Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kobote ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
627
lampor brinna natt och dag framför hans bild.
KOBOTE (Jap. M. ) en filosof af Xequia-sekten, förde
til Japan boken Kio, som innehöll hans mästares lära.
Der utbredde han Fos esoteriska o. exoteriska lära.
Knappt war han anländ, förr än åt honom upbyggdes
Fa-Kubasi, eller hwita hästens tempel, som annu warar.
Denna byggnad fick sitt namn deraf, at K. wisade sig i
Japan ridande på en hwit häst.
KODAFA (Mah. M.), hufwudman för Sophis Orden, som
Schach Sephi inrättade i Persien, för at fästa trogna
undersåter wid sin person o. sina efterträdares. Hwar
thorsdags afton sammankallar han Sophis i en moské, der
de alle bedja för furstens wälgång. På högtidsdagar
infinner K. sig hos honom med et bäcken fullt med
confekt; han gör en bön likasom för at wälsigna den,
hwarefter fursten tager en bit, och derefter alle
hofherrarne.
KOES, KOIES ell. KOIOLES, prest som emottog bekännelsen
af dem hwilka wille inwiggs i Samothraces mysterier,
och renade dem som woro skyldige til något mord.
KOKKONSTEN, Den namnkunnige Callot har gifwit oss en
träffande allegori på öfwerflöd i mat och dryck, i sin
“St. Antons frestelse.” Man ser der son swärm hjeltar
sysslosatte omkring elden i en köksspis; andre under
skapnad af hjortar, harar, pumpor o.d. flyga och komma
ifrån alla wäderstreck, för at wräka sig i en stor
gryta. Girigheten står ofwanpå muren och försöker at
slå skull hela spiseln; men Slöseriet, under bild af en
djeflinna, håller emot spiseln o. grälar på Girigheten.
KOLADA (Slaw. Myth.), en Gud som dyrkades i Kiew, och
synes hafwa warit Slawernes Janus. Hans fest firades
den 24 Dec., med lekar o. gästabud. Man finner ännu på
många ställen i Ryssland spår efter dessa fester i de
dansar och sånger, hwarmed allmogen roar sig, och
hwarunder de ofta uprepa denna Gudens mamn.
KOLGA, se BLODUGHADDA.
KOLLOK (Ind. M.), en högtid som inbpggarne i Pegu fira
til jordgudarnes ära. Den består i dans af aktörer
walde bland folket. Dertil nyttjas helst tweköningar,
hwaraf et stort antal finnes i landet. De dansa tils de
förlora andedrägten, och mången gång falla afdånade til
marken. Då de åter kommit sig före, försäkra de at
Gudarne, med hwilka de warit i samtal, för dem
uppenbarat wigtiga hemligheter, och hwad de då sladdra
anses för Orakel.
KOLNA (Celt. M.), utdrifwen ifrån Asgård af Wodan: han
gifter tilsamman blomstren på jorden.
KON 1. – (Ind. M.) Detta djur är i sådan wördnad hos de
indiske hedningarne, at de sätta mera wärde derpå än på
sina brahminer. Wördnad för kor är det första man
föreskrifwer dem som blifwa Nairer ell. adelsmän. Då
konungen ger receptions-kyssen åt de nybakade
adelsmännen, säger han wanligen til dem: “Älsken korna
och brahminerna.” – Den aktning de hysa för korna,
förmår dem at tro det allt som går genom kons kropp,
hur en läkande och helgande kraft. Brahminerne, som
wanligen äro läkare, gifwa korna ris i skidor at åta;
sedan leta de efter de frön som kommit hela ut, ger de
sjuka in de torkade frönas och tro at de bota kroppen
lika så bra, som de rena själen. – De hysa en utmärkt
wördnad för askan efter bränd koträck, och anse den
såsom et ypperligt medel at rena ifrån alla synder.
Hwar morgon gnida de sig dermed i pannan, på bröstet
och på båda axlarna. Man framsätter på Gudarnes altaren
af denna heliga aska, hwarefter den får en ökad kraft;
och Joquis sälja den til et ganska högt pris åt fromma
själar. De regerande i Jndostan hafwa hofmän, hwilkas
enda göra är at åt hwar och en som upwaktar fursten
bjuda en wiss portion af denna underbara aska,
upblandad med litet watten. Hofmannen doppar
fingersändan i denna salva och smörjer sig på flera
ställen, hwilket han anser för ganska helsosamt. Ioquis
anse för en ära, at alltid wara besmorde med aska.
Håret, ansigtet o. hela kroppen är nedsmord, hwilket
gifwer dem et högst otäckt utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
