkorden hos Turkarne,
som började i Orchans tid, den
andre ottomaniske kejsaren, i Prusa,
rikets dåwarande hufwudstad.
Stiftaren Herevi köpte hwar han kunde
innanmäten af kalfwar, får o.d., för
at underhålla kreatur, som icke hade
någon bostad. Hans lärjungar likna
honom än i dag; men aflägga icke,
såsom han, något fattigdomslöfte. Han
späkte sin kropp genom fastor, och
begret sina synder så häftigt, at
änglarne foro ned ifrån himmelen, för
at gapa på hans botöfningar. Han
war mycket snäll i chemien, och gaf
guld i st.f. asprer åt den som wille
ingå i hans orden. Han war klädd i
grön west, lagade sjelf sina kläder,
tilredde maten åt hela sällskapet, och
lefde ganska tarfligt. Han bortskänkte
stora summor åt moskéer och
hospitaler, hwaraf han sjelf inrättade
flera. Hans lärjungar äro mycket
angelägne at öfwer portarne til deras
kyrkor, trädgårdar och kloster upsätta
löjliga grannlåter, såsom radband,
taft, horm bandstumpar o. d., i den
tron at, för at rigtigt tjena Gud,
måste man antingen wara mjeltsjuk
eller tokig.
HERFJÖTUR (Nord. M.), en af
Walhalls mör.
HERHILÄINEN (Finnl. M.), en
bålgeting, som upkom då Karilainen
stötte med sin häl i jorden.
HERIBEA, Stjernornas moder.
HERILUS, konung i Præneste, son
af Gudinnan Feronia, hade af henne
fått tre själar och gåfwan at på en
gång föra tre wapen, men blef
besegrad af konung Evandrus i Arkadien.
1. HERKULES, et gemensamt namn
för flere af forntidens hjeltar,
rygtbare för deras tapperhet. Enligt
Diodorus Sic. bars detta namn i
början af twå män, af hwilka den ene
war född i Egypten och upreste en
pelare i Afrika, sedan han lagt en
betydlig del af jorden under sitt wälde.
Den andre war ifrån Kreta och blef
en af Dactyli Idæi, spåman,
härförare, samt stiftare af de olympiska
spelen. En tredie, son af Jupiter o.
Alkmene, lefde kort före trojanska
kriget, och bereste nästan hela jorden för
at åtlyda Eurysthei befallningar.
Lycklig i alla sina företag, upreste han en
pelare i Europa. Det fans äfwen den
phænisiske, den galliske m.fl.
Herodotus och Diodorus gifwa den högsta
rang i ålder åt den egyptiske H., och
göra honom til en af de 12
förnämsta Gudar som regerade i detta land.
Se CHON. Cicero raknar sex. “Den
äldste, säger han, den som slogs emot
Apollo, derföre at då dess prestinna
wägrade at swara, hade han i
wredesmod sönderslagit den heliga
trefoten, är son af Lysites, den äldste af
alla med namnet Jupiter; den andre
är ifrån Egypten, och tros wara son
af Nilus; den tredje är en af
Dactyli Idæi; den fjerde, son af Jupiter
och Asteria I, dyrkas af Tyrierne,
som påstå Karthago wara hans dotter;
den femte kallad Bel, dyrkas i
Indien; den sjette är wår H., son af
Alkmene och Jupiter. Varro räknar
43 Herkuler, antingen emedan flere
satt en ära i et så rygtbart namn ell.
hellre derföre, at H. war snarate et
nomen appellativum än et nomen
proprium, som gafs åt utmärkta
handlande, hwilka reste för at uptäcka nya
länder och der anlägga colonier.
Grekiska fåfängan har belastat historien
om den thebanske H. med alla de
andras bedrifter, med dessa många resor
och expeditioner, om hwilka skalderne
tala, och med så många äfwentyr,
för hwilka en enda menniskas lifstid
omöjligen kunde wara tilräcklig. –
Den H. som är mest känd, som
Greker och Romare dyrkade, och som alla
gamla monumenter angå, är son af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
