Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Natten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra af Chaos, den första och äldsta
af alla Gudomligheter. Hesiodus
räknar henne bland Titanerne, och kallar
henne Gudarnes moder, emedan man
alltid trott at natten o. mörkret hade
föregått allting. Aristophanes
målar henne utsträcka sina stora wingar
och lägga et egg i Erebi sköte,
hwarutur framkom Kärleken med gyldene
wingar. Denna theogoni war isynn.
Egyptiernes, som gjorde N. til
princip för allting och kallade henne Athyr.
– Hon gifte sig med Acheron, med
hwilken hon hade Furierna och flera
andra barn. Med Erebus hade hon
Luften och Dagen, men ensam och
utan samlag med någon Gudomlighet,
aflade hon det förhatliga Ödet, den
swarta Parcen, Döden, Sömnen,
Drömmarna, Momus, Eländet,
Hesperiderna. Parcerna, Nemesis, Sweket,
Lustan, den bedröfliga Ålderdomen och
den enwisa Twedrägten; med ett ord,
allt hwad som war olyckligt i lifwet
ansågs hafwa blifwit frambragt af N.
Öfwer hela Peloponnesus war hon känd
under namnet Achlys. Homerus har
kallat henne Erebennis, såsom Erebi
gemål, och andre Euphronea och
Enbulia, såsom en moder til goda råd.
– Somlige förlade hennes rike til
Italien, i Cimmeriernes land; andre
långt ifrån den kända werldens
gränser, som slutade wid Herkulis stoder.
Forntiden har i allmänhet bestämt det
i den delen af Spanien som kallas
Hesperien, d.ä. aftonens landskap. Det
war bredwid Gibraltar som Romarne
trodde at Solen utsläckte sin fackla,
och Possidonius påstod at på stranden
wid Cadiz hördes wågornas brusande,
när Solen kastade sig i hafwet.
Hesiodus säger, at N. sträckte sin mörka
slöja ifrån detta ställe ända öfwer
Tartaren, der hon går igenom en jerndörr,
för at til jordens inwånare ledsaga
Sömnen, Dödens broder, – Hos
Greker o. Romare offrades åt N. swarta
får, och et dylikt offer gjorde Æneas
innan han gick ned til underjorden.
Åt henne offrades äfwen en tupp,
emedan hans gälla rop stör hennes
tystnad. Ufwen war ock helgad åt N.
– De flesta Italienska folkslag
ansågo N. såsom en Gudinna; men
inwånarne i Brescia gjorde henne til
en Gud, med namnet Noctulius eller
Nocturnus, och man har hos dem
funnit flera minnesmärken helgade åt
honom. Uglan som ses wid fötterna på
denna Gud, hwilken håller en
up- och nedwänd fackla den han söker at
släcka, utmärker dagens fiende. Så
ses han föreställd på en bildstod man
uptäckt i Brest. – Skalder och
konslnärer hafwa täflat at afmåla nattens
Gudinna. På gamla monumenter ser
man henne ömsom hålla öfwer
hufwudet et flygande draperi, beströdt med
stjernor, eller med et blått draperi och
en up- och nedwänd fackla; ömsom är
hon föreställd som en naken qwinna,
med långa flädermuswingar och en
fackla i handen. Skalderne föreställa henne
isynn. krönt med wallmo och inswept
i en stor swart stjernprydd mantel.
Stundom gifwa de henne wingar, ell.
måla henne såsom åkande i sin wagn
dragen af twå swarta hästar, eller af
twå ufwar, med en stor stjernbeströdd
mantel öfwer hufwudet. Theocritus
låter henne sitta i en wagn med
stjernorna framfor henne, Euripides
föreställer henne betäckt m. en swart
stjernbeströdd mantel, och i sin wagn åkande
genom himlahwalfwet. Grekerne
föreställde N. med en swart fladdrande
slöja i ena handen, och i den andra
en brinnande fackla med lågan wänd
nedåt jorden, och nära at slockna; ofta
ställa de henne midt i Tattaren,
emellan sina begge barn Sömnen o. Döden.
Romarne bestå icke N. någon wagn,
utan föreställa henne sysslolös och
sofwande. Stundom ses hon, likasom
hos Grekerne, betäckt med en stor slöja
som fladdrar för wädren. Hon styr sin
bana mot wester; men hufwudet är
wandt åt öster, och hon tyckes kalla
på skyarna som följa henne, för at
befalla dem öfwerhölja de ställen som
Solen nyss lemnat. Framför henne
ser man, på några monumenter, et
barn som bär en fackla (se
SKYMNINGEN). Så afbildade de gamle
skymningen, och det är denna dunkla
lysning som föregår N., hwilken
målaren Solimenes hade föreställt i
Neapel. Etrurierne gåfwo wingar åt N.,
likasom åt Segern, för at utmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
