Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hymen-dansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
församling hwem han är och hwad
som händt, samt lofwar at om han
får ägta den flicka han älskar, will
han återföra alla de öfriga. Förslaget
antogs och han blef gift. Til minne
af et så lyckligt ägtenstap, åkallades
han sedan alltid af Athenarne wid
deras ägtenskap, under namn af H. och
til hans ära firades fester som
kallades Hymenæa. Någre ha sagt at
H. war en ung man, som på
bröllopsdagen blef ihjelslagen i sitt eget hus,
och at Grekerne til försoning stadgat
det han skulle åkallas wid dylika
ceremonier, på samma sätt som
Talassus åkallades i Rom. Under tidens
lopp upsatte skalderne et slägtregister
för denna Gud, och läto honom wara
son dels af Urania, af Apollo eller
Magnes och Calliope, eller af
Bacchus och Venus.
(Sinneb. l. ) H. föreställdes alltid
som en ung man, krönt med blomster,
isynn. mejram, meden fackla i högra
handen och en gul slöja i den wenstra,
emedan gult war fordom bröllopsfärgen.
Catullus gifwer honom gula kängor.
Se TALASSIO, – Skalderne afmåla
honom äfwen under bild af en ung,
ljuslett man krönt med rosor. o. som
bär en fackla och en sprutkanna; han
är klädd i hwit drägt broderad med
blommor. Ripa gifwer honom en
guldring, et ok, och bojor på fötterna;
Cochin en krans af rosor och törnen,
et blomsterprydt ok, och twå facklor
som brinna med en gemensam låga.
HYMEN-DANSEN, se DANSEN 4.
HYMER, en Jätte, se THOR.
HYMETTIUS, et Jupiters tilnamn
efter berget Hymettus, der han hade
et tempel. Det säges at bien der hade
upfödt Guden såsom barn, och derföre
fått uteslutande rättighet at göra den
finaste honing i hela landet.
HYMETTUS, et berg i Attika,
rygtbart för det öfwerflöd på förträfflig
honing der fans, samt den dyrkan der
gafs åt Jupiter. Athenarne trodde at
der äfwen fans guldgrufwor, och en
dag spriddes det rygtet at man
funnit guldspår, men at grufwan
bewakades af ofantliga myror, hwilka
anföllo dem som wågade nalkas. De
gingo derföre bewäpnade dit, men
återkommo utan at ha funnit något,
o. begabbade hwarandras löjliga
lätttro, hwilket gaf anledning at på
theatern upföra kriget emot myrorna.
HYMISQWIDA (Nord. M.), det
sjette af Eddas mythiska qwäden. som
handlar om Thors o. Tyrs besök hos
jätten Hymir, för at åt Ägir låna
en kettil, som han behöfde til et
gästabud; och om Thors misslyckade
försök at fånga Midgårdsormen.
HYMNAGROUS, prisad på allmänna
platser, et epithet för Bacchus o. Apollo.
1. HYMNER, låfsånger til en
Gudamagts ära. De delas i theurgiska ell.
religiösa; poetiska eller de som woro
för menigheten; filosofiska, ell.
egentligen för filosoferne. De förste woro
enskilt för de inwigde, och innefattade
med särskilta åkallelser endast
gudomliga attributer, uttryckta genom
mystiska namn. Sådane äro de H. som
tilskrifwas Orpheus. De poetiske H.
eller folksångerne i allm. utgjorde en
del af den offentliga Gudstjensten, o.
behandla Gudarnes fabelagtiga
äfwentyr. Sådane finnas af Homerus,
Pindarus, Kallimachus, Virgilius o.
Horatius. De filosofiske blefwo antingen
icke afsjungne, eller blott wid de
gästabud som Athenæus beskrifwer, och
äro, egentligen at tala, en hemlig
hyllning af Gudomligheten. Sådan
är den Palinodi som tilskrifwes
Orpheus, och hymnen af Kleanthus.
2. – CASTORS HYMN, en
krigssång hos Lacedæmonerne, wid hwars
cadence de gingo i striden. Deri
prisades hjeltens bragder.
3. – MINERVAS. Den war
författad af Olympus, som lefde i
Midas’ tid, och sekler igenom bibehållit
sig intil Plutarchus.
3. – Indianerne hafwa H., som
innefatta någon historie om deras
Gudar, Deutas eller Genier; men ehuru
narragtiga fabler, innehålla de likwel
någon sedelära. Här må anföras en af
dessa H., som Brahminerne dagligen
böra sjunga i dagningen. Den rör et
äwentyr som händt en Deuta wid namn
Indre Dumena, och afsigten är at
wisa det högmodet är källan til mycket
ondt. “Han for genom luften på en
wagn, som gick hastigare än winden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
