Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Löftes-taflor ... - M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de allmänna löften man gjort
Gudarne för Regenters bewarande. De
woro äfwen stora skifwor af metall, på
hwilka föreställdes store mäns
bilder eller handlingar; sådana äro de
som kallas Clypei votivi, löftessköldar.
De uphängdes på altaren ell. på
templens pelare. En sköld bredwid
furstens hufwud utmärker at man anser
honom såsom sina medborgares
förswarare och beskyddare. På en af
Antonini medaljer ses twenne stora
sköldar, för at utmärka at denne furste
hade rikets öden i sina händer. Det
war en allusion på Ancile, eller
kopparskölden, som sades wara under
Numa Pompilii regering nedsänd ifrån
himmelen, och med hwars bibehållande
rikets storhet war förenad. Se
Ancile. – På Capitolium fans en
helig sköld med inskrift: Genio urbis
Romæ, sive mas, sive femina. Man
ser ofta dessa sköldar på romerska
medaljer, förenade med borgerliga eller
triumfal-kronan, och upburne af
Segergudinnan.
Löftes-taflor, woro taflor som
uphängdes i templen i följd af et löfte
som man hade gjort under någon fara,
och hwarpå war föreställd den olycka,
för hwilken man warit blottställd; så
läto t.ex. de som undsluppit et
skeppsbrott, afmåla det på en tafla, som
uphängdes i templet: detta swarade
mot sednare tiders Ex-voto.
Löfö, se Laufey.
Lögnen (Sinneb. l.) Den
föreställes ful, illa lagad i håret och illa
klädd: draperiet är garneradt med
tungor och masquer: den håller i handen
en brinnande halmtapp, för at
utmärka huru dess tal är fladderagtigt
och dör nästan i födelsen. Man ger
den äfwen et trädben, för at
beteckna den osäkra grund hwarpå den
står. – Någre göra L. til en
underjordisk Gudomlighet. Han ledde de
aflidnes skuggor til Tartaren. Det
lär förmodligen Mercurius som förstås
med denna allegoriska Gudamagt. Den
föreställdes med en wänlig och
förförisk min, hwilken äfwen passar
honom, såsom Gud för grosshandlare och
skälmar, hwilka stå under hans beskydd.
Löjet (Sinneb. l.). En ung man,
klädd med mycken smak, ler under det
han betraktar en ful o. grinig masque,
med omskrift: Amara risus temperat,
löjet förljufwar lifwets bitterhet.
De fjädrar hwarmed hans hufwud är
utsiradt, utmärka antingen hans
lätt-sinne eller hans swagsinthet.
Löken war en wäxt som
Egyptierne räknade bland sina Gudars antal.
På östra stranden af Pelusiska
Nilmynningen låg et tempel der man
dyrkade Hafslöken.
(Ind. M.) Det synes som wore L.
icke mindre wördad af Hinduerne,
ehuru dem är strängt föreskrifwet at
lefwa af vegetabilisk föda. Det är
flera sekter förbudet at äta lök, och då
i öfra Indien edgång skall ske, låta
Bramanerne bära fram lök, för at
göra ceremonien så mycket högtidligare.
Lönn<sc></sc>, se Platanus.
Lördagen, sista dagen i weckan,
war helgad åt Saturnus. På Cejlon
är denna dag en af dem som äro enkom
bestämde för religionsceremonier.
Lösagtigheten (Sinneb. lär.)
Det är en kättjefullt klädd qwinna,
med fräck panna, näsan i wädret,
röda ock brinnande ögon, halföppen
mun och röda läppar. Hon andas
med swårighet, ögonen äro fuktiga o.
tindrande. Hennes wanliga attributer
äro en warginna, en Satyr, en
rapphöna och kaniner, emedan hanen af
dessa båda djur skall döda ungarna,
för at så mycket förr komma åt
honan. Ripa tillägger en skorpion och
en winranka.
M
1. Ma, en qwinna som följde Rhea,
blef af Jupiter ålagd åt upfostra
Bacchus. Rhea hade också namnet Ma,
under hwilket hon dyrkades af
Lydierne, som offrade åt henne en tjur.
Deraf har staden Mastaura i Lydien
fått sitt namn.
2. – (Jap. M.) Ond ande, et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
