Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jaguth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
594
len. Om man skall tro Bernier, så är det en ung mö som
rådfrågor oraklet. Hon föres i triumf til templet,
såsom en för Guden bestämd gemål. Man lemnar henne
inträde uti helgedomen, hwarefter hon ålägges at såsom
hustru fråga sin man, på alla inwånarnes wägnar, om
det blir en rik skörd, om landet skall härjas af någon
landsplåga o.s.w. Flickan o. Guden lemnas ensama, utom
en prest som är tolk. Dagen derpå tilfrågas den unga
Gudinnan m. mycken ifwer hwad swar hon sätt, och föres
i procession wid sidan af Jagarnat.
JAGUTH, en af Arabernes förnämsta Gudar, enligt Beger.
JAHIE, eller ABU, dödsängeln hos de mahometanske
Perserne.
JAIR, se JAR.
JAKUSIS (Jap. M.), onde andar i luften. För at blidka
dem firades fester som kallades Matsuris.
JALDABAOTH, en Gudomlighet, som dyrkades af
Nicolaiterne.
JAMA (Ind. M.), den tredje afde konungar, som beskydda
werldens 8 hörn. Han regerar öfwer den sydliga delen
af werldsbyggnaden. Hans slägtnamn war Waiwaswata,
ell. Solens barn. Indianerne tro at han regerade öfwer
hela werlden i den aflägsnaste forntid; men at han
bodde i landet Drawira, på kusten af östra halfön. En
af hans titlar är Sraddhadewa, den han har gemensamt
med sin broder; han kallas äfwen Dhermara’ja, ell.
rättwisans konung, Pitripeti eller patriarkernes
herre; men hans mest utmärkande titel är Domaren öfwer
de ifrån kropparna skilda själarne. Hinduerne tro
werkligen, at när själen lemnar kroppen, flyttas hon
til Jamapur eller Jamas stad, för at der dömmas efter
sina handlingar. – Et annat af hans namn är
märkwärdigt, emedan han kallas Kala ell. Tiden. Denna
titel och hans egenskap såsom lagstiftare, har
föranledt Hastings at jemnföra honom m. Saturnus. Han
anses äfwen såsom dödens Gud och helwetets konung,
samt föreställes under en förskräcklig skepnad, med en
staf i handen och ridande på en buffeloxe. Han är
tillika polismästare i helwetet, likwäl utan titel af
Ståthållare. De indiske lärde säga, at denne dödens
Gud sjelf en gång blifwit död, och berätta i detta
afseende en historie, hwilken kan anses såsom en
temligen sinnrik fabel, för at wisa huru menniskan är
döden underkastad wid hwilken ålder som helst. En
rygtbar penitent, säga de, hade i många år fört et
mycket strängt lefnadssätt och gjort mycket godt, men
ägde inga barn. Han bad Ixora dagligen derom.
Slutligen beslöt Guden at bönhöra honom, men med et
rätt ledsamt förbehåll. “Wälj, sade han til
botgöraren, antingen at ha många barn som lefwa länge,
men blir elaka, ell. at få en enda son, som blir god
och dygdig, men dör wid 16 års åldern. Penicenten,
tweksam i walet, föredrog slutligen at få en enda son,
som blefwe dygdig. Ixoras löften begynte redan at gå i
fullbordan; penitentens hustru blef hafwande, o. födde
en son, som erhöll namnet Markandem. Redan i sin
barndom war han et under af wisdom och fromhet. I
synn. hyste han en utmärkt wördnad för Ixora, och
upfann dagligen nya sätt at wisa honom sin dyrkan.
Fadern såg med outsägligt nöje sin dygdiga sons
framsteg; men sorgen besegrade snart denna glädje, när
han föreställde sig at han icke finge behålla honom
länge. Hastigt förflöto åren, och snart inträdde sonen
i sitt 16:de eller sista. När året war til ända,
skickade Jama, dödens konung, sina drabanter at
afhemta den unga Markandem. Ynglingen blef stött när
de anmälte sitt ärende, swarade twärt o. oaktadt sin
fromhet, nekade helt kort at följa med. Jama, som fick
weta at hans sändebud blifwit förolämpade och at
Matskandem icke welat lyda, kom i egen person at göra
sig åtlydd; men ynglingen war lika halsstarrig. J.
wille anwända wåld, men Markandem slet sig utur hans
händer och sökte sin fristad i sitt bönerum, omfamnade
der en af Ixoras bilder, kallad Lingam o. trodde sig
wara fullkomligt säker, då J. i detsamma inträdde och,
utan minsta aktning för rummet ell. bilden, slog en
snara om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
