Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Olympius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pus af sina motståndare tilhandlat sig
priset för pentathlum, men
domrarne slogo honom och hans
medbrottslige på plikt. Athenarne begärde nåd
för de brottslige och då de icke kunde
erhålla den, förbjödos de at erlägga
plikten; men uteslötos ifrån olympiska
spelen, til dess de fått tilfälle at
rådfråga oraklet i Delphi, som swarade
at Guden hade intet swar at gifwa dem
innan de förut förlikt sig med
Eléerne. Derpå underkastade de sig at
betala böterne. – Dessa spel som
firades wid sommarsolståndat, warade i 5
dagar. Athleterne stridde alldeles
nakne, sedan den 32:dra olympiaden då
en wid namn Orcippus förlorade
segern, derföre at under häftigaste
striden hade lårfodret lossnat, och han blef
så insnärd at han icke kunde röra sig
med frihet. Denna händelse gaf
anledning til en lag, som wid lifsstraff
förböd hustrur o. flickor at öfwerwara
dessa lekar, och at gå äfwen floden
Alpheus under hela den tid de
firades; hwilket förbud iakttogs med
sådan stränghet, at blott en enda
qwinna bröt emot denna lag. Se
CALLIPATIRA. Straffet bestod i at störta
qwinnorna utför en brant klippa på
andra sidan om floden. I Olympia firade
flickorna en särskilt högtid til Junos
ära, och man lät dem springa i
stadium, fördelade i tre klasser. De yngsta
sprungo först; derefter de äldre, och
de äldsta sist. I afseende på deras
swaga kön, gaf man stadium blott 500
fots längd, då den manliga war 800.
OLYMPIUS, et Jupiters tilnamn
dyrkad i Olympia. Gudens tempel
och bildstod upbyggdes af Eléernes byte
wid plundringen af staden Pisa.
Templet war omgifwet af colonner, alla
af utmärkt wackra stenar.
Byggnaden war 68 fot hög, 95 bred och 230
fot lång. Den war betäckt med skön
pentelisk marmor, huggen i form af
taksten. I båda ändar af hwalfwet
woro twå gyldene kettlar uphängde,
och midtuti en Segergudinna af
förgyld bronze, stående på en goldene sköld.
Gudens bild, af Phidias, war af guld
och elfenben: Jupiter satt på sin thron,
med en krans af oliveblad, i högra
handen en krönt Segergudinna af guld
och elfenben, prydd med bandwippor,
samt i wenstra handen en spira, på
hwars öfra ända satt en örn, och der
alla slags metaller prålade. Gudens
thron glänste öfwerallt af guld o. ädla
stenar. I de fyra hörnen stodo 4
Segergudinnor som tycktes räcka
hwarandra handen för at dansa, och twå
andra wid Jupiters fötter. Högst up
på thronen öfwer Gudens hufwud, stodo
på ena sidan Gratierne, och på den
andra Timmarne, alla såsom Jupiters
döttrar. Konstnärens skicklighet
gillades af Guden sjelf; ty när Phidias
hade lagt sista hand wid arbetet, bad
han Jupiter genom något tecken
utmärka at arbetet behagade honom; och
i ögonblicket slog åskan ned i
tempelhwalfwet utan at skada det. I
templet förwarades en ofantlig mängd af
dyrbara gåfwor, skänkta af både
grekiska och asiatiska furstar. – Pausanias
omtalar et underwerk med den
Olympiske Jupiters altare, neml. at
gladorna, som äro de starkaste köttätare
af alla roffåglar, wisade en synnerlig
aktning för offertiden. Om
händelsewis en glada flög ned på inelfworna
eller offerköttet, ansågs det för et elakt
tecken. Se APOMYIUS, POPPELTRÄD.
– I samma tempel hade Eléerne
låtit upresa 6 altaren för 12 Gudar;
så at man offrade af 2 Gudar på en
gång på samma altare; åt Jupiter
och Neptunus på det första; åt Juno
och Minerva på det andra; åt
Mercurius och Apollo på det tredje; at
Gratierna och Bacchus på det fjerde;
åt Saturnus och Rhea på det femte,
samt åt Venus och Minerva Ergane
på det sjette, – Olympius war äfwen
et Apollos tilnamn.
1. OLYMPUS, lärjunge af Marsyas,
andre säga dennes fader, war en
namnkunnig flöjtblåsare före Trojanska
kriget. Han war son af Myon, bördig
ifrån Mysien, och tillika utmärkt
skicklig på sträng-instrumenter.
Plutarchus säger at denne musikaliske skald
författat åtskilliga nomer eller sånger
til Gudarnes ära, neml. en til
Minervas: en sång öfwer wagnarne, och
Polycephalus til Apollos ära.
2. – En annan rygtbar flöjtspelare
ifrån Phrygien, som lefde i Apollos tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
