Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ixionides ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
591
och af Antion enligt Æschylus, gifte sig med Eionei
dotter Dia, och wägrgde at gifwa de skänker han lofwat
fadern, om han finge dottern, hwilket föranlät denne
at borttaga den förres hästar. I. dolde sin harm,
lockade swärfadern til sig o. lät honom falla i en
grop full med eld, der han ömkligen omkom. Detta brott
wäckte allmän fasa. I. fann ingen som wille försona
honom, och måste fly allas blickar. Öfwergifwen af
hela werlden tog han sin tilflykt til Jupiter, som
förbarmade sig öfwer honom, tog honom up til himmelen
och lät honom spisa wid Gudarnes bord. Förtjust af
Junos skönhet, war I. nog fräck at förklara henne sin
kärlek. Stött öfwer hans djerfhet, beklagade hon sig
för Jupiter, som af et moln gjorde en irrbild liknande
hans höga gemål. I. bedref en galenskap i molnet, och
frukten deraf blef – Centaurerne. Jupiter ansåg honom
såsom drucken af nektarn och åtnöjde sig med at
förwisa honom; men då han fann at I. skröt öfwer at
hafwa gjort Jupiter til hanrej, skog Guden til med
åskan och wräkte honom ned uti Tartaren, der
Mercurius, på hans befallning, fästade I. wid et hjul
omslingradt m. ormar, hwilket i ewighet borde rulla
omkring. Fabeln tilläggen at då Proserpina gjorde sitt
inträde i underwerlden, blef I. första gången
lösbunden. Virgilius förmodar at wid Orphei
förtjusande spel stadnade hjulet. De gamle trodde, at
den som en gång smakat af Gudarnes nektar, endast
kunde dödas genom et åskslag.
IXIONIDES, Pirithous, son af Ixion
IXO, se ISJE.
IXORA är det mest kända namn på en af Indianernes
förnämsta Gudar. Han kallas annars Ishurem, Eswara,
Rutrem, Ruddiren. De gifwa honom 8000 andra namn. Hans
historie är i korthet följande: ledsen och uttråkad af
sin himmelska boning, fick han lust at begifwa sig til
jorden, der han först blef munk. Här utmärkte han sig
genom otaliga brott och prestknep. Han gifte sig sedan
med bergkonungens dotter Parvadi, och lefde i 1000 år
i all stillhet med sin maka. De andre Gudarne, i synn.
Brahma och Wischnu, förargade deröfwer at I. nedsatte
sin höga ihärdighet genom en få långwarig sammanlefnad
m. en dödlig, gingo at rycka honom ur Parvadis armar.
Hon dog af sorg; men återkom til werlden kort derefter
o. blef dotter af en annan konung, som hette
Daxaprojabadi. I. gifte sig med denne för andra
gången, och hon fick en son, hwari han likwäl icke
hade ringaste del. Se VINAJAGI. Någon tid derefter, då
Ixora under en twist hade afhuggit ett af brodern
Brahmas hufwuden, ångrade han sig genast, och dömde
sig til en ganska sträng botöfning. Sedan han afklädt
sig o. betackt sig m. aska, dolde han sig ibland
grafwarne, höll broderns hufwudskål uti handen, och
öfwerlemnade sig åt den häftigaste sorg. Småningom
lindrade tiden hans grämelse, och han började at få
ledsamt i ensligheten. Til tidsfördrif gick han by
ifrån by at tigga, och kom en dag til et ställe, der
flere brahminer uppehöllo sig, men blef förwånad at
finna flera wackra qwinnor i deras sällskap. Han
beslöt derföre genast fälla sig til dessa täcka
botöfwerskor; men som han misströstade om sina
förtjenster, anwände han magi, för at göra sig älskad,
och lyckades så wäl at alla flickorna öfwergåfwo
braminerne för at följa honom. Munkarne blefwo
rasande, sprungo efter I., och gjorde honom alldeles
oförmögen at förföra qwinnor mer. Detta skall wara
ursprunget til den dyrkan Indianerne wisa I. under
namn af Lingam. I. lät likwäl detta icke bekomma sig,
utan gifte sig m. floden Ganges, hwilken påstås wara
en rätt skön flicka. Han hade derefter flera andra
äwentyr, hwaraf följande är det märkwärdigaste. En
jätte, som länge hade tjent och ärat honom, begärde
lön för sig trogna tjenst. I. gaf honom förmågan at
bringa til aska alla dem, på hwilkas hufwuden han lade
handen. Jätten wille göra första försöket af sin magt
på Guden sjelf, som säkert hade blifwit et offer för
sin oöfwerlagda godhet, om han icke genom sin magi
funnit medel at gömma sig uti en snäcka; men också
denna fristad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
