Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kymindis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
636
Om de åto mycket snålt, samt hoppade och
sprättade den hit och dit, war det af god
betydelse; men twertom då de hwarken wille
äta ell. dricka. När man behöfde göra denna
spådom gynnande, lär man K. wara en tid i
bur, utan at gifwa dem mat; herefter öppnade
presterne buren o. gåfwo dem äta. Ä. hemtades
ifrån ön Eubæa.
KYMINDIS, se CHALCIS 2.
KYRRIDES, trekantiga och pyramidaliska
taflor, på hwilka man skref Gudarnes lagar
och högtider.
KYSKHETEN (Sinneb. lär) Romarne gjorde denne
til Gudinna och föreställde henne under bild
af et romerskt fruntimmer med spira i handen
och twå hwita dufwor wid fötterna. Sådan ser
man henne på frånsidan af en medalj efter den
unga Faustina. Annars afbildas hon såsom en
hwitklädd och beslöjad qwinna, som lutar sig
emot en pelare o. håller en kanelqwist i ena
handeh;i den andra har hon et såll fullt med
watten, en allusion på den romerska Vestalen,
som uthärdade detta prof. Cochin tillägger
några mynt wid hennes fötter, hufwudet af en
orm som hon krossar, och brinnande kol hwarpå
hon träder. Andre hafwa gifwit henne til
symbol en hermelin, med et bälte på hwilket
läses: Me cartigo. jag späker mig. Wid
figurens fötter tillägges äfwen en Kärleksgud
med bruten båge och förbundna ögon.
KYTÖLÄINEN (Finnl. Myth.), en skogsplantör:
af dess tårar upwäxte wide.
KYYNALÄNEN ell. KYYTÖLÄINEN (Finnl. M.), en
ormkjusare, war et afgrundens foster samt
uphof til alla maskar och ormar. Då han
plöjde, nyttjade han ormar til oxpiska.
KÄITÖS (Finnl. M.), en Gud för boskapen, den
han skulle wårda o. walla i skogen.
KÄLLORNA woro döttrar as Oceanus och Tethys.
De gamle hyste en stor wördnad för källornas
Nymfer eller Genier, isynn. för helsokällors.
KÄMPARNE, se ATHLETER.
KÄMÖINEN, (Finnl. M.) Kyynäläises broder, en
ormpatron.
KÄNSELN. Detta sinne föreställes af Gravelot
under bild af en qwinna, som håller en
Sensitiva i handen. Bredwid henne står en
apa, emblem af widrörandet. Wid fötterna
ligga en hermelin och en igelkott, twenne
något olika finhylta djur. Den utmärkes äfwen
genom en ung man, som med högra handen känner
pulsen på den wenstra.
KÄNSLOFULLHETEN. Jag lånar af författaren til
porträtterne i la Coquetterie, karakteren af
denna älskanswärda, men ofta olyckliga
natursgåfwa: “I en förtjusande löfsal, danad
af Hyadernas händer, ses den ömma K., prydd
med renhjertighetens band. Hennes darrande
knän wittna om hennes uprörda hjerta. Hennes
täcka mun är sanningens helgedom. En ljuf
mattighet glänser i hennes ögon, o. hennes
hy, färgad af en okonstlad blygsamhet, är
fugtad af känslans tårar, en himmelsk
ambrosia, hwaraf känslofulla själar hafwa
deras yppersta njutning. Håret, inflätadt med
myrten, fladdrar för en swärm af Suckar. En
Kärleksgud utan wingar och utan tilgjorda
miner ligger framför hennes knän, dem han med
ifwer omfamnar, och swär henne en ömhet
wärdig henne och de odödliges afund.
KÄREITÄR (Finnl. M.), en räfwens patronessa,
som skulle skaffa honom i saxen.
KÄRES (Finnl. M.), en ormföderska.
KÄRLEKEN, 1. – den wackraste af de odödlige,
war i början tilsamman med Chaos och Jorden,
enligt Hesiodus. Den wälgörande K. war,
enligt Aristophanes, prydd med gyldenewingar
och förenade sig med Chaos, af hwilken
förening föddes man o. qwinnor. Det fans inga
Gudar, förrän K. hade sammanblandat allting;
men af denna blandning föddes Himlarne och
Jorden, öfwensom de odödliga Gudarnes slägte.
Acusilaus talar om en annan K., som war född
af Natten och Æthern. Orpheus omtalar en, som
war son af Saturnus. Plato gör K. til en son
af Rikedomsguden, den han kallar Porus, o. af
Fattigdomen. Sappho nämner twå, den ene son
af Himmelen, och den andre af Jorden. Romarne
hade äfwen twå, en som fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
