- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
622

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kekri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

622


sängrummet, der I. då infinna sig, för at oroa och
qwälja.

KEKRI eller KÄKRI (Finnl. M.), befordrare af boskaps
trefnad.

KEKITÄR (Finnl. M.), en af Kekris dejor.

KELADEINOS, som älskar harmonien, et Bacchi tilnamn.

KELEN o. NESRACH, demoner ell. onde andar, som förestå
oloflig kärlekshandel, liderlighet, dans o. orgier.

KEMA, en bok hwari, enligt Zosimus Panopolitus, woro
inskrifne de Geniers hemligheter som, förblindade af
kärleken til könet, för dem uptäckt naturens under, och
bannlystes ifrån himmelen derföre at de lärde
menniskorna det onda och det som war onyttigt för
själen. Det är ifrån detta ord han härleder Chemiens
namn.

KENNE, en fabelagtig sten som man trott wäxa i hjortens
öga och wara et godt motgift.

KER. Kererne äro personifierade warelser, genom hwilka
fornäldern föreställde de omedelbara, ofta wåldsamma,
men alltid obehagliga orsakerna til döden. Hesiodus
omtalar en Ker, som war son af Natten. Hos honom och i
Iliaden föreställes han med en bloddränkt klädnad,
förskräckliga ögon, gnislande med tänderna, och
släpande sig fram på slagfälten emellan benen på döende
och sårade. Hesiodus talar ock om flere Kerer; de äro
swarte til färgen, och wisa sina hwita tänder, under
det de gnista och kasta omkring sig rysliga blickar. De
åtfölja frigsmän i striden; då en stupar, hugga de sina
ofantliga klor i kroppen på honom, o. suga sig mätta af
hans blod, hwarefter de kasta liket afsides, samt
skynda sig efter på slagfältet, för at få nya offer. De
släpa liken efrer sig, och mörda de döende med klubbor
o. stridsyxor. Då sederna med tiden blefwo mildare,
gjorde man sig mindre grymma begrepp om Kererne. Så
föreställer Mimnermus en af dem såsom medförande
ålderdomen, och en annan såsom bebådande döden.

KERAON, en Gud i Sparta, dyrkad såsom upfinnare af
gästabud på jorden. Se DAITES, SPLANCHNOTOMOS, DEIPNUS.

KEREMET, 1. – namnet på den förnämste Guden, näst
Högsta Wäsenden hos Tschuwascherne. 2. – Stället som
hos dem är inwigdt til den högtidliga Gudstjenst de
fira en gång om året. Man utwäljer utom byn en aflägsen
plats och, om möjligt är, wid början af en bäck, på et
wackert och trädbewäxt ställe. Det egentliga K. är en
4kantig plats, omgifwen med en gärdesgård af nära en
mans höjd. Derpå äro tre små ingångar, en midtpå åt
östra sidan, en åt söder och en åt wester. De wälja
läget så, at norra ingången wenter åt bäcken, emadan
allt watten til offret skall föras genom den porten.
Genom den östra införas offren och offerdjuren: ingen
annan får komma den wägen; genom westra porten går
menigheten ut och in. Bredwid denna port upföres et
skjul hwars kokas köttet af offerdjuren. Framföre
ställes et bord, som hwilar på stolpar, och derpå
läggas de heliga bröden m.m. Nära den norra porten står
et annan stort bord, hwarpå offerdjuren slås och
rensas; o. i nordwestra hörnet äro stänger hwarpå
hudarna uphängas. I större byar finnes et stort K. för
de allmänna offren, och et litet för enskilta offer af
en hel familj. Folket i distriktet Alatyr plägar midti
K. upbygga et litet trähus, med en dörr åt öster. Der
spisar man af offren, stående, wid långa bord batäckkta
med dukar.

KESORA (Ind. M.) en afgud som dyrkas i den rygtbara
pagoden i Jagarnat. Han har twå demanter i st.f. ögon;
tredje demanten är fästad i halsbandet och hänger öfwer
magen. Den minsta af dessa demanter wäget 20 karat.
Afguderis armar, utsträckte och stympade nägot nedom
armbågen, äro omgifne med armband af perlar eller
rubiner. Ifrån axlarne ända ned til fötterna är han
betäckt m. en wid mantel af guld- och silfwerbrokat;
händerne äro gjorde af perlfrö; hufwudet och kroppen af
sandelträ. Ehuru denne Gud är snarlik en markatta,
gnides han beständigt med wälluktande oljor, hwaraf han
blifvit alldeles svart. Han har sin syster til höger
och brodern til wenster, begge klädde och stående;
framför honom står hans gemål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free