Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lupercal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marne dyrkade derföre, at hon så
lagade, at warginnorna icke skadade den
lilla Romulus och Remus.
Lupercal, en kula under
Palatinska berget, der Faustuli hustru, Acca
Laurentia, med tilnamnet Lupa, skall
gifwit Romulus och Remus di.
Andre säga at samma håla war af
Evander helgad åt Pan, hwars fest
kallades Lupercalia, o. presterne Luperci.
Lupercalia en fest, som firades
i Rom den 15 Febr. til Pans ära.
Valerius Maximus påstår, at denna
högtid stiftades först under Remi och
Romuli tid, på herden Faustuli
tilstyrkan. Man offrade hwita bockar,
och anställde et gästabud, hwarwid
herdarne, uphetsade af winet, delade
sig i twå flockar, hwilka, sedan de
bundit bockskinnen omkring medjan,
ströko omkring och skämtade med
hwarandra. Men Justinus och Servius
påstå med mera skäl, at Romulus
gaf blott en mera anständig och
ordentlig form åt Evanders
plumparstiftelse. Til minne af dessa fester
sprungo ynglingar alldeles nakne, med
de knifwar i handen hwarmed de
slagtat bockarna, och i andra handen
läderpiskor af samma skinn, hwarmed
de slogo alla dem de träffade. Den
tro qwinnorna hyste, at dessa
piskslängar befordrade deras fruksamhet,
eller bidrog til en lycklig nedkomst,
gjorde at de anwände all möda för at
hugnas med dessa wälgörande slängar.
Ovidius omnämner anledningen til
detta bruk. Under Romuli regering
blefwo qwinnorna ofruktsamma, och
gingo til Junos heliga lund, för at
med sina böner afwäpna Gudinnans
stränghet. Oraklet sade dem, at de
af bockarna borde förbida återkomsten
af deras fruktsamhet. Auguren, som
war en klok man, förklarade oraklet
på det sättet, at han lär slagta en
bock och skära skinnet i remmar,
hwarmed borde piskas de gwinnor som åter
blefwo hafwande. Bruket at springa
naken härledde sig antingen derifrån,
at Pan alltid så föreställes, eller ock
emedan en dag, då Romulus och
Remus firade denna fest, passade röfware
på tilfälle och knepo deras hjordar.
Begge bröderne och de ynglingar dem
omgåswo, togo af sig kläderna, för at
så mycket fortare hinna up röfrarne,
och återtogo bytet. Ovidius berättar
saken på et annat sätt. Omphale,
som reste med Herkules, roade sig en
afton at byta kläder med hjelten.
Guden Faunus, som war kär i Omphale,
blef narrad på förklädnaden, och fick
en sådan afsky för den drägt som
bedragit honom, at han befallte sina
prester aldrig bruka den wid hans
gudstjenst. Man offrade en hund,
antingen derföre at han är en fiende til
wargen, hwars wälgerningar man
firade, eller emedan hundarne blefwo
så beswärlige för dem som sprungo
nakne omkring på gatorna. Augustus
uplifwade denna fest, men förböd
endast skägglösa ynglingar at löpa med
Luperci och hafwa piskor i händerna.
Denna högtid firades ända til slutet
af femte århundradet.
Luperci, Guden Pans prester,
som förestodo Lupercalia. De woro
indelte i tre kollegier, neml.
Fabianorum och Quintilianorum, så kallade
efter deras hufwudmän Fabius o.
Quintilius, chefer för Remi och Romuli
parti. Ibland andra ceremonier wid
Gudstjensten, borde twå adeliga
ynglingar gapskratta, då en af Luperci
strök honom i pannan med en blodig
knif, och den andre torkade af honom
med en ulltapp doppad i mjölk. Det
tredje collegium kallades Juliorum,
emedan det war inrättadt til Julii
Cæsars ära. Detta prest-embete eller
alla tre collegierne hade föga anseende,
och afskaffades af kejsar Anastasius.
Lupercus är hos Romarne
densamme som Pan hos Grekerne; andre
påstå honom wara Bacchus.
Lupi luppa (Finnl.M.) en
luden skogsgud.
Luquo (Amer. M.) Så kalla
Karaiberne den första menniskan,
hwilken de anse som fiskarnes skapare, och
tro at han upstod på tredje dagen
efter sin död, samt upfor til himmelen.
Luscinia, se Aedon 2.
Lusia, den badande, et Cereris
tilnamn efter händelsen med
Neptunus, då hon, gömd ibland Onci ston,
öfwerraskades af Guden. I början
blef hon harmsen öfwer hans
plumphet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
