Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Menelaja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot Theseus, som förswarade sig så
wäl ay de närwarande kallade honom
Herkules den andre.
2. – En galen Cynisk filosof, som
wisade sig för allmänheten såsom
Furie, i swart drägt med röd, bälte, och
sade sig wara sänd af de underjordiska
gudarna för at undersöka och angifwa
de dödliges brott.
MENELAJA. en fest som
Lacedœmonierne firade i staden Therapnœ til
Menelai ära, hwilken der hade et
tempel. Inwånarne påstodo at begge
gemålerne lågo der begrafne i samma graf.
MENELAUS, broder til
Agamemnon och son af Atreus. Se ATRIDER.
Denne prins gifte sig med den
rygtbara Helena. Någon tid dereffer kom
Paris til Sparta, medan M. war
borta i Mykenä. Han blef älskad af
Helena, bortröfwade henne, och wäckte
derigenom det trojanska kriget. M.,
förargad öfwer denna skymf,
underrättade alla Greklands furstar derom,
hwilka genom de heligaste eder
förbundo sig at bistå honom. Grekerne gripa
til wapen, och samla sig i Aulis; men
just då de skulle resa, hindras de af
et orakel, som fordrar at Iphigenia
skulle upoffras för at skaffa Grekerne
framgång. Agamemnon, intalad af
M., samtycker at offra sin dotter, och
skrifwer til Clytœmnestra at genast
skicka henne til lägret; men
faderskänslan tager ut sin rätt, och han
afsänder en contra-order. M. som får
weta detta, griper kuriren, tager af
honom brefwet, och gör sin broder de
häftigaste förebråelser för hans
ostadighet; men då han fick se prinsessan
anländ och faderns bittra tårar,
måste han sjelf gråta, och wille icke at
Iphigenia skulle upoffras för hans
bästa. Då Greker och Trojaner stodo
midtemot hwarandra under Troias
murar, för at lemna batalj, foreslogo
Paris och M. at slåss på enwig och
ensamme afgöra twisten. Man kom
öfwerens, at om Paris dödade M.
skulle han behålla Helena och alla
hennes skatter, och Grekerne skulle
återwända til Grekland såsom
Trojanernes wänner; blefwe deremot Paris
dödad af M. skulle Trojanerne återlemna
Helena med all hennes egendom, samt
betala til Grekerne och deras
efterkommande för ewigt en skatt som
swarade mot krigskostnaderne. Sedan
detta war beramadt börjas enwiget:
M. har öfwerhanden, men då Venus
såg sin gunstling nära at duka under,
drager hon honom undan fiendens hugg
och förer honom bort til staden, med
få ord: Paris flydde. Segraren
fordrar stridens belöning; men
Trojanerne wägra at upfylla traktaten, och
någon ibland dem afsköt en pil hwaraf
M. blef litet sårad. Denna trolöshet
gjorde at fiendtligheterne åter började. –
Efter Trojas fall, lemna Grekerne
Helena åt M. och låta honom
bestämma hennes öde. Han sade sig wilja
föra henne til Grekland, för at
upoffra henne åt sin harm och åt
skuggorna af dem som stupat i Trojanska
kriget. Helena begär at få förswara
sig: först påstår hon at M. bör hålla
sig til Venus, och ej til henne. – “Ty
huru är det wäl möjligt at motstå en
Gudinna, som sjelfwe Jupiter lyder?”
Hon förebrår derefter sin gemål at i
ganska oläglig tid wara borta
hemifrån, sedan han emottagit Paris i
sitt palats. Slutligen anför hon
såsom et bewis på sin ömhet för honom
det offer hon gjorde honom af
Deiphobus, som hos henne efterträdt
Paris, och som blef utlemnad åt M.
Detta skäl gjorde sin werkan, han blef
förlikt med Helena och förde henne til
Sparta. Pausanias omnämner en
bildstod af M., som, med swärdet i
handen, förföljer Helena, likasom han
gjorde, säger han, efter Troias intagande.
M. kom icke til Sparta förr än 8 år
efter sin afresa ifrån Troja. Homerus
säger, at Gudarne kastade honom på
kusten af Egypten, och höllo honom
der länge qwar, emedan han icke
gifwit dem de hekatomber han war dem
skyldig. Han hade äfwen blifwit
förgången der, så framt Eidothea och
Proteus icke hade hjelpt honom.
Enligt en gammal sägen, anförd af
Herodotus, war det der som M.
återfann Helena, och at sedan han hos
Egyptierne återfått sin hustru och sina
skatter, wisade han sig otacksam emot
dem, och wedergällde genom en
barbarisk gerning den wälwilja han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
