Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mania ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Mania, en Romersk gudinna,
troddes wara Manernes moder. På
henses högtidsdag offrades åt henne
figurer af ull til lika antal som
personerne i hwar familj: man bad henne
åtnöja sig dermed och skona dem som
wisade henne denna hyllning.
2. – Tokarnes Gudinna.
Manigrepis, Indiske Eremiter.
Se Rauliner.
Manilia, dotter af Telegonus och
född i Tusculum. Romerska slägten
Manilius påstod sig härstamma från
henne.
Manipa, en afgud som dyrkas i
Tangut och Barantola i Tartariet.
Han har nio hufwuden som upstiga i
pyramidform. Hwart år händer at
unga wäpnade karlar, betagne af et
enthusiastiskt raseri, löpa omkring
gatorna i staden Tanchuth, döda alla de
träffä, til Manipas ära, och tro sig
derigenom berättigade til dess ynnest
och wälwilja.
Manitu (Amer. M.)
Inbyggarne i Hudsonswiken och de fleste wildar
i Norra Amerika benämna så en wiss
ande, den de tro wara innesluten i alla
lefwände eller liflösa kreatur. Hwar
wilde wäljer til sin M. det första
föremål som träffar hans sinnen, och
dyrkar det som sin skyddsgud.
Illineserne utställa deras M. i sina hyddor,
och offra åt dem hundar och andra
djur. Soldaterne bära dem i en
matta och åkalla dem för at winna seger.
Dessa Gudomligheter hafwa ungefär
samma rang som Feticher o. Mokissos.
Manius. Häfdatecknaren Zozymus
säger at detta förnamn nyttjades i
slägten Valeria, af en Valerius
hwilken war den förste som offrade åt
gudarne Manes.
Manlia (lex), en Romersk lag
som stiftades i Roms år 557, under
Tribunen Manlii inseende, och som
åter insatte Epulenerne, en prestorden
stiftad af Numa, och hwilken det ålåg
at tillaga Jupiters och de öfriga
Gudarnes måltid wid allmänna fester.
Manligheten. En figur som
sitter på et lejon och håller en bok och
en pung i händerna. Swärdet och
lagerkransen beteckna begäret efter ära.
Manmadin (Ind. M.), son af
Wischnu o. ymnighetsgudinnan
Latchmi, samt kärlekens gud. Han
afmålas likt Cupido under bild af et
barn, med koger öfwer axlarna, samt
båge och pilar i händerna; men
bågen är af sockerrör, och pilarne af alla
slags blomster. Han rider på en
papegoja. Ehuru barn, gifwer man
honom ändå en gemål, Se Amanga,
radi. Då fästningen Tardjevier
intogs, fann man der en tafla som
föreställde M. rida på en elefant,
hwilken utgjordes af 7 unga qwinnor så
skickligt grupperade, at de fullkomligen
föreställde detta widunderliga djur.
Manmagon (Ind. M.) en
mycket rygtbar fest i Combuconom, en
köping i Tanjaur, och som biwistas af
mycket folk. Den firas hwart tolfte
år i månaden Massi, wår Februari.
Det året den infaller, anses för så
olyckligt at ingen då wågar gifta sig;
de mest widskeplige utsträcka denna
frugtan både til det föregående och
påföljande året.
Manna (Rabb. M.) Rabbinerne
påstå at denna underbara spis war
likasom olja för barn, såsom honing för
gubbar, och såsom bakelse för
starkbyggda personer. Den smakade som
allting, utom purjolök, hwitlök,
meloner och gurkor, emedan dessa woro
sådana grönsaker efter hwilka
Hebreernes hjerta trånade, och som gjorde
at de så högligen saknade
träldomshuset. De sade at M. hade
wällukter af alla de kryddor som wäxte i
paradiset. Någre hafwa til och med
försäkrat at M. blef höns, kapun,
rapphöns o.d. Enligt samma kloka
Rabbiner stod på hwarje mannafrö
tydligen at läsa bokstafwen Vau, för at
utmärka at det borde samlas i sex
dagar; emedan denna bokstaf betyder sex,
en symbol hos dem af möda och
arbete. Hon war en af de 6 ting som
skapades på slutet af sjette dagen.
Manna-högarne, säga de, woro så stora,
at de sågos af konungarne i
Wester-och Österlanden. Akiba påstår at M.
upkom genom en förtjockning af
himlaljuset, som, när det blef materielt,
dugde at äta. I allmänhet hysa
Österländningarne stor wördnad för M.,
och kalla det Allmagtens sockergryn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
