- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
627

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kobote ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lampor brinna natt och dag framför
hans bild.

KOBOTE (Jap. M. ) en filosof af
Xequia-sekten, förde til Japan boken
Kio, som innehöll hans mästares lära.
Der utbredde han Fos esoteriska o.
exoteriska lära. Knappt war han anländ,
förr än åt honom upbyggdes
Fa-Kubasi, eller hwita hästens tempel, som
annu warar. Denna byggnad fick sitt
namn deraf, at K. wisade sig i
Japan ridande på en hwit häst.

KODAFA (Mah. M.), hufwudman
för Sophis Orden, som Schach Sephi
inrättade i Persien, för at fästa
trogna undersåter wid sin person o. sina
efterträdares. Hwar thorsdags afton
sammankallar han Sophis i en
moské, der de alle bedja för furstens
wälgång. På högtidsdagar infinner K. sig
hos honom med et bäcken fullt med
confekt; han gör en bön likasom för at
wälsigna den, hwarefter fursten
tager en bit, och derefter alle hofherrarne.

KOES, KOIES ell. KOIOLES, prest
som emottog bekännelsen af dem hwilka
wille inwiggs i Samothraces
mysterier, och renade dem som woro
skyldige til något mord.

KOKKONSTEN, Den namnkunnige
Callot har gifwit oss en träffande
allegori på öfwerflöd i mat och dryck,
i sin “St. Antons frestelse.” Man ser
der en swärm hjeflar sysslosatte
omkring elden i en köksspis; andre
under skapnad af hjortar, harar,
pumpor o.d. flyga och komma ifrån alla
wäderstreck, för at wräka sig i en stor
gryta. Girigheten står ofwanpå
muren och försöker at slå ikull hela
spiseln; men Slöseriet, under bild af en
djeflinna, håller emot spiseln o.
grälar på Girigheten.

KOLADA (Slaw. Myth.), en Gud
som dyrkades i Kiew, och synes hafwa
warit Slawernes Janus. Hans fest
firades den 24 Dec., med lekar o.
gästabud. Man finner ännu på många
ställen i Ryssland spår efter dessa
fester i de dansar och sånger, hwarmed
allmogen roar sig, och hwarunder de
ofta uprepa denna Gudens namn.

KOLGA, se BLODUGHADDA.

KOLLOK (Ind. M.), en högtid som
inbyggarne i Pegu fira til
jordgudarnes ära. Den består i dans af
aktörer walde bland folket. Dertil
nyttjas helst tweköningar, hwaraf et stort
antal finnes i landet. De dansa tils
de förlora andedrägten, och mången
gång falla afdånade til marken. Då
de åter kommit sig före, försäkra de
at Gudarne, med hwilka de warit i
samtal, för dem uppenbarat wigtiga
hemligheter, och hwad de då sladdra
anses för Orakel.

KOLNA (Celt. M.), utdrifwen
ifrån Asgård af Wodan: han gifter tilsamman
blomstren på jorden.

1. KON (Ind. M.) Detta djur är
i sådan wördnad hos de indiske
hedningarne, at de sätta mera wärde
derpå än på sina brahminer. Wördnad
för kor är det första man föreskrifwer
dem som blifwa Nairer ell. adelsmän.
Då konungen ger receptions-kyssen åt
de nybakade adelsmännen, säger han
wanligen til dem: “Älsken korna och
brahminerna.” – Den aktning de hysa
för korna, förmår dem at tro det allt
som går genom kons kropp, hur en
läkande och helgande kraft.
Brahminerne, som wanligen äro läkare,
gifwa korna ris i skidor at åta; sedan
leta de efter de frön som kommit
hela ut, ger de sjuka in de torkade
frönas och tro at de bota kroppen
lika så bra, som de rena själen. –
De hysa en utmärkt wördnad för
askan efter bränd koträck, och anse den
såsom et ypperligt medel at rena
ifrån alla synder. Hwar morgon
gnida de sig dermed i pannan, på
bröstet och på båda axlarna. Man
framsätter på Gudarnes altaren af denna
heliga aska, hwarefter den får en ökad
kraft; och Joquis sälja den til et
ganska högt pris åt fromma själar. De
regerande i Indostan hafwa hofmän,
hwilkas enda göra är at åt hwar och
en som upwaktar fursten bjuda en wiss
portion af denna underbara aska,
upblandad med litet watten. Hofmannen
doppar fingersändan i denna salva och
smörjer sig på flera ställen, hwilket
han anser för ganska helsosamt.
Joquis anse för en ära, at alltid wara
besmorde med aska. Håret, ansigtet o.
hela kroppen är nedsmord, hwilket
gifwer dem et högst otäckt utseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free