- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
182

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nyso ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hwar menniska skulle nysa blott en
enda gång, och i detsamma upgifwa sin
onda åt Herren. Jakob, som på
intet wis war road af en slik brådöd,
förödmjukade sig inför Herren, brottades
än en gång med Honom, och bad
enträget om den nåden at få bli et
undantag ifrån den allmänna regeln.
Han nös, och fick lefwa. Då alla
regenter fingo weta detta, befallte de at
ifrån den stunden skulle all N.
åtföljas af löften och tacksägelser, för at
få länge lefwa på jorden. Denna
plägsed fortfar ännu, som hwar man wet;
den finnes ock i Monomotapa, der
konungens N., repeterad genom
signaler, sätter hela riket i rörelse, o. ger
anledning til högtidliga lyckönskningar
för regentens helsa. Då Spaniorerne
kommo til Florida, rådde samma bruk
der: ty så snart Caciken nös,
utsträckte Indianerne armarne och bådo
Solen bewara o. uplysa honom. –
Sadder, en af de heliga böckerne hos
Parsis, ålägger de trogne at bedja när de
nysa, emedan, i detta kritiska
ögonblick, fördubblar djefwulen sina
gemena bemödanden.

NYSO, en af Nymferna.

NYSSIA, konung Candauli gemål.

NYSUS kallar Hyginus den som
hade wården om Bacchi upfostran,
och efter hwilken Guden kallade sig,
Dionysus. Innan Bacchus tågade til
Indien, öfwerlemnade han åt N.
regeringen öfwer Thebœ. När han kom
hem, wägrade N. at återlemna den,
och som Bacchus icke wille twinga
honom, lät han fira orgierna, o,
derunder häkta N. af soldater, förklädde
til Bacchanten.

NYTTAN (Sinneb. lär.) En skön
och behaglig qwinna, med helsans
färg, är krönt med ax och drufwor,
stöder sig på et får, och håller en
ekgren med sina ållon och löf. Hennes
robe är af guldtyg, och bredwid henne
ses et källsprång.

NYÅRET (Pers. M.) De gamle
Perserne firade årets början med stor
högtidlighet. En skön yngling gick om
morgonen at förkunna konungen
början af det nya året och bjuda honom
symboliska skänker; när han nalkades
fursten, sade han: “Jag är
Almobarak (wälsignad), och medför et nytt
år på Guds wägnar.” Derefter gingo
de store och folket til furstens palats,
för at wisa honom sin wördnad och
önska tusenfaldig lycka. Man bjöd
honom et bröd, hwaraf han utdelade
bitar åt sina hofmän, sedan han sjelf
hade smakat derpå. Under brödets
utdelande sade han til dem, at man på
det nya året borde förnya allt hwad
som berodde af tiden. Sedan delade
han emellan sina gunstlingar de
skänker han fått af ynglingen, och slutade
ceremonien med at wälsigna hela
hofwet. Parserne ell. Guebrerne fira ock
en högtid hwarje nyår.

(Sinneb. l.). N. skulle kunna
betecknas genom en stor spik som en
figur står in i et tempel. Prœtor
Maximus i Rom slog i början af hwart
år in en sådan årsspik, clavus
annalis, på högra sidan af Jupiters
tempel. Den tjente at bestämma
tidräkningen, innan skrifkonsten upfans.

NYÅRSGÅFVOR. Deras ursprung
säges härleda sig ifrån Tatius,
Romuli medregent. Denne furste hade
emottagit såsom et lyckligt tecken
grenar huggna i en lund helgad åt
Gudinnan Strenua, och hwilka man gaf
honom på nyårsdagen. Denna plägsed
wann sedermera häfd, o. namnet
strenæ gafs åt dessa skänker, til nämnde
Gudinnas ära, som sedermera wakade
öfwer Nyårsgåfworna.

NZI (Afr. M.) den af Gangas ell.
presterne i Congo, som kan anses för
Negrernes biktfader. Han gifwer dem
aflösning hwilka swurit sig men, i
det han gnider tungan med dadlar,
och uttalar förbannelser stridande
emot botgörarens.

NÅDEN (DEN GUDOMLIGA), Man
ser den på taflor i kyrkorna under bild
af en skön och behaglig qwinna, hwars
guldgula hår är flätadt med smak o.
hon sjelf strålande af ljus. En dufwa
swäfwar öfwer hufwudet. Bredwid
henne stå en bok och en rusande kalk.
Ur et fullhorn låter hon falla
klokhetens spegel, renhetens lilja,
wishetens sol, dufwor, blomster och
frukter. Hon håller i handen en
oliveqwist, emblem af den inre friden.

NÅDEVALET, se UTKORELSEN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free