Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Konju ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. – DEN RÖDA KON. Offret af
henne war ett ibland de högtidligaste
hos Ebréerne. När detta offer skulle
ske, framledde folket til öfwerste
presten en fullwäxt röd ko, utan wank,
och som icke gått under oket.
Öfwerste presten förde henne sedan utom
lägret ell. utom staden, och offrade
denne der i allt folkets närwaro;
derefter doppade han fingret i kons blod,
och stänkte sju gånger deras mot
dörren af tabernaklet. I hela folkets
åsyn upbrände han sedan kon, utan at
afraga huden. I offerelden kastade han
cederträ, isop och twåfärgadt
skarlakan; men sedan offringen war slutad,
måste han twå sina kläder o. sin kropp
och wara oren intil aftonen. Den som
på hans befallning lagt kon på bålet
der hon skulle brännas, war äfwen
oren intil aftonen. Hela året igenom
förwarades askan af denna ko, och den
blandades med watten til
försoningsoffer. Enligt lagen kunde ingenting
renas utan genom askblandadt watten.
KONJU, den ewige Fadern (Tart.
M.), en benämning som den Store
Lama får af de folk som lyda under
honom.
1. KONSTEN (Sinneb, lär.). De
gamle hade gjort K. til en
Gudomllghet: dess bildstoder hade en caducé
i handen, och åtskilliga
konstnärswerktyg wid fötterna. C. Ripa föreställer
K. såsom en täck qwinna, med
spetsfundig upsyn och klädd i grön drägt.
I högra handen håller hon en
hammare, en grafstickel o. en pensel, samt
hwilar den wenstra emot en stötta
utåt hwilken en ung planta reser sig.
Gravelot ställer henne uti en grann
trakt, hwars skönheter äro mindre
lifliga än naturens. Bredwid henne stå
en apa, symbol af härmningskonsten.
Uret och boktryckeripressen erinra om
twenne hennes nyttigaste upfinningar.
Richardsen föreställer K. under bild
af en medelålders qwinna, emblem
af erfarenheten, med nakna armar, för
at utmärka dem flit som är nödig wid
konsterna: en symbol egentligen
passande för en fri konst. Den mekaniska
konsten kan afbildas såsom en
kraftfull man, som stöder sig emot et
windspel, med en häfstång i ena handen o.
en båge i den andra, för at utmärka
förståndets och handens famwerkan.
Drägten är mera enkel än den
förras. Bredwid kan man ställa en
bikupa, symbol af industri och förstånd.
2. – ST. ANSELMS KONST, en
widskepelse upfunnen af en föregifwen
trollkarl, Anselm ifrån Parma. Den
bestod i at läka de farligaste sår
endast genom förbindningens widrörande.
3. – DEN PRESTERLIGA
KONSTEN. Så kallade Egyptierne hwad wi
nu kalla den hermetiska filosofien.
Förborgad under hieroglyfer, meddelades
den endast dem, som genom långa o.
mödosamma prof gjort sig wärdiga.
Denna hemlighet, som endast
upräcktes i helgedomen, skulle presterne wid
lifsstraff bewara.
KONSTERNE. Arrianus berättar at
Gadarierne dyrkade K. gemensamt m.
Fattigdomen, emedan hon werkligen är
en moder för K. och
Upfinningsgåfwan. De nyare föreställa dem under
bilden af wingade barn, med en låga
på hufwudet, och hwart och ett af
dem bär attributet af den konst man
will personifiera.
KONUNG, Jupiters titel. Sedan
Athenarne hade fördrifwit konungarne,
upreste de en bildstod åt dunderguden,
under namn af Jupiter konungen, för
at utmärka at de hädanefter ej wille
hafwa någon annan konung. I
Lebadeia offrades äfwen åt Jupiter
konungen. Denne Gud har ofta hos de
gamle denna titel, isynn. hos
skalderne. Jfr OFFERKONUNGEN.
KONUNGARNE I EGYPTEN. De
inwigdes wanligen i Memphis, och
under ceremonien buro de oxen Apis’
ok i st.f. spira. I hwilken klass
konungen än waldes, gick han genash
efter inwigningen in i presternes; et
bewis på dessas stora inflytande. De
12 konungarne, som hade upbyggt
labyrinthen i Thebæ, hade sina
begrafningsplatser i de underjordiska
rummen deraf, bredwid de heliga
krokodilernes grafwar. Herodotus wille se
dem, men fick af landshöfdingarne
til swar, at det icke war tillåtet ar
wisa honom dem. “Då en konung i
Egypten är död, säger Diodorus,
anlägger hela nationen sorg; man rifwer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
