Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ob ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anlade staden Oaxus på Kreta, åt
hwilken han gaf sitt namn. Andre
säga at han war son af Acacallis, och
sonson af Minos.
Ob (Syr. M.) Enligt Seldinus
war det en ande ell. demon, hwilken
gaf sina swar likasom hade orden
framkommit från födslodelarna, stundom
från hufwudet ell. armgroparna; men
så sagta, at de tycktes komma från
någon djup grotta, eller såsom et lik
hade talat; så at den som rådfrågade
honom, ofta allsicke hörde, ell. snarare
hörde allt hwad han wille.
Obarasson, den stora fastan hos
Indianerne. Då åter man ej på 24
timmar. Se Urchendi.
Obarator, en Romersk Gud, som
wakade öfwer åkrars plöjande.
Obelias, et slags bakelse, som de
gamle offrade åt Bacchus, och äfwen
sjelfwe åto wid gästabudets slut, sedan
den war doppad i win.
Obeliskerne i egypten äro
fyrkantige pelare som sluta sig i en
pyramidal-spets, och på alla sidor äro
fulla med hieroglyfer. Dessa karakterer
sades förwara stora hemligheter och
föreställa egyptiska religionens
mysterier, dem ganska få kände. Då
Cambyses hade inkräktat Egypten, wille
han twinga presterne, som ensame woro
i besittning af dessa hemligheter, at
förklara dem för honom, men när de
wägrade, lät han döda dem alla och
nedrifwa alla de obelisker han träffade.
Dessa monumenter woro helgade åt
Solen, och kallades af presterne
Solens finger.
Oberon, konung öfwer
lustandarne, som spela en stor roll i engelska
dikterna; drottningen hette Titania.
De bo i Indien; nattetid fara de
öfwer hafwet, och begifwa sig til wåra
klimat, för at dansa i månskenet, ty
de äro rädde för dagsljuset, fly för den
första solstråle, och gömma sig i
trädknopparna tils det åter blir mörkt.
Hela werlden känner Wielands Oberon.
Obeslutsamheten (Sinneb. l.)
en gammal qwinna, hufwudet betäckt
med et swart linne, symbol af
willer-walla o. mörker, sitter på en sten och
håller en korp, som öppnar näfwet
likasom wille han skrika.
Obeständigheten (Sinneb. l.)
De gamle föreställde henne såsom en
qwinna med twå hufwuden, klädd i
åtskilliga brokiga tygstycken. Ripa
afmålar henne såsom stödande sig på et
wassrör, stående på en kula. Cochin har
tillagt en wäderflögel och en wimpel.
Andre måla henne såsom en qwinna
klädd i sjögrön drägt, med en halfmåne
i handen, omgifwen af swaga strålar,
och en kräfta under fötterna; ell. också
Lyckan målad på en kula ell. klot, och
regnbågens färgskiftning. Man kunde
tillägga fjärilwingar o. en kameleont
wid fötterna. Se Beständigheten.
Obetänksamheten (Sinneb. l.)
Detta fel, som wanligen åtföljer
ungdomen, målas under bild af en flicka
som är halfklädd i håret, med en robe
utan gördel, hwarigenom hennes barm
är blottad. Hon går och betraktar en
fjäril, utan at bli warse et brådjup
framför fötterna. Hennes attributer
äro en passare o. lineal, båda afbrutna,
för at tilkännagifwa huru hon hwarken
iakttager eller känner något mått.
Oblivio, se Glömskan. Enligt
Hesiodus är hon Nattens dotter;
enligt Hyginus en dotter af Æther och
Terra, samt moder til Dolor,
Dolus, Ira, Luctus och Mendacium.
Obnuntiatio, förkunnande af et
elakt förebud. Hörde egentligen til
Augurerne, när några elaka tecken
wisade sig, hwarigenom augurium för
den gången uphörde. Dessa tecken togo
Augurerne antingen af himmelen ell.
af fåglarne. Således t.ex. om
Augurerne, sedan folket war församladt,
för at hålla Comitia, sågo en blixt,
lemnade de underrättelse derom, och
då upskötos Comitia genast til en
annan dag, hwarwid nyttjades orden:
alio die. Denna widskepelse, som war
stadfästad genom Lex Ælia et Fusia,
bibehölls nästan i 100 år, men
afskaffades genom Lex Clodia.
Obodos, konung o. gud hos
Araberne, dyrkad i Oboda uti Steniga
Arabien, ända til dess mahometismen
blef införd.
Obolus, en liten athensk
silswerpenning, som war 1/6 af en drachma,
och gällde wid pass 1 sk. 3 rst. En
sådan lades i den dödes mun såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
