Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Manes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2, och ställda bredwib hwarandra. Man
omgaf dem med cypressqwistar, och
offerdjuret slaglades icke före än det
fästade ögonen på jorden. Dess inelfwor
släpades 3 gånger omkring den heliga
inhägnaden, och kastades sedan i
lågorna, som upfristades med olja. Hela
djuret borde brinna up, tillika med
banden hwarmed det war bundet, och
all offerweden; ceremonien fick ej
börjas före än då natten inföll. De som
hyste en utmärkt wördnad för M. och
wille bibehålla en särdeles gemenskap
med dem, lade sig at sofwa wid
grafwarna, för at genom de aflidnes
själars mellankomst få profetiska
drömmar. Cypressen war helgad åt
gudarne Manes. På monumenter ses de
antingen understöda griftwårdsträn, eller
ock sysslosatte at nedhugga dem,
emedan en afhuggen cypress skjuter icke mer
några skott, och när wi blifwit döde
äga wi intet hopp mer at återkomma
til detta lifwet. Talet 9 war åt dem
helgadt, såsom sista termen for den
första arithmetiska progressionen,
hwarigenom det talet ansågs såsom en
emblem af lifwets slut. Bönor woro
äfwen helgade åt dem, emedan de gamle
påstodo at de liknade portarne til
underjorden. Buller eller ljud af
koppar och jern war för dem odrägligt
och dref dem likasom helwetesskuggorna
på flykten; men de tyckte om at se eld:
också plägade alla Italienska folkslag
innesluta trehörniga lampor i
grafwarna. Rikt folk höll slafwar at tända
och underhålla dem. Det war et brott
at släcka dem, och romerska lagarne
straffade med stränghet dem som på
sådant sätt störde grafwarnes lugn. På
gamla minnesmärken kallas Gudarne
Manes ömsom dii sacri, ömsom dii
patrii, familjens skyddsgudar. I
hjeltetiderna war det en allmän tanke,
at wålnaderne efter dem som dött i
främmande land, irrade omkting och
sökte at komma hem til fosterbygden.
Gronovius säger at den wingade
masquen, som man ser föreställd på
Virgilii porträtter, war emblem af de
skuggor eller Maner hwilkas
hemligheter han hade uptäckt, och som
tyckas inspirera honom. – Lapparne wisa
wålnaderna eller de aflidnes själar et
slags religiös dyrkan, men den är en
werkan af den frugtan, som dessa
själar injaga; ty de inbilla sig at ända
til dess de ingått i nya kroppar, irra
de bland de lefwande och söka at
skada den förstå de råka. För at
afwända werkan af deras elaka lynne, bjuda
Lapparne dem offer. De djur som äro
för dem bestämda utmärkas med en
swart tråd om hornen och som
trädes genom högra örat. Dessa offer
åtföljas alltid af et gästabud, der man
spisar af offerdjurets kött, utom en
del af hjertat och lungan. Dessa
delas i tre särskilta portioner: små
träspett doppas i bloden och instickas i
dessa 6 köttbitar, hwarefter de
nedgräfwas i jorden tillika med benen och
allt som är qwar af offerdjuret.
( Ind. M.) Manerne äro spöken, på
hwilkas uppenbarelse de infödde i Nya
Holland tro. De afmåla dem såsom
upstigande ur jorden med et fasligt
buller; och påstå at de spy eld, gripa dem
de träffa, bränna up håret och
ansigtet på dem, samt qwarhålla dem för
at bränna dem ännu mer.
Manes, son af Jupiter och Jorden,
gift med Callirhoe, Oceani dotter, och
fader til Cotys, samt efrerträdde
Mœon i Lydien.
Manghas, et träd på Cejlon, som
frambringar en frukt, markwärdig för
en tomhet som finnes på ena sidan.
Inwånarne påstå at det är samma
olycksfulla äple som Eva böd Adam at
äta; och bewiset ligger deri at just
den biten är borta som Adam åt up.
Frukten har genom denna sägen warit
ansedd som giftig, men om den ätes
måttligt är den oskadlig. – Det är
Linnés Mangifera indica.
Mang-taar, ewigt elände, hos
Jakuterne en slags helwete, som bebos af
8 särskilta onda andar. Deras
höfding heter Acharaj-Bioho, den
mägtige. De hafwa hustrur, och boskapen,
hwais hår är alldeles hwitt, är för
dem helig. Jakuterne tro at så snart
deras trollprester dö, förena de sig med
dessa andar.
Manheim (Nord. M.) kallas den
sjette werlden. Isländske Skalderne
utmärka äfwen Swerige eller Swithiod
med detta namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
