Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ixionides ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och af Antion enligt Æschylus, gifte
sig med Eionei dotter Dia, och
wägrade at gifwa de skänker han lofwat
fadern, om han finge dottern, hwilket
föranlät denne at borttaga den förres
hästar. I. dolde sin harm, lockade
swärfadern til sig o. lät honom falla
i en grop full med eld, der han
ömkligen omkom. Detta brott wäckte
allmän fasa. I. fann ingen som wille
försona honom, och måste fly allas
blickar. Öfwergifwen af hela werlden
tog han sin tilflykt til Jupiter, som
förbarmade sig öfwer honom, tog
honom up til himmelen och lät honom
spisa wid Gudarnes bord. Förtjust af
Junos skönhet, war I. nog fräck at
förklara henne sin kärlek. Stött
öfwer hans djerfhet, beklagade hon sig
för Jupiter, som af et moln gjorde
en irrbild liknande hans höga gemål.
I. bedref en galenskap i molnet, och
frukten deraf blef – Centaurerne.
Jupiter ansåg honom såsom drucken
af nektarn och åtnöjde sig med at
förwisa honom; men då han fann at I.
skröt öfwer at hafwa gjort Jupiter
til hanrej, slog Guden til med åskan
och wräkte honom ned uti Tartaren,
der Mercurius, på hans befallning,
fästade I. wid et hjul omslingradt m.
ormar, hwilket i ewighet borde rulla
omkring. Fabeln tilläggen at då
Proserpina gjorde sitt inträde i
underwerlden, blef I. första gången
lösbunden. Virgilius förmodar at wid
Orphei förtjusande spel stadnade
hjulet. De gamle trodde, at den som en
gång smakat af Gudarnes nektar,
endast kunde dödas genom et åskslag.
IXIONIDES, Pirithous, son af Ixion
IXO, se ISJE.
IXORA är det mest kända namn på
en af Indianernes förnämsta Gudar.
Han kallas annars Ishurem, Eswara,
Rutrem, Ruddiren. De gifwa honom
8000 andra namn. Hans historie är
i korthet följande: ledsen och uttråkad
af sin himmelska boning, fick han lust
at begifwa sig til jorden, der han först
blef munk. Här utmärkte han sig
genom otaliga brott och prestknep. Han
gifte sig sedan med bergkonungens
dotter Parvadi, och lefde i 1000 år i all
stillhet med sin maka. De andre
Gudarne, i synn. Brahma och Wischnu,
förargade deröfwer at I. nedsatte sin
höga ihärdighet genom en få
långwarig sammanlefnad m. en dödlig,
gingo at rycka honom ur Parvadis
armar. Hon dog af sorg; men återkom
til werlden kort derefter o. blef dotter
af en annan konung, som hette
Daxaprojabadi. I. gifte sig med henne
för andra gången, och hon fick en son,
hwari han likwäl icke hade ringaste
del. Se VINAJAGI. Någon tid
derefter, då Ixora under en twist hade
afhuggit ett af brodern Brahmas
hufwuden, ångrade han sig genast, och
dömde sig til en ganska sträng
botöfning. Sedan han afklädt sig o. betackt
sig m. aska, dolde han sig ibland
grafwarne, höll broderns hufwudskål uti
handen, och öfwerlemnade sig åt den
häftigaste sorg. Småningom lindrade
tiden hans grämelse, och han började
at få ledsamt i ensligheten. Til
tidsfördrif gick han by ifrån by at tigga,
och kom en dag til et ställe, der flere
brahminer uppehöllo sig, men blef
förwånad at finna flera wackra qwinnor
i deras sällskap. Han beslöt derföre
genast fälla sig til dessa täcka
botöfwerskor; men som han misströstade om
sina förtjenster, anwände han magi,
för at göra sig älskad, och lyckades så
wäl at alla flickorna öfwergåfwo
braminerne för at följa honom.
Munkarne blefwo rasande, sprungo efter I.,
och gjorde honom alldeles oförmögen
at förföra qwinnor mer. Detta skall
wara ursprunget til den dyrkan
Indianerne wisa I. under namn af
Lingam. I. lät likwäl detta icke
bekomma sig, utan gifte sig m. floden
Ganges, hwilken påstås wara en rätt skön
flicka. Han hade derefter flera andra
äwentyr, hwaraf följande är det
märkwärdigaste. En jätte, som länge hade
tjent och ärat honom, begärde lön för
sig trogna tjenst. I. gaf honom
förmågan at bringa til aska alla dem,
på hwilkas hufwuden han lade handen.
Jätten wille göra första försöket af
sin magt på Guden sjelf, som säkert
hade blifwit et offer för sin
oöfwerlagda godhet, om han icke genom sin
magi funnit medel at gömma sig uti
en snäcka; men också denna fristad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
