Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kiak Kiak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart K. satt sig, uphör musiken. Allt
folket kastar sig framstupa och skriker
til Guds ära och K:s pris. Presterne
beröka Guden, båda afgudarne
bredwid honom, och alla de närwarande
med rökelse af wälluktande örter.
Rökelsekaren nedsättas sedan wid K:s
fötter, hwarefrer den förnämste bjuder
Guden och de andra afgudarne mjölk,
te och brännwin i porslinskoppar. K.
och afgudarne få hwardera 7 koppar.
Under denna ceremoni yttra de
närwarande sin glädje och ropa: “K.
är et lysande paradis.” Sedan
Öfwerste presten blott med ytan af
läpparna widrört dessa wåtwaror,
befaller han at de skola utdelas ibland
hufwudmännen för stammarne, och
återwänder til sitt palats. Tartarerne
tro, at wid hwar nymåne återfår
presten sig första ungdomsfriskhet. För
at bibehålla denna tro, låter K
under månadens lopp icke raka sig, samt
antager et fult och ålderstiget utseende.
Aftonen före första dagen i ny, rakar
han sig i hemlighet mycket wäl,
smetar öfwer skrynklorna med hwitt och
rödt smink, samt kläder sig yppigt o.
med smak. Så utstyrd wisar han sig
för folket, frisk och rödblommig som
en 20 års yngling. Mogolerne påstå
äfwen at han är odödlig. De
medgifwa wäl at han stundom förswinner,
men wisar sig åter strax under skapnad
of et barn. Denne synlige Gud har
sitt residens i Khukhu-Hotum.
KIAK KIAK, Gudars Gud (Ind.
M.), en Gudomlighet i Pegu. Den
föreställes under menniskoform, är 20
alnar lång, och ligger såsom han wore
sofwande. Enligt landets tradition har
han sofwit i 6000 år, och när han en
gång waknar, förgås werlden, Han är
placerad i et prägtigt tempel, hwars
portar och fönster alltid äro öppna,
och der alla få gå in.
KIASE-OLMAI (Lappl. M.), en
fiskeriets Gud, som sänder fisken til
kroken eller nätet.
KICHTAN (Amer. M.). Så kallas
det Högsta Wäsendet af wildarne i
Nya England. De tro at K. ell.
Kiuchtanes skapat werlden med allt hwad
deruti är; at efter döden klappa
menniskorna på porten til hans palats;
at han emottager de dygdige i
himmelen, der han regerar, och förkastar de
onde, sägande: “Gån bort, här är icke
ställe för eder”; samt at desse
olycklige, som äro fördömde til en ewig
landsflykt, skola lida ewiga plågor.
KIDLINGEN war det wanliga
offret för Faunus o. öfriga Landtgudar.
KIKOKKO (Afr. M.), en
Gudamagt som i synn. dyrkas uti Loango.
Dess tempel ligger wanligen wid stora
landswägen; bilden är swart o. af
bedröfligt utseende. Inbyggarne påstå,
at han meddelar sig som oftast
nattetid för dem, hwilkas dyrkan är
honom behaglig, och för dem
uppenbarar framtiden. De fromme, hwilka
hugnas af denna nåd, falla genast i
en hänryckning som warar flera
timmar; man afhör såsom orakel allt
hwad de säga. Handfwerkare, fiskare
och trollkarlar gifwa K. en särskilt
dyrkan, som består i at klappa
händerna til hans ära. En af hans
förnämsta göromål är, at skaffa de
aflidne hwila, at hindra trollkarlar
ifrån at plåga dem med sina
beswärjningar, twinga dem at arbeta, eller
annars martera dem; derföre är dess bild
wanligen upställd bredwid grafwårdar.
KIKYMORA (Slaw. M.) Nattens
Gud. Han föreställes såsom et
nattspöke eller såsom en förfärlig buse.
Hans förrättningar swarade mot dem
man tillade Morpheus.
KILKA, KILO, se PAHOLAINEN
och PIRU.
KIMMO (Finn.M.) et spöke, som
knakar o. brakar samt slår i knutarne.
KIMOLI (Mah. M.) Turkarnes
bönestund emellan middag och afton.
KIRCHOK (Ind. Myth.) en af de
förnämsta Gudarne i Tibet. Han
anses wara densamme som Fo hos
Chineser och Tartarer.
KIO eller FOKE-KIO, boken om
de förträffliga blomstren (Jap. M.).
Denne bok, som innehåller chakas lära,
äger mycket anseende i Japan. Xaka
hade lemnat efter sig de förnämsta
artiklarne af sin lära, med egen hand
skrifna på löf. Twå af hans mest
nitiske lärjungar samlade sorgfälligt de
dyrbara handskrifterna,
sammanskrefwo boken Kio, och förtjente på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
