Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Men ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en skog i brand nära Tyrus, tog han
et träd, afhögg grenarne, sköt det ut
i hafwet och begagnade det til fartyg.
Han wisade äfwen en djup wördnad
för twå stenar, dem han helgat åt
Wädret och Elden, och utgöt djurens blod
til deras ära. Efter M:i död helgade
hans barn åt honom stora
träklumpar och stenblock, dem de dyrkade, och
til hwilkas ära de stiftade årliga
fester: det första exemplet på en religiös
dyrkan af aflidne menniskor.
MEN, månad. Deraf hade man
gjort en särskilt Gudomlighet. Hos
Strabo är det Guden Lunus. Flera
tempel woro inwigde til dess ära i
mindre Asien och Persien, der man ofta
swor wid konungens Men, ell. lycka.
MENA eller MENE, en Gudinna
som wakade öfwer qwinnors periodiska
krämpor: hon tros wara Månen. Se
MENE.
MENACHUS, son af Ægyptus gift
m. Danai dotter Nelo.
MENAGYRTÆ, Rheas ell. Cybeles
prester, som födde sig genom tiggeri
i hwar månad, och föregåfwo sig tigga
för Rhea.
MENAH (Mah. M.) en dal som
ligger 4 mil ifrån Mekka, der
peregrinerne höra kasta 7 stenar öfwer
axeln. De Musulmanske Lärde anföra
dertil twenne skäl: somlige påstå at
det sker för at afsäga sig djefwulen och
förkasta honom, likasom Ismael gjorde,
den han wille fresta i samma stund
Abraham ärnade offra honom, men som
han dref på flykten genom stenkastning;
andre, at då satan wille hindra
Abraham at slagta Ismael, och ingenting
förmådde öfwer Ismael eller Hagar,
drefwo de bort honom alla tre med
stenar; och det tredje at det sker til
minne af de stenar som Adam kastade på
djefwulen då han kom tilbaka til
honom, sedan han narrat honom at begå
den första werksynden.
MENASINUS, son af Pollux, hade
en bildstod i Korinth i samma tempel
som war upbygdt til hans faders ära.
MENAT, en Gudamagt hos de gamle
Araberne.
MENAVI (Mah. M.), en bok iden
mystiska ideologien, som är en
utläggning ötwer Gulchendras, en helig bok
hos Sufys. På ena sidan äro Guds
kärlek och den innerliga föreningen med
Honom beskrifne i extatiska
uttryck; och på den andra äro werldens
fåfänqlighet, dygdens wärde o. lastens
ohygglighet på et lifligt sätt foreställde. Man
ser der, at det inre lifwet består af
tre saker: kunskap, rening och
uplysning, och at det är tre bewis til Guds
lif hos menniskan: afsöndrina ifrån
werlden, et fortfarande begär til Gud,
och framhärdande i böner. Se
GULCHENDRAS.
MENDES, en egyptisk Gud.
Mendesierne, som woro upnämnde efter
honom, räknade honom ibland de 8
öfwergudarne. Det war bocken som war
helgad åt Pan, ell. snarare Pan sjelf,
som Egyptierne tilbådo under skapnad
af en bock, symbol af hela naturens
fruktsamhets-princip. På Isis-taflan
har han bockhorn öfwer wädurshornen,
och således 4. I nedra Egypten låg
en stad af detta namn, der denne Gud
war isynn. dyrkad. Folket offrade
hwarken bockar eller getter, i den tron at
guden ofta döljde sig under formen af
dessa djur. När den mest ärade
bocken blef död, anlades allmän sorg.
MENE, en Gudinna, densamma som
Månen. Jeremias, i cap. 7:18. 44:27,
talar om henne under namn af
himmelens drottning, och Esaias cap.65:
11. kallar henne Meni. Hennes
dyrkan war mycket allmän i Palestina,
och Ebréerne wisade henne en utmärkt
wördnad. Jeremias säger, at fäderne
uptände eld, qwinnorna bakade kakor,
och barnen samlade wed för at grädda
dem, til ära för himmelens drottning.
Någre påstå at det är Mercurius,
andre Armeniers och Egyptiers Mena,
månen ell. solen.
MENECLA, dotter af Hyllus, fick
Æolus m. Hippotes.
MENED. Detta brott hos de gamle
stod icke under lagarne, utan war
öfwerlemnadt åt Gudarne sjelfwa at
bestraffa.
I. MENEDEMUS, son af Buneas,
lärde Herkules bästa sättet at rensa
Augias’ stall. Han stridde sedan i
förening med hjelten emot Augias; men
dödades under striden och begrofs af
Herkules med all möjlig ståt på
udden Lepreon. Herkules lät der fira
begängelselekar, i hwilka han sjelf stridde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
