Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Natten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150
andra af Chaos, den första och äldsta af alla
Gudomligheter. Hesiodus räknar henne bland Titanerne,
och kallar henne Gudarnes moder, emedan man alltid
trott at natten o. mörkret hade föregått allting.
Aristophanes målar henne utsträcka sina stora wingar
och lägga et egg i Erebi sköte, hwarutur framkom
Kärleken med gyldene wingar. Denna theogoni war isynn.
Egyptiernes, som gjorde N. til princip för allting och
kallade henne Athyr. – Hon gifte sig med Acheron, med
hwilken hon hade Flirkriia och flera andra barn. Med
Erebus hade hon Luften och Dagen, men ensam och utan
samlag med någon Gudomlighet, aflade hon det
förhatliga Ödet, den swarta Pareen, Döden, Sömnen,
Drömmarna, Momus, Eländet, Hesperiderna. Pareerna,
Nemesis, Sweket, Lustan, den bedröfliga Ålderdomen och
den enwisa Twedrägten; med ett ord, allt hwad som war
olyckligt i lifwet ansågs hafwa blifwit frambragt af
N. Öfwer hela Peloponnesus war hon känd under namnet
Achlys. Homerus har kallat henne Erebennis, såsom
Erebi gemål, och andre Euphronea och Enbulia, såsom en
moder til goda råd. – Somlige förlade hennes rike til
Italien, i Cimmeriernes land; andre långt ifrån den
kända werldens gränser, som slutade wid Herkulis
stoder. Forntiden har i allmänhet bestämt det i den
delen af Spanien som kallas Hesperien, d.ä. aftonens
landskap. Det war bredwid Gibraltar som Romarne trodde
at Solen utsläckte sin fackla, och Possidonius påstod
at på stranden wid Cadiz hördes wågornas brusande, när
Solen kastade sig i hafwet. Hesiodus säger, at N.
sträckte sin mörka slöja ifrån detta ställe ända öfwer
Tartaren, der hon går igenom en jerndörr, för at til
jordens inwånare ledsaga Sömnen, Dödens broder, – Hos
Greker o. Romare offrades åt N. swarta får, och et
dylikt offer gjorde Æneas innan han gick ned til
underjorden. Åt henne offrades äfwen en tupp, emedan
hans gälla rop stör hennes tystnad. Ufwen war ock
helgad åt N. – De flesta Italienska folkslag ansågo N.
såsom en Gudinna; men inwånarne i Brescia gjorde henne
til en Gud, med namnet Noctulius eller Nocturnus, och
man har hos dem funnit flera minnesmärken helgade åt
honom. Uglan som ses wid fötterna på denna Gud,
hwilken håller en up- och nedwänd fackla den han söker
at släcka, utmärker dagens fiende. Så ses han
föreställd på en bildstod man uptäckt i Brest. –
Skalder och konslnärer hafwa täflat at afmåla nattens
Gudinna. På gamla monumenter ser man henne ömsom hålla
öfwer hufwudet et flygande draperi, beströdt med
stjernor, eller med et blått draperi och en up- och
nedwänd fackla; ömsom är hon föreställd som en naken
qwinna, med långa flädermuswingar och en fackla i
handen. Skalderne föreställa henne isynn. krönt med
wallmo och inswept i en stor swart stjernprydd mantel.
Stundom gifwa de henne wingar, ell. måla henne såsom
åkande i sin wagn dragen af twå swarta hästar, eller
af twå ufwar, med en stor stjernbeströdd mantel öfwer
hufwudet. Theocritus låter henne sitta i en wagn med
stjernorna framfor henne, Euripides föreställer henne
betäckt m. en swart stjernbeströdd mantel, och i sin
wagn åkande genom himlahwalfwet. Grekerne föreställde
N. med en swart fladdrande slöja i ena handen, och i
den andra en brinnande fackla med lågan wänd nedåt
jorden, och nära at slockna; ofta ställa de henne midt
i Tattaren, emellan sina begge barn Sömnen o. Döden.
Romarne bestå icke N. någon wagn, utan föreställa
henne sysslolös och sofwande. Stundom ses hon, likasom
hos Grekerne, betäckt med en stor slöja som fladdrar
för wädren. Hon styr sin bana mot wester; men hufwudet
är wandt åt öster, och hon tyckes kalla på skyarna som
följa henne, förat befalla dem öfwerhölja de ställen
som Solen nyss lemnat. Framför henne ser man, på några
monumenter, et barn som bär en fackla (se SKYMNINGEN).
Så afbildade de gamle skymningen, och det är denna
dunkla lysning som föregår N., hwilken målaren
Solimenes hade föreställt i Neapel. Etrurierne gåfwo
wingar åt N., likasom åt Segern, för at utmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
